Nej inte nu heller

har jag dött. Lovar. Jag har bara haft så fullständigt fullt upp under alla dygnets vakna timmar den senaste dryga veckan… har haft övernattande familjebesök flera dagar i rad. Otroligt trevligt, nästan helt och hållet.

Och så plötsligt dök det upp en rätt anonym herre utan några bilder av sig själv. En nick som… var samma namn som min naprapat, som jag också besökte förra veckan. Han skulle vara jämngammal med R, enligt vad han uppgivit på dejtsajten.

Han skickade ett meddelande: ”Vad fin du är, kram”. Jag svarade ungefär ”tycker du, tack”, och inget mer. Han svarade att ja, det gjorde han, och så skrev han att han varit ute med hundarna en runda… jag svarade inte på det. Hade inget att säga.

På fredagen, då vi skulle ha kräftkalas med familjen, skrev han att det var synd att han inte stämmer med mina ”kriterier” (på dejtsajten), för annars hade vi kunnat sitta vid havet tillsammans på kvällen… 🙂 Och så lite blinkningar. Lite flört, sådär. Jag svarade att jag ju inte ens vet om jag tycker att han ser attraktiv ut på bild, kunde han inte lägga upp några bilder?, och att jag ändå var upptagen på kvällen men att det lät trevligt att sitta vid havet. Han svarade: ”ja så nära som vi var varann i veckan behöver du inget foto”… ???!

Jag svarade att jaha, vi känner varann alltså, men han fick nog berätta vem han var för jag kunde inte komma på… hade träffat alldeles för många möjliga under veckan. Sedan satte skallen igång att jobba… vem kunde det vara?? Försökte komma på alla i den åldern jag träffat under veckan… och funderade faktiskt även på naprapaten, även om han är bara hälften så gammal. Hjärnan processade saken mest hela natten… 🙂

Men på lördag morgon svarade han, och berättade vem han var. Vi har pratat i telefon i ett jobbärende, ett rätt långt samtal som jag minns det, men det var för något år sedan och inte personligt. Och så var vi på samma möte under förra  veckan… han satt bredvid mig, men jag hade aldrig i livet kommit på att han kunde vara intresserad av mig. Jag var inte precis intresserad av honom… han verkar rätt trevlig, men jag känner honom inte alls.

Så jag försökte… avstyra alltför mycket intresse från hans sida, så diplomatiskt jag kunde. Han tog det helt lugnt. Konstaterade att han nog är för gammal för mig, men sa om och om igen i meddelandena att han tyckte att jag var så fin, och go, att jag nog hade goa kinder… hur charmigt är inte det… 🙂 Så jag… ja… fick någon slags känslomässigt intresse ändå. Jag tror inte att han är en som jag vill vara ihop med, både för åldern och våra rätt olika bakgrunder. Jag ser inte mig själv riktigt kunna stå för att vara ihop med honom… känslorna är minst sagt förvirrade, för jag faller verkligen för hans lugna, ljusa, stabila sätt att fortsätta ”uppvakta” mig och skriva fina saker om mig, trots att jag mest pratat om ”vänskap”. Han hade inga problem alls med att vara bara vän heller, skrev han. Och just det där… lugna, odramatiska i hans sätt att reagera… det är så otroligt attraktivt.

I morgon ska vi träffas. Efter jobbet, jag har sagt att jag inte vill mixa jobb och privatliv om jag kan undvika det. Jag har ingen aning om hur det kommer att kännas… om det blir obekvämt och spänt (från min sida), eller bara avslappnat, eller rent av väldigt mycket känslor…

Jag konstaterade, när jag pratade med M idag, att de män som når fram till mina känslor är de som visar tydligt och rakt att de verkligen tycker om och uppskattar mig. Det är intressant att få upptäcka att korrelationen är så rak. En man som inte visar att han verkligen gillar mig väcker noll känslor i mig. En som visar och säger att han gillar mig… han kan rätt lätt komma innanför mitt känsloskal. Förmodligen inte vem som helst; även om jag inte tror att jag kommer att tycka att den här mannen är fysiskt attraktiv så har han verkligen den där… stabiliteten i sitt sätt, i sina känslor. Och det är en fantastisk kvalitet. En man som börjar med att gilla mig och sedan börjar svaja på det, han åker ut ur mina känslor rätt snabbt. Som med V.

Men senare i veckan ska jag ut på lokal med jobbet. Och i helgen har M bjudit med mig till hennes killes stuga, och jag lär få träffa mannen (hans granne) som M tyckte skulle passa mig… och det har hon tydligen sagt även till honom, så någon slags förväntningar finns från båda håll… 🙂 Han är i mer lämplig ålder. Jag tror att det faktiskt spelar roll för min förmåga att bli attraherad. Jag verkar fungera bättre med yngre män… någon del i mig är tydligen fortfarande så ”ung” att det inte funkar riktigt med nära-pensionen-män.

Fast vad vet jag. Kroppen, känslorna och själen spretar åt olika håll, och vart allt tar vägen har jag faktiskt just nu ingen aning om…

Kanske hinner jag skriva lite mer om ett par dagar. Jag hoppas det, för det är så värdefullt för mig själv att ha de här noteringarna kvar när jag glömmer nästan allt som händer…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s