Kyrie eleison

”Herre, förbarma dig.” Riktigt där är jag inte än, i den känslan… och hoppas väl på att inte komma dit heller. Jag lyssnar på Bachs Mässa i H moll. Där är det väldigt mycket Kyrie eleison. Bara det.

Värsta köriga dagen. Flera väldigt olika möten i ett svep. Oerhört olika fokus. Men alla rätt bra, konstruktiva, rentav bitvis trevliga också. Och så jobba, jobba, jobba för att kunna resa bort igen med jobbet ett par dagar nu… jag är rätt sliten. Försöker se till att vara medveten om hur jag mår, och ta alla slags vilopauser jag kan. Ska ta en massage när vi åker iväg. Känner mig lite stolt över att jag kom mig för med att boka in den… 🙂 Jag är så dålig på att ”unna mig”. Det känns oftast mest bökigt att planera för det där unnandet, så det slutar oftast med att jag struntar i det. Jag är ingen ”morots-människa”, behöver inte belöningar utifrån i någon större utsträckning. Det är väl den viktigaste orsaken. Men en massage blir mer som… friskvård. En sådan där energiladdande sak som min hjärna och kropp behöver extra mycket av exakt just nu.

O svarade visst på mejlet sent igår kväll. Jag fick ingen avisering från mejlprogrammet och loggade inte in för att kolla heller i morse. Så messade han i morse, skrev att han läst och reflekterat, god morgon och kram. Jag fattade inte att han menade att han svarat, så jag svarade att det lät bra och att han fick återkomma när han vet hur han vill göra. Sedan surrade jag lite om den fina dagen och morgonens ”blodmåne”. Han svarade att han sett fullmånen igår, men inte ”blodmånen”. Önskade mig en fin dag, och kram igen. Så loggade jag in i mejlen och såg att han svarat…

Han skrev… lite vingligt. Som svaret på mitt mejl där jag försökte förklara mina utmattningsproblem och lite av mina relationserfarenheter. Osäkert, liksom. Med flummiga uttryck som… jag inte riktigt kan tolka. Att hans rädsla varit att inte kunna få känslor, men att han fått det för mig, och att han också trodde att vi har potential. Men sedan, att han ”inte kan lova dig något” för att han skulle jobba rätt mycket i en stad ännu längre från där jag bor, och kanske flytta dit ifall han fick jobb där, vilket det kunde bli fråga om. Också att det ju verkar som om även jag har rätt mycket med jobbet. Jag fick samma känsla som när han försökte förklara att han inte kunnat messa mig på hela helgen för att han råkat ut för några praktiska missöden under söndagen… försök till undanmanövrer, för att slippa säga som det verkligen är och för att försöka rädda sitt ansikte, på något vis. Min känsla blev att han kände sig… osäker på mig, på vad jag vill, men ville försöka få det att se ut som om han behåller kontrollen. Lite defensivt, men inte aggressivt. Men framför allt inga som helst responser på de saker som var kärnan i mitt mejl…

Jag messade honom igen och skrev att jag just upptäckt att han svarat. Att jag gärna såg att han funderade lite till och gav mig ett svar på de mer relationsorienterade frågorna också. Och att avstånd går att lösa om man bara vill. Önskade honom en fin dag, och kram. Han svarade… liksom lättat. Att han skulle fundera mer och återkomma, och att jag skulle ha en kanonfin dag.

Sedan hade jag inget utrymme på hela dagen att fundera mer på det.

Kom hem, åt lite, började packa, strök en stor hög kläder… det är också en bra aktivitet som låter hjärnan styra lite som den vill. Lite meditativt. Funderar hit och dit om vad jag tror om honom, och oss… det börjar kännas lite… tröstlöst, att jag känner att vi har så väldigt svårt att nå varann med orden. Eller, jag tror att han förstår och tar in vad jag skriver eller säger, men han uttrycker sig så… kryptiskt, säger så lite om vem han är eller vad han tänker eller känner. Jag får ingen riktig känsla för vad han egentligen vill eller känner. Det… är inte gynnsamt för de varma känslorna. De får inget att hålla fast vid till slut…

Jag vet verkligen inte vad som kommer att hända med detta. Men det känns skönt att det verkar som om han inte tänker bara försvinna, trots allt. Han svarar när jag skriver. Han skriver bara inte själv först… ger mig liksom ingen känsla av att han riktigt vill något med mig. Fast jag tror att han egentligen gör det. Jag önskar att jag förstod vad han behöver, eller hur jag skulle kunna påverka honom att kliva in på det goda, varma, glada och konstruktiva spåret med mig. Någonting i mig tycker fortfarande mycket om den här mannen. Det känns också som om båda verkligen värdesätter att det kändes så härligt när vi träffades, och att inte han heller är beredd att bara slänga bort vår relation utan att vi fått prova riktigt.

Och jag uppskattar att han messade i morse. Det skulle kunna tolkas som att han… försökte, lite. Att gå mig till mötes, att hålla kontakten, visa att han bryr sig.

Jag hoppas att han funderar ordentligt och skriver ett svar under veckan. Och att vi kan pratas en stund i helgen sedan.

Nu, sova, sedan fortsatt en himla massa jobb resten av veckan…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s