Mentalisera mera

För någon tid sedan var jag i ett jobbsammanhang där jag för första gången kom i kontakt med begreppet ”mentalisering” (åtminstone såvitt min trötta hjärna minns :)). Efter det har jag haft olika skäl att komma tillbaka till det.

Mentalisering innebär ungefär förmågan att både kunna se sig själv och sina reaktioner utifrån i (eller strax efter) en viss situation, och att kunna tänka kring en annans reaktion på ett sätt som innebär att du aktivt försöker gissa dig till och försöka förstå vilka förutsättningar i och kring den andra som kan vara förklaringen till att hen reagerar som hen gör. Samtidigt alltså, eller både – och. Sök gärna på uttrycket om du vill veta mer.

Om du har en bra förmåga att mentalisera så är chanserna bättre att du kan hantera konflikter på ett mer framgångsrikt sätt. Det är väl ganska önskvärt för de flesta, men du får ju också bättre förutsättningar att hantera kommunikation och relationer överlag om du använder den här förmågan när du kan.


Jag har fått kontakt med en man på en dejtsajt, som… på flera sätt kändes potentiellt mer ”rätt” för mig än någon jag stött på på ganska länge. Vår kommunikation har flutit på bra, med givande och tagande och lagom nivå på den sociala interaktionen. Så frågade han mig vad jag tyckte var viktigt i en kärleksrelation. Han nämnde att för honom var det väldigt viktigt att han hade möjligheten att prata med den andra i situationer där han kände att han var osäker på vad partnern menade, annars blev han allt mer otrygg i relationen. Han frågade också vad som kunde få mig att ganska snabbt känna ”tack men nej tack” med en man som jag får kontakt med (eller ser där). Eftersom jag inte har haft anledning att fundera kring ”vad jag söker” på ganska länge, så bad jag att få återkomma i frågan sedan jag funderat lite och när det var mer gott om tid.

Jag fick väldigt tydligt intrycket av att han verkligen ville veta. Så när jag väl satte mig och började formulera svar gjorde jag det med väldigt seriös ansats och tänkte verkligen efter hur jag uttryckte mig. Frågorna kom ju mitt i #metoo-reaktionen i världen, dessutom var det två olika frågor, så mina svar blev tre meddelanden långt (man kan bara skriva ett begränsat antal tecken per meddelande på den sajten).

Det kan förstås kännas lite… överväldigande, att få tre meddelanden inom ganska kort tid. Men totalt sett var det alltså inte så mycket text (ca 900 ord, varav en del var inledande småsnack och ”övergångar” mellan pågående meddelande och nästa).

Jag såg att han läste det jag skrivit ganska direkt efter att jag skickat det, så jag uppfattade situationen som om han verkligen var intresserad av det jag skrev. Han hade ca en kvart på sig att läsa ett meddelande innan jag skrivit klart och skickat nästa…

När jag skrivit klart, så svarade han med att tacka för den uttömmande informationen och säga att han ville läsa igenom allt i ett svep innan han svarade. Så långt allt gott och väl… men så la han till, helt opåkallat om han inte ville signalera något med det, att han bara hade typ öppnat mina meddelanden i den takt de kom, att han inte läst dem riktigt. Och så skrev han ord som signalerade att han upplevde att han fått mer information än han hade önskat. Dessutom fick han det att låta som om han inte alls hade bett om den informationen från mig, som om han var helt överraskad över att jag skickat honom svar på de frågor som han ju faktiskt hade ställt… det kändes… sådär. Någonting skavde i mig.

Och när han väl skrev ett svar på mina meddelanden, så var det med ännu fler ordval som signalerade att han var överväldigad och fått information som han inte ville ha. Dessutom gav han ingen feedback på de saker jag skrivit. Hans fortsatta frågor handlade om andra saker, sånt jag inte hade skrivit om. Det enda i min text som han kommenterade handlade om sexuella trakasserier, och då endast med att säga att det hade han också råkat ut för.

Så jag svarade att… ja, jag svarade på dina frågor…? Och undrade om något i det jag skrivit hade landat illa i honom, typ. Han svarade att han tyckte att det kändes lite tungt, det han fått från mig… men om man frågar varför någon kan känna att hen inte vill fortsätta en kontakt med en annan, kan det väl inte finnas några glada och positiva skäl till det…? Man tackar väl inte nej till någon för att den uppvisar en massa beteenden som man verkligen gillar?

Nej, nu kändes det inte alls bra i mig. Jag hade inte alls väntat mig att få de reaktionerna från honom… och det som kändes mest illa, och påtagligt, var att han dels la energi på att opåkallat signalera ointresse, och dels att han inte alls bemötte det jag skrivit.

Jag lät kommunikationen bero till dagen efter. En bit frampå dagen skrev jag till honom och beskrev hur jag hade uppfattat vår kommunikation kring detta. Vad jag tyckte att jag skrivit, vad han sedan skrivit och att så som jag uppfattade hans signaler inte alls var vad jag hade väntat mig. Att jag hade väntat mig en intresserad och engagerad respons… och så avslutade jag med att hänvisa till det han sagt tidigare, om att han behövde få fråga upp när han blev osäker. Att jag förutsatte att han menade att det skulle vara ömsesidigt. Så nu bad jag honom förklara vad som hade hänt i honom som gjorde att hans respons blev… så som jag uppfattade den.

Han läste det någon timme efter att jag skickat det. Och sent på kvällen samma dag svarade han att han inte hann svara mig då… och efter det har han hållit sig undan.

När jag har funderat över denna kontakt och det skeende som varit, så har jag kommit tillbaka till tankarna kring ”mentalisering”. Jag har ju mina gissningar om vad som hände med honom den kvällen då han fick mina meddelanden, men ville hellre ge honom chansen att tänka och känna efter själv och ge mig de svar han ville. Utifrån hans svar kunde jag i så fall bedöma om det är värt att fortsätta eller inte.

Men det jag tänker kan saknas hos honom, precis som jag har märkt att det saknas eller är svagt hos väldigt många män som jag försökt dejta, är just förmågan att sätta sig själv och sina behov åt sidan för att möta en annan där den är.


Jag har sett ”Bästa mannen”-serien på tv. Där har män pratat om att män oftast inte lär sig att prata om sig själva, vad de känner och varför, och hur andra kan tänkas uppfatta dem. Det ingår inte i mansrollen att prata om sånt. Men det ingår oftast i kvinnorollen… vi kvinnor pratar från ung ålder om vad vi känner, vad som händer i våra relationer och vad vi tror är förklaringarna till att de sakerna händer. Vi lär oss att mentalisera. Medan de flesta män inte gör det… inte förrän de hamnar i ett förhållande med en kvinna, som mer eller mindre kräver att de ska göra det.

Jag har tänkt under åren på att det som har varit det mest avgörande problemet i de flesta av mina förhållanden med män, har varit hur vi ska hantera när han har ett behov och jag har ett annat. Eller när jag vill en sak, och han en annan. Det har varit så påtagligt varje gång att den här killen som jag tycker är så klok, varm, generös och härlig, blir extremt tunnelseende med verkligen bara sina behov i fokus i situationer då han känner något starkt eller vill något som konkurrerar med vad jag vill…

Jag tänker att det finns två aspekter som gör att det blir så här.

Den ena är just oförmågan att mentalisera. Att se sig och mig utifrån, förstå vad han själv känner och vad jag kan tänkas känna, och försöka bidra till att båda ska känna sig nöjda med vad som nu blir utkomsten av situationen. Han förväntar sig med självklarhet att jag ska kunna det, och med samma självklarhet att han själv inte ens ska behöva försöka. För han har aldrig tränats i detta, och ingen har någonsin signalerat att de förväntat sig att han ska kunna det.

Den andra aspekten är, tråkigt nog, makt… Dels makten över vems behov som ska tillfredsställas, ur ett rent mellanmänskligt perspektiv. Kampen om att vinna i en situation, helt enkelt. Och dels makten i form av att det alltid bara är den som står under i en hierarki som ska behöva lära sig att förstå och anpassa sig efter den som står över… och män, särskilt vita och någorlunda medelålders män, står högst upp i den hierarkin i dagens samhälle. De är de enda som inte behöver lära sig förstå några andra (än andra män som har ännu mer makt eller status).

Men… män vill ha sex, för det mesta. Med kvinnor, oftast. Och kvinnor vill inte ha sex med en man som hon har en dåligt fungerande kommunikation med. Där det saknas respekt, lyhördhet, anpassningsvilja, ibland från bådas håll. Många känslomässigt ”sunda” män tappar också lusten om kommunikationen inte fungerar.

Fast när de männen uttrycker att de tycker att kommunikationen inte fungerar, så menar de oftast att de vill att kvinnan ska vara mer lyhörd, intresserad och villig att tillfredsställa honom. De menar inte att de vill bli bättre på det själva också. Och då slutar det så gott som alltid i skilsmässa.

Och det är de männen, som inte ville ge sina kvinnor det som de själva förväntade sig att få av kvinnan, som nu finns på våra dejtsajter… så det är inte bara konstigt att det inte är så lätt att hitta sin nya stora kärlek där. (Vi kvinnor som finns där är förstås också ofta mer eller mindre skadade på olika vis, vilket inte förenklar.)

För min egen del känner jag i alla fall med ökande tydlighet att jag inte är intresserad av att försöka inleda ett förhållande med en man som inte kan och kanske inte heller vill mentalisera. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag är född i en tid och haft förmågan och förutsättningarna för att kunna leva oberoende av en man. Men bara ur aspekten att jag kan välja bort att leva med en man som får mig att inte må bra av relationen. Jag skulle väldigt gärna leva med en man i en på riktigt bra relation. Och har ännu inte gett upp hoppet helt om att den mannen och jag ska hitta varann innan vi dör.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s