Vad som är viktigt

Sovit hyfsat i natt. Drömt massor… vaknat ett antal gånger, men utan att ligga vaken sedan. Bra, tror jag.

Det har varit ännu en otroligt vacker höstdag. Kall morgon, men varm dag.

Möten och en massa småfix före lunch. Efter lunch en lång stund av koncentrerat arbete med ”viktiga” dokument… sånt som kräver fokus och överblick. Skönt att få undan, men när jag suttit helt upptagen av det i ett par timmar kände jag att… nu räcker inte en kopp kaffe. Nu behöver jag göra något helt annat… så jag hörde av mig till R, och vi fick möjlighet att ta en kortare promenad i solen. Inte mycket djupt prat, jag vet inte vad det är, men vi har liksom tappat kontakten en del och det går inte att få tillbaka den bara sådär… för min del handlar det väl om att jag blivit påmind om att inte riktigt lita på honom. Eller på någon, egentligen. Det är framför allt J:s fel att den känslan kommit tillbaka… och jag jobbar på att inte låta den ta över i mig. För den ger mig ett kallt, fattigt liv… ett som jag redan har provat alldeles för länge nu. Better sorry, than safe… om man vill ha ett levande liv. Det tror jag på. Inom vettiga gränser då, förstås… 🙂

Det blev så märkbart för mig, när jag suttit där på jobbet med de där dokumenten, att jag så lätt slukas upp av jobbet. Till och med av sådant som inte precis är roligt eller kreativt. Och viljan i mig att låta resten av det jag är få leva mer och starkare slår igenom så fort som jag inte är helt utslut… jag är glad att den impulsen verkar ha ”satt sig” lite mer på riktigt. Men det innebär också att om jag inte gör sådant som får mig att känna att jag lever, så blir jag rastlös och irriterad och tappar modet och orken till slut…

Jag föreslog för R att vi kanske kunde ta några dagar ledigt båda två och fara iväg någonstans ut i naturen tillsammans. Jag behöver få byta fokus helt. Och det gör jag inte längre ”hemma”, med de aktiviteter som jag kan ta mig för i vardagen. Kanske blir det så att vi far iväg… och jag pratade med honom om att jag börjar känna en längtan efter att definiera några mål och visioner för mitt fortsatta liv. Det känns som om jag börjar vara redo för det steget, efter det här året då jag mest bara sänkt garden och följt med strömmen, sett vad som händer. Det vore härligt om jag kunde få tag på och sätta ord, eller bild, på vilka konkreta mål jag verkligen vill uppnå nu… kanske får jag inte tag på det än, men det känns i alla fall som om det börjar närma sig.

Jag längtar efter… härlighet. Den känslan. Fri härlighet. Att ha den varje dag i mitt liv, åtminstone någon stund. Frågan är väl bara vad det är som krävs för att just min känsla av härlighet ska infinna sig. Det vet jag inte ännu.

O börjar äntligen försvinna ur mina känslor. Jag har ju vetat hela tiden att han har visat upp ett antal riktigt dåliga sidor, jämfört med vad det är jag söker hos en partner… men trots det har jag hittills inte lyckats komma till känslan av att det var skönt att jag slapp honom. Men sedan jag läste en artikel om psykopati i helgen och kunde konstatera att han uppvisar de flesta av de beteenden som karaktäriseras som psykopatiska, så… hjälpte det mig att öka distansen till känslan jag haft för honom.

Jag har verkligen känt, gör väl delvis fortfarande, att något med känslan som jag fick för honom har gjort det lite omöjligt för mig att släppa in någon ny i mitt känsloliv. Det skapade en känslomässig barriär som jag inte har kunnat ta bort med viljan. Så jag känner att jag är glad att jag har låtit känslan vara där, inte har försökt tränga bort den genom att tvinga mig vidare… för det mesta har det rätta varit att inte låta mitt flow hejdas utan kasta mig upp i sadeln igen, fortsatt vara öppen och försöka träffa någon. Men den här gången kände jag att det inte var rätt, att det inte skulle fungera; jag behövde ”lida” mig igenom känslan av att ha förlorat något som jag hade någon slags hopp om.

Igår funderade jag kring hur känslan av total maktlöshet fullkomligt tog över mig när det tog slut med exet, och han inte ville komma tillbaka. Jag önsketänkte så extremt starkt då att han skulle komma tillbaka; jag stod verkligen inte ut med att han inte skulle vara min närmaste och finnas hos mig i livet. Och när jag ändå inte kunde få det jag ville mest av allt i hela livet… landade jag i känslan av att… det värsta jag kunde göra var att ”tänka positivt”, dvs tänka att jag kan få det jag vill ha. Att ha förhoppningar om att något, vad som helst, skulle bli bra… blev på något vis det säkraste sättet att veta med nästan hundraprocentig säkerhet att det inte skulle bli bra.

Och faktum är att det är i stort sett så som mitt liv har fungerat de senaste tio åren, fram till för ett år sedan. Vågade jag känna eller tänka att jag verkligen ville ha något eller någon, så blev resultatet nästan till hundra procent att jag inte fick det. Även detta år har det ju varit så till vissa delar; fortfarande får jag inte de få män som jag vill ha.

Och jag kan inte säga att jag det senaste året har lärt mig att våga vilja ha något eller någon heller, sådär genomtänkt och genomkänt… men jag har lärt mig att inte fästa vikt vid att jag inte har fått det. Jag har inte låtit det bli en ”sanning”, att jag inte får det jag vill ha. Jag har kunnat se att orsaken till att jag förlorat det jag velat ha, kanske inte har med min önskan att göra. Att det kan finnas andra orsaker. Och framför allt har jag, åtminstone till slut, kunnat komma till insikten om att jag är ganska glad att jag slapp få det som jag ville ha tidigare… bland annat har de männen som jag fått känslor för detta år, i slutänden faktiskt visat sig vara personlighetstyper som inte alls passar mig. Som inte är tillräckligt bra människor, för mig… de har drivkrafter i sig själva som skulle bli destruktiva för mig i (den ganska korta) längden.

Det är som om den självläkande motorn i mig har dragit igång, och driver på även när jag själv är helt eller delvis omedveten om vad som händer och vad jag gör. Det är jag så oerhört tacksam över…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s