Kvällslugnet

Visst hann jag känna… lite oro, kanske mer lite… uppgivenhet. Innan han svarade, vilket förmodligen var direkt efter träningen. Han skrev att han var väldigt glad över min ärlighet och att jag berättade. Kommenterade min osäkerhet om hur han skulle ta det jag skrivit, med ”du har varit med om livet du också, som alla andra”. Och så skrev han att även han hade haft en ”kärleken i sitt liv” som tog slut för ett större antal år sedan, och att han också haft svårt att få känslor för personer av det motsatta könet sedan dess. Han skrev att han hoppades att vi skulle kunna lämna det som varit bakom oss och börja med en helt ny relation, förutsättningslöst, för så hade han bestämt sig för att göra kring relationer. Jag tyckte mig höra en osäkerhet om ifall jag egentligen är redo för en ny relation, eller om jag går och bär på oavslutade relationer eller känslor… så jag svarade ganska direkt med ett tack och en lättnad över hur han svarat, och ett förtydligande om att jag verkligen är redo och inte har känslospöken som hänger kvar. Jag skrev också att jag var glad att han delat med sig lite om sina erfarenheter, och att jag tror att det kan vara en fördel för oss att vi båda upplevt de bitarna eftersom vi då har ett område där vi kan förstå varandra. Sedan skrev jag att jag hoppades att han fortfarande ville komma, och att min känsla för honom fortfarande var varm…

Möjligen kände jag att jag uttryckte lite väl stor lättnad över att han inte bara dumpat mig. Kanske ger jag för mycket nu, så att han tappar den där känslan som han gillade av att han fick stå lite på tå för att få min uppmärksamhet. Jag vet inte.

Men när han svarade igen var det med mycket mer värme och intensitet… så kanske blev det ganska rätt ändå. Kanske blev han lika osäker på mig som jag blev på honom, där en stund. Det var hur som helst väldigt härligt att få hans ord om pirr i kroppen, en bra känsla för mig, att han uppfattade mig som både varm och härlig och att han var nyfiken på mig, såg fram emot att ses… När det gällde var han kunde bo när han var här (dvs inte hos mig) så skrev han bara att han bor i gästlägenheten och ”bra att vi tänker lika där”. Han skrev att han var glad över att vi vågade vara öppna för varandra… och eftersom jag har delat med mig av väldigt mycket mer personligt än han gjort, så får det mig att befara att han kan vara en sådan som tänker och känner en massa som han sedan tror att han har förmedlat fast han inte gjort det… är det så, så kommer vi att få det klurigt med kommunikationen och att verkligen nå varandra. Jag befarar ganska starkt att det kan bli så… att vi känner värme och attraktion när vi ses, att det är härligt att vara nära i kropp och blick, men att vi inte når eller förstår varandra mentalt. Nåja, det vet vi inte förrän vi träffats.

Vi skrev lite kring detaljerna om hans besök, och avslutade med att han skulle kolla tider och återkomma. Lite känns det som om det bara blir enligt hans agenda, att han gör som han väljer och jag får anpassa mig efter det ifall jag vill träffa honom. Men vi får se var det landar kring när han kommer och åker igen.

Grusig i ögon och hud idag, och yr i skallen. Jag och R tog en promenad nu i kväll, kanske kan det hjälpa för att få sova i natt… jag vill och hoppas det så otroligt mycket. Har inte råd med sömnbrist nu när det är så vansinnigt mycket i mitt liv de närmaste månaderna som jag måste hålla ihop för… så nu blir det sängen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s