Gevalia moment

Lunchade med vännen Ma idag. Fina, givande samtal. Jag är så glad att hon vill och vågar öppna sig, vara ärlig med hur hon är och gör i livet. Och så berättade jag om läget med O… och blev påmind igen om att han… fortfarande är den som mina känslor är öppna för. Ett härligt, inspirerande och livgivande samtal fick vi, jag och Ma.

Jag och M pratade om att ta en aw idag. Men när jag kommit hem hade jag absolut ingen lust att bege mig ut i kylan igen… så vi ses och tränar i morgon bitti i stället.

Var mitt i middagen när det plötsligt kom ett mess… från pusstjuven. Hur många veckor sedan är det sedan vi hördes… väldigt många i alla fall. Hade faktiskt inte väntat mig att höra från honom igen, så det var väl nästan det bästa med alltihop: att jag fick något oväntat…

Han frågade vad jag gjorde i kväll, och jag svarade att jag var mitt i maten och rätt slut, så om han tänkte komma på besök så passade det bättre i morgon. Sedan blev det tyst. Jag skrev lite med ett par trevliga herrar på dejtsajten… och rätt som det var knackade det på dörren… och det var förstås pusstjuven.

Jag släppte in honom. Vi satte oss i soffan och pratade. Han sa att han slutat på förra jobbet, och flyttat till stan. Det visade sig att riktigt flyttat hade han väl inte riktigt… lägenheten han tingat och hela det huset hade sålts till en kommunal verksamhet. Men han hade några lägenheter på gång, sa han… det är nog en bit bort i tid, men nog kommer han att flytta hit.

Efter en stund ville han bli kliad på ryggen… 🙂 Jag gillar det med honom, att han ber om det han vill ha. Och när jag kliat på ryggen ett tag så ville han sitta nära. Så vi höll om varann… och han kliade mig på ryggen… och till slut for hans händer lite överallt, och jag fick säga nej ett större antal gånger… men han är så mysig och charmigt smårolig, så det störde faktiskt inte. Han lirkade på de mest innovativa sätt, men fick inte det han ville… 🙂 Han är en spännande mix av tonårig sexfixering, en härlig humor och ett seriöst allvar. Det är härligt att vara med honom, i lagom doser… 🙂 Till slut for han i alla fall.

Jag var mindre känslomässigt tillgänglig än sist. Han var snarare mer. Han var… öppnare, mer avslappnad. Det gjorde nog båda gott att få både närhet och lite bekräftelse…

Jag är mest glad över att människor söker mitt sällskap, och att det händer oväntade saker i mitt liv… 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s