Hoppsan vilken påsk

På skärtorsdagen hade jag ett intensivt jobbmöte hela förmiddagen. Sedan bjöd vännen Me mig på lunch på en fin restaurang, med en massa bra prat och ett glas vin. Inget mer jobb den dagen… så vi gick en runda på stan för hon skulle handla lite saker. Sedan skjutsade hon hem mig, och jag fick en lugn kväll.

Långfredag, och M och Si hade ordnat så att jag och M fick en massa timmar på spa… solen strålade in, vi badade i varma bad och njöt i största allmänhet. En massa bra prat då också. När de stängde på spa for vi och handlade mat, och sedan hem till Si där vi åt gemensam middag med en hel del vin till. Det blev massor av mer bra prat, och sent innan vi bestämde oss för att fara ut på lokal… Inte så många ställen öppna, av förklarliga skäl. Men vi tänkte på Jesus som hängde på korset fast vi hade trevligt, jag lovar… 😉

Jag hade slut på tobak. Insåg att jag inte skulle lyckas låta bli att tänka på det under de x antal timmar som var tills jag skulle komma hem till det egna lagret. Fick ett tips om att det fanns att köpa på en annan krog än där vi var, så jag smet iväg dit. Nykter, och gammal, nog att bli bemött med respekt i dörren när jag förklarade att jag bara ville köpa tobak, inte smita in gratis… så jag blev artigt guidad genom lokalen och hjälpt att köpa den där tobaken… 😉 Det är inte bara dåligt att bli äldre, alla gånger.

Vi hängde en stund på det första stället innan vi gick vidare till ett ställe där M hade en… dejt, typ. Den killen och hans två kompisar hängde sedan med oss till nästa ställe. Intressanta, udda personligheter… såna som jag gillar spontant, men som Si brukar kunna ha… lite svårare för. Men hon förvånade oss under denna kväll, genom att först uttrycka en accepterande kommentar om att dejta en kille med icke-svenskt ursprung, och genom att på riktigt verka gilla att vi hängde med de här speciella killarna. Det är enormt glädjeskapande att få uppleva när människor… växer. Verkligen.

Si berättade att hon varit på dejt i veckan. Att det inte klickat riktigt mellan dem, så hon var inte intresserad av att träffa honom mer. Hon visade oss bild på honom, och jag kände att det var något bekant över hans utseende… insåg rätt snabbt att jag nog har träffat honom i jobbet för många år sedan. Jag hade ingen klar bild av vem han var som person, men tyckte att han såg rätt bra ut och sa, lite otänkt sådär: ”jamen hiva över honom till mig, det kanske vore kul att träffas!” Så Si messade honom dagen efter och tipsade honom om mig… och tydligen skickade han sin vänförfrågan till mig på fejjan typ sekunden efter att hon skickat honom tipset, för när jag skrev till henne att han gjort det så hade hon just tänkt messa mig och säga att hon tipsat honom… 😉 Jag blir inte vän på fejjan med folk jag inte verkligen känner. Och jag har ungefär en tidigare dejt som fb-vän. Så… jag tackade inte ja till hans förfrågan. Och lät saken bero så länge.

M sov hos mig, och vi kom i säng vid tre… 🙂 Och vi hade bestämt att vi skulle ha gemensam frukost hos Si redan klockan tio dagen efter. Det kändes som en ljuvlig plan när vi kläckte den, men då var klockan inte mer än kanske elva på natten… 😉

Men vi var tappra soldater, och släpade oss upp på påskaftons morgon efter ca tre timmars sömn, samlade ihop frukostgrejor och promenerade en knapp timme hem til Si. Väl där var vi faktiskt förvånansvärt pigga. Sånt klarade man lätt vid tjugo, men kring femtio borde vi egentligen inte ha fixat det… 🙂 Men nu gjorde vi det. Guldstjärna åt oss.

God, trevlig frukost i solen, medan vi löste melodikrysset med gemensamma krafter. Kanske vinner vi, vem vet… 🙂

Och så skjutsade M hem mig, och ett par timmar senare var hon tillbaka. Jag hade fixat fika åt oss, och vi gick ut i naturen nära där jag bor. La oss i solen en stund. Både Si och C hade sagt att de kanske skulle komma, men så blev det inte. Vi hade lika trevligt ändå. Även om M var… lite… kärv. Mer om det senare.

Vi gick hem över snön. M vilade lite medan jag snodde ihop påsktårtan. Yr i huvudet och darrhänt vid det laget, efter så himla lite sömn, så mycket aktivitet och intryck, och alldeles för mycket kaffe på en dag…

Så kom Si, och vi fikade. (Med te denna gång… 🙂 ) Och så for Si hem till sig, och M hem till sig. Och jag gjorde mig en riktig påskmåltid, med egengravad lax, ägg, västerbottensost och potatis på tunnbrödmacka. En öl och en snaps till det. Skickade ett meddelande till dejten som Si passat över till mig. Vi skrevs en stund. Det kändes… helt okej. Sedan blev kvällen tidig för min del… 🙂

Påskdag. Och omställning till sommartid. Så en timme försvann där. Låg i sängen till efter 12 och åt frukost, läste tidningen, hörde radio… skrev sedan till den nya dejten (Be). Han var inte särskilt på hugget med att läsa eller svara. Det kändes som om han var rätt intresserad i sina sista meddelanden på lördag kväll… så jag tänkte att… jaha, han har kanske ändrat känsla. Men så skrev han och föreslog att vi kanske kunde ta en gemensam promenad, ifall jag vågade… och då var jag redan ute på en egen promenad. Så jag skrev det, och föreslog att ses idag i stället. Det nappade han på, och sedan hördes vi inte mer igår.

Jag hann med rätt mycket under dagen. Ett par maskiner tvätt, röja ut gästrummet efter senaste övernattningen, stryka en massa tvätt, laga Jansson till middag och göra yoga… och fundera lite på dagarna som varit.

Jag funderade på hur M varit under dagarna. Precis som det oftast är för mig med dem jag ser som närstående människor, så har jag varit rätt ”blind” när det gäller henne. Inte riktigt sett hur hon fungerar och vad hon signalerar. Men nu var det som om jag kunde se.

Och det jag såg var… dels att hon ansträngde sig rätt mycket för att hennes dejt-kille skulle se henne som intressant. Det var väl inget konstigt med det i sig. Det annorlunda var att jag såg det. Och att jag insåg att hon gjort likadant med män tidigare, men att det fanns en skillnad: tidigare har hon haft attityden att hon tar för givet att killen tycker att hon är kanonintressant. Det gjorde hon inte nu… så jag förstod vad hon menade med att hon tappat självförtroendet lite, när det gäller sin attraktivitet för män. Hon sa i fredags att hon har känt sig som om hon… inte längre är intressant för män. Och jag vet att hon har ett mycket större behov av bekräftelse från män än jag har. Men också att hon har blivit rätt mycket uppvaktad av män sedan hon skilde sig… det konstaterade hon själv att hon blivit. Utom senaste tiden.

Och jag tänker att… jag unnar ingen att få känna sig så… faktiskt lite misshandlad, när det gäller att bli dissad av män, som jag blev under ett bra tag för några år sedan. Men att jag samtidigt tror att det är en väldigt bra erfarenhet att få om man vill utvecklas och stärka sig i sig själv. Så jag hoppas faktiskt på ett sätt, för hennes skull, att hon får chansen att stanna i den upplevelsen länge nog för att hitta sin egen självbekräftelse.

Det andra jag tänkte på var… hur sur och tvär hon blev när hon inte fick hamna i centrum för min och Si:s uppmärksamhet. Och hur… faktiskt lite barnsligt hon kämpade för att återupprätta sin centrumposition. Utan att lyckas, dessutom… och där tänker jag igen att jag tror att hon behöver det för sin egen utveckling. Ska hon komma vidare och växa ur rollen som hon getts av både sin ex och av flera av hennes vänner sedan tidigare, så tror jag att hon behöver ”lida” sig igenom att inte få den uppmärksamheten som hon söker när hon blir osäker.

Det slog mig också att… M är mellanbarn. Med bara systrar. Och att med mig och Si så ligger det nog ännu närmare att hon kliver in i sin mellansysters-känsla… att hennes strävan att få vara i centrum hänger ihop med att vara mellanbarnet. Det är intressant, det där: hur mycket vi präglas av vår position i ”kullen”… att det ofta är så tydligt att någon är storebror, lillasyster, eller ensambarn. Och om man har syskon av det andra könet eller ej… jag har träffat så många killar som bara har bröder, och märkt hur de har ett förhållningssätt till kvinnor som visar att de ser kvinnor som… magiska, mystiska, obegripliga väsen. Samma sak åt andra hållet; de mest mans-romantiserande kvinnorna har ofta bara systrar…

Jag ser också med intresse på att mitt sätt att förhålla mig till M:s känslouttryck har förändrats. Att jag inte anpassar mig lika mycket efter hennes humör som jag gjort hittills. Vad det beror på vet jag däremot inte riktigt… varför jag slutat anpassa mig så mycket. Kanske känner jag mig bara tryggare i mig själv, i den jag är, just nu? Så kan det vara. Jag märkte också att jag fick mer respekt och uppmärksamhet av männen när vi var ute i fredags, och tänker att det också skulle kunna bero på att jag på något vis är tryggare med mig själv. Fast om det är så, och i så fall varför jag kommit dit, det vet jag inte heller riktigt…

Och så blev det annandag påsk. Strålande sol. Frukost i sängen. Läste ut den senaste boken. Upp och duschade före elva, och messade Be och frågade om dagens promenad fortfarande var en plan och i så fall när. Till slut kom vi fram till att vi skulle utgå från mitt hemma och promenera därifrån.

När jag gick ut den tid vi sagt så var han redan där. Jag mötte honom med ett leende och en kram. Och pratet mellan oss drog igång direkt, lätt och spontant. Som om vi känt varann alltid.

Och så fortsatte det. Vi… synkade. I samtalet. Hade ju vissa gemensamma referenser i det förflutna, även om ingen av oss kände att vi riktigt hade någon klar bild av varandra från då. Jag noterade att han såg bra ut. Bättre än på bild. Med ett otroligt fint leende…

Vi kunde skratta tillsammans. Prata mjukt. Hade förvånansvärt lika åsikter, syn på människorna och världen i stort. Det kändes verkligen som om vi redan kände varandra…

Och så gick vi hem till mig och jag bjöd på fika. Det personliga och mer ytliga flöt in i varandra i samtalen, och det kändes helt naturligt. När jag kortfattat berättade om mig och R, och att R nog ville mer med mig än jag ville med honom, sa Be: ”han har i alla fall bra smak”… 🙂 Och det var väl det enda han sa som antydde att han såg mig som attraktiv. Eller hade något mer intresse för mig. Själv sa jag väl inget alls som särskilt tydligt indikerade något intresse för honom… så jag vet faktiskt inte alls var vi har varann nu.

Men men. Jag frågade lite om hans situation med hans barn, och ur den frågan fick jag en berättelse från hans liv som… ja, det var bland det mer dramatiska jag hört om, faktiskt. En ex som han var väldigt kär i och vars ex i sin tur var psykiskt instabil å det våldsammare slaget, och ett fullbordat självmord… När jag förstod vad han tagit sig igenom, och hur ensam han varit i det, så får jag säga att mitt hjärta spontanöppnade sig lite…

Men jag befarar att han inte riktigt är redo för en ny kärlek. Att det kan bli lite som med V förra sommaren. Så jag ska försöka att inte förutsätta att detta kommer att trilla vidare på ett naturligt sätt mot en relation… och jag ska fundera lite mer på vad jag själv känner och tror om oss som ett par också. Jag tycker att han är attraktiv, och det händer sällan att jag gör det med män. Någon gång per år, max. Så det är ändå en glädje att få känna att jag tycker så. Han påminner om en av mina första pojkvänner, som jag fortfarande tycker var jäkligt snygg på den tiden det begav sig. Och det är en blessing även att få uppleva att det stämmer så bra på det personliga planet. Men jag inser att det är oerhört mycket som jag inte vet om honom än. Hur han fungerar i vardagen, vilka värderingar som poppar fram i ”skarpt läge”… sånt.

Jag fortsätter gärna att träffa honom, om man han vill det. Och ska göra mitt bästa för att nöja mig med känslan för stunden; vara glad när det är trevligt. Bara så.

Men… summa summarum, så får jag nog säga att det här har varit en av de mest sociala och händelserika påskhelgerna i mitt liv. Med en massa goda, stärkande känslor och upplevelser. Det ska jag lägga i ryggsäcken och spara.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s