Leta basen

Det blev en väldigt lugn helg för min del. Känns bra att ha städat, tvättat, plockat undan julen… liksom rensat lite.

Jag och M var på stan. Fikade en god stund. C ringde, jag har tänkt på henne några dagar för det var länge sedan vi pratade nu. Fint att få prata någon timme. Har tränat, promenerat i vårsolen och sett en film som jag blev rekommenderad och som var väldigt trevlig.

För ett par veckor sedan blev jag kontaktad av en några år yngre man som bor tiotalet mil ifrån mig. Han visade sig vara den första mannen på evigheter som visade tydligt och självklart att han ville lära känna mig. Inte bara prata om sex, sig själv eller försöka ”besegra” mig. Det kändes… som att få lite… vila, att kommunicera med den här mannen. Vi har delat de stora, betydelsefulla sakerna som vi varit med om i livet.

Men de senaste dagarna har han inte loggat in lika ofta som i början. När jag skrivit till honom har han inte loggat in för att läsa det på… till slut orimligt många timmar. När han har skrivit så har han varit lika trevlig och engagerad som innan… men det har blivit allt längre mellan meddelandena. Sedan i fredags har jag känt allt mer att… han verkar ha tappat intresset, av någon anledning.

Han skulle göra en grej med kompisar igår kväll. Det hade han nämnt redan i början när vi skrevs. Jag skrev ett lite längre svar till honom igår eftermiddag, som jag inte räknade med att få svar på förrän idag. Men… han loggade in och läste det först vid ett idag… så jag var lite inställd på att det nog är dags att jag frågar om hans intresse. Det hann dock inte dit… för när han svarade, en timme senare, så berättade han att han träffat en jobbarkompis igår kväll. Som han känt intresse för ett tag, men inte gjort något av det för att de är just jobbarkompisar. Men igår kväll hade hon uttryckt att hon var intresserad av honom… så nu skrev han att de skulle dejta varann, helt enkelt. Och då kunde han ju inte vara kvar på dejtsajten.

Sen skrev han att han hoppades att jag inte tog illa upp, och att jag inte kände det som om det varit bortkastad tid att skrivas med honom för det hade det verkligen inte varit för honom. Han skrev att han tyckte att jag är väldigt intressant och att jag har klara värderingar, eller något sånt…

Min första känsla var… besvikelse. Jag är rätt tveksam till ifall jag skulle känna attraktion för honom, att vi skulle klicka på det viset om vi hade hunnit träffas. Tror faktiskt att han var mer säker på att han kände attraktion för mig. Men… han var den första mannen på väldigt länge som… har känts som en människa. Och som framförallt har behandlat mig som en människa…

Självklart tar jag inte illa upp för att han vill prova med en tjej som han känner och vet att han är intresserad av. Det svarade jag honom också. Och att ingen av oss ju vet ifall vi hade klickat om vi träffats. Men att det känns trist att ”förlora” den första till synes vettiga killen på väldigt länge. Och att jag önskade att det skulle gå bra för honom och tjejen. Tack för den kommunikation vi haft, kram och hej.

Sedan… kom en salig cocktail av alla de jobbiga känslor jag haft de senaste åren kring kärlek, män, dejting, ensamhet… fast mer som en ganska snabb repris. Snabbspolat.

Så ringde jag M för att höra om hon skulle med och träna. Och då pratade jag av mig en kortis om det som just hänt. Sedan gick jag och tränade. Och träning är ju lite som meditation… man tänker inte på något, mer än möjligen vilken maskin man ska ta i stället när den man tänkt ta är upptagen.

Så… fast jag inte trodde det, så lyckades jag på något vis speed-bearbeta hela grejen. Känner att jag ser paralleller med V i somras. Tror att även denna kille… insåg att han inte skulle lyckas skaffa sig övertaget i vår relation. Och att det retade honom, kanske utan att han ens såg det själv… för om det ens är sant att det här med den där tjejen hände igår, så verkar det som om han ville dra sig ur redan för några dagar sedan. Och jag tror att precis som med V, så vill inte heller den här killen behöva se ärligt på sina känslor. Något som hänt i vårt skrivande har gjort honom provocerad. För det kändes i hans sista meddelande att han… å ena sidan ville framstå som den schyssta killen han ser sig som. Men när jag svarat att jag inte tog illa upp och att vi ju inte vet ifall vi klickat… så kände jag att… han ville nog ändå lite att jag skulle må sämre än jag gjorde. Någon slags… försök att jämna ut någon slags balans. Precis som V, som gjorde en megasak av hur hemskt han sårade mig genom att inte kunna fortsätta. Jag kände verkligen att han inte blev så glad eller lättad när jag visade hur okej jag var med situationen som han borde ha blivit om han verkligen inte ville att jag skulle vara sårad.

Nåväl. Jag tror att jag tar med mig några bra saker ur även denna erfarenhet. Kan jag lyckas träffa några män som är rätt bra människor under ett år, så kanske det ändå är någon slags… fall framåt. Steg i rätt riktning. Det känns i alla fall inte som en omöjlighet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s