Slå i botten

Kvällarna är värre just nu, som det verkar. Det blir ännu svårare då att hålla distansen till tankarna som rackar ner på mig… igår orkade jag inte hålla emot till slut. De fick ta över, jag gav liksom upp…

Men, jag gjorde ändå något konstruktivt, och just det måste jag notera eftersom jag tydligen fortfarande är alldeles för bra på att inte notera eller komma ihåg när bra saker händer eller jag gör sånt som är bra för mig. Jag gick ut på en promenad igår kväll.

När kroppen fick röra på sig (igen; jag hade gjort yoga och cyklat till affären under dagen, så det var inte som att kroppen bara varit passiv), kom ledsenheten… och några tårar, faktiskt.

Jag kunde känna lite med mig själv ändå, inte bara mot mig. Det fick vara lite synd om mig, för att jag jobbat så hårt denna sommar på att skapa och fånga möjligheter som jag tror kan ge mig det liv jag söker, men inget av det riktigt har burit någon bara positiv frukt i slutändan… det fick kännas ledsamt och inte bara vara ”mitt fel”. Jag fick vara känslosam och orationell en stund, fick vara den som inte bara förstår och tar hänsyn till andras känslor och sätt att fungera. Jag får också bara reagera och låta andra ta skiten för det, vare sig de kan det eller inte… som den här snubben jag skrivit lite med. Han borde ha kunnat förstå min reaktion, eller åtminstone kunnat ha överseende med den, men det gjorde han inte. Han är förstås ingen viktig människa i mitt liv, men jag behövde nog ta mig den platsen lite på en annans bekostnad, eftersom han (och övriga män som funnits i mitt liv på sistone) har tagit plats på min bekostnad utan att ens lite fundera på om det är/varit schysst eller inte…

Så på något vis var jag nog lite snäll med mig en stund, där jag gick i den (äntligen!!) ljumma sommarkvällen… och ganska snart släppte de mest negativa tankarna greppet om min hjärna. Jag sa till ett stort stånd högvuxna renfanor  (alltså blommor) att de var så vackra… 🙂 Och sedan fnissade jag lite åt mig själv för det… 😉

För det mesta mår jag inte bättre av att låta det dåliga måendet ta över. Men vissa gånger är det tydligen just det jag behöver göra, för att det ska kunna vända…

Idag är en vackertvädersdag. Jag och B har sagt att vi kanske ska ses och prata mer om hennes liv, men vi har inte bestämt säkert så jag har messat henne för att få besked om hur hon vill, och i så fall när. Jag måste också träffa R idag… det ser jag inte fram emot, men det måste göras. I övrigt hoppas jag bara kunna vara ute i solen idag… och att det ska bli en dag då både tankar, känslor och omgivningen ska vara lite snälla med mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s