Mitt hår doftar…

… så att det känns som om det finns en kärlek i mitt liv. Eller i alla fall… en attraktion.

Och så gör det ju inte det.

Eller…?

Det har varit en… märklig vecka. Ojämn, på något vis. Liksom utanför tiden.

Det beror helt säkert åtminstone delvis på att jag sovit väldigt uselt denna vecka.

Utöver det så har jag gjort saker på jobbet som är lite annorlunda än för det mesta. Och så trodde jag att vi skulle ha körövning i måndags, bara för att strax innan jag skulle åka iväg dit inse att… nehej, visst ja, det var den här veckan som det inte var körövning…

I stället blev det den andra kören på tisdag. Den som jag oftast inte är med på… men det var trevligt såklart, och jag fick mig ett gott skratt innan vi började då det var bara jag och körledaren där, och hen berättade på ett väldigt underhållande sätt hur hen oväntat hade fått låna en bil som hen inte riktigt klarade av att få att fungera som behövligt… 😉

Och så blev det onsdag, och jag tränade lite på hemmaplan på kvällen.

Sedan torsdag, och jag hade anmält mig till en slags nätverksträff som jag senare önskade att jag inte hade anmält mig till, helt enkelt för att det jag behöver just nu är lite mer vanlig, lugn vardag så att jag kan hitta tillbaka till min närvaro, mitt minne, min sömn och min hälsa…

Men nu blev det den där träffen i alla fall. Och jag tyckte att det var trevligt och inspirerande, tills jag fick en liten känga av en vän om att jag tog över och pratade för mycket… 😦 Kan säga att vännens kommentar ändrade dynamiken i gruppen till det sämre. Alla blev liksom… mer osäkra, och mindre glada.

När jag nu tänker på det i efterhand så tror jag faktiskt snarare att det var vännens syrliga kommentar, och krav på att få stå i centrum, som drog ner stämningen… snarare än att det var jag som pratade för mycket.

Även mitt humör dämpades en del. Men jag anpassade mig inte på noll komma en sekund och till hundra procent efter vännen, så som jag nog har brukat göra tidigare… jag vet verkligen inte vad det är som gör att jag inte förhåller mig till den här vännen på samma sätt som tidigare. Vad som har förändrats i mig. Jag är bara inte helt säker på att vår vänskap kommer att överleva min förändring…

Men det får helt enkelt visa sig. Jag kan inte göra om mig tillbaka just nu. Det finns helt enkelt inte i mig. Av någon, eller några, anledningar så verkar jag ha gjort mig av med någon slags osäkerhet på mig själv som jag tror att jag har dragit på under flera år nu… ibland är det störande att jag inte känner igen mig själv, efter exet. För det är fortfarande så. Jag har inte riktigt koll. På mig själv.

Nåväl. När jag kommit hem från träffen… kom där ett meddelande. Från den finske mannen. Som jag träffade i november-december. Och som skickade mig ett sentimentalt ”farväl min älsling” (sic) när han reste hem till Finland i slutet av januari… och som jag inte haft någon kontakt alls med sedan dess.

Tre månader senare skriver han alltså ett meddelande om att han är tillbaka i Sverige. Med ett hjärta i meddelandet.

Fast nu är han i en helt annan del av landet. Väldigt långt ifrån där jag bor. Jag menar väldigt. Ska vara där fram till sommaren, åtminstone. Tyckte att ”hoppa på tåget och kom hit”… 😉

Jag måste faktiskt ge honom någons lags erkännande för att han hör av sig igen, så här långt senare… och fast han såklart inser att det inte är särskilt troligt att vi kommer att kunna träffas.

Jag får inte ihop vad han vill med mig. Han pratar bara om ”närhet”, dvs fysisk sådan. Att han inte kunnat glömma mig, att jag är speciell för honom och att han kände att den tiden vi fick tillsammans… att han tyckte om att vara nära mig.

Jag frågar honom om han inte har någon dam på hemmaplan. ”Ingen speciell, du är speciell för mig”, svarar han… och han är ärligt talat själv medveten om att SÅ himla märkvärdig tycker inte damerna att han är så att han lätt kan komma undan med sol-och-vårande. För jag frågar honom vad grejen är med att han inte släppt mig… om det bara handlar om att han inte fått mig i säng än, om jag är den första kvinnan som sagt nej till (sex med) honom och menat det. Han svarar med ett skratt att nej, jag är inte den första som sagt nej till honom, underbar är han inte… 😉

Jag vet verkligen inte vad jag ska tro om den här mannen. Fortfarande. Eller igen.

Å ena sidan svarar han inte riktigt på varför han inte släppt mig, vad han tänkt om mig när han varit hemma, vad han vill med mig. Och pratar bara om den fysiska närheten. Å andra sidan skriver han, på mina raka frågor, att han inte vill ha någon annan; han vill ha mig. Och han kontaktar mig igen, efter tre månaders icke-kontakt… och när han visserligen är i mitt land och inte i sitt, men väääldigt långt ifrån där jag finns…

Jag tror ändå att han har en kvinna på hemmaplan. Det gör jag. Men… ville han bara skaffa sig ett one night stand eller en tillfällig älskarinna medan han är ute ur sitt land, så skulle han väl inte lägga någon energi på att ta, och hålla, kontakten med mig? Han ser tillräckligt bra ut och är tillräckligt… duktig på att charma damer, för att inte ha några svårigheter att hitta någon där han är. Jag gissar att han söker eller har minst någon ny dam där han är, och när jag frågar honom om det så svarar han nej. Han vill bara ha mig…

Jag vet verkligen inte, igen, hur jag ska bedöma denne man. Å ena sidan undviker han känslomässig närhet med mig, å andra sidan är han ordentligt ihärdig i att hålla kvar kontakten med mig. Å ena sidan skriver han sentimentala och romantiska saker som låter som tagna ur Don Juans manual för hur man förför kvinnor, och å andra sidan uttrycker han inga som helst planer om att ha ett riktigt förhållande med mig. Det är som om han är djupt förälskad i mig, samtidigt som han bara spelar spel… jag vet verkligen inte.

Jag brukar vara bra på att läsa av sånt här. Men… kanske är det kulturskillnaden, det svenska kontra det finska, eller det obildade kontra det bildade, eller helt enkelt svårigheten i att han behärskar det svenska språket så himla dåligt (och kan ännu mindre engelska)… oavsett vad det beror på, så får jag faktiskt inget riktigt grepp om den här mannen.

Och å ena sidan bidrar det till min numera grundläggande skepsis till exakt alla män. Och å andra sidan kan det vara just det som väcker mina känslor… helt enkelt för att det händer så ofantligt sällan numera att jag möter människor som inte går att förutsäga på tio sekunder.

Jag vet inte. Men han berör mig på något vis… och det i sig gör mig glad. För det händer också så extremt sällan nuförtiden… det har väl hänt max fem gånger de senaste tolv åren.

Men vi har problem med kommunikationen, inte bara språkligt, utan tekniken är emot oss också just nu… appen vi kommunicerar via verkar ha rejäla problem. Meddelandena tar en evighet för att komma fram, och sedan tar det en evighet innan han läser och svarar… och jag vet inte säkert vad som beror på vad.

Nåja.

Jag har haft en ovanligt god fredag. Gjort lite mindre vanliga saker på jobbet. Lunchat med Me – trevligt och givande som alltid. Varit hos frissan någon timme och fått håret fixat, därav den goda doften… 🙂 Och så hem, lagat en förplanerad rejäl soppa till tonerna av favoritmusik. Sett ett planerat program på tv som var just så givande som jag trott att det skulle bli. Varit rätt social på den sociala sajten. Städat köket, och diskat.

Jag vet inte riktigt var jag har mig just nu. Det får vara så, jag kan inte göra mycket åt det. Det är… kanske bra, jag vet inte. Men troligtvis beror det till åtminstone en halvstor del på att jag har en utmattad kropp och hjärna… nästa vecka ska jag prata med läkaren på vårdcentralen, och förhoppningsvis får jag lite prover tagna och en undersökning gjord efter operationen eftersom jag verkar ha… någon slags men av den. Kanske. Eller cancer… men det visar sig.

Just nu ska jag inget annat än njuta färdigt av musiken i min dator. Och sedan gå och sova.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s