Stabilt

Skrev med en kille på dejtsajten igår. Även om jag inte var rätt för honom eftersom han ville ha barn, så var det ändå ett rätt givande snack. Han… var rätt taggad, försökte provocera och misslyckades gravt med det. För min egen personliga del känns det rätt skönt att jag är så svårprovocerad nuförtiden. Men det funkar ju dåligt med de flesta män, de stör ihjäl sig på att jag behåller lugnet när de inte gör det själva… och jag vill ju hellre att männen (som jag intresserar mig för) ska gilla mig än störa sig på mig.

Men i morse hade han funderat lite mer på det jag sagt, och skrev direkt på morgonen att han gillade hur jag utmanade honom mentalt. Sedan skrev vi lite till, och jag tyckte att han borde öva sig på att inte göra det fel som de flesta svenska män gör, nämligen att vara totalt ointresserade av kvinnor men förvänta sig att kvinnorna ska vara intresserade av dem, så jag utmanade honom att ställa mig lite frågor. Han klämde ur sig något om vad jag drömde om och vilka mina mörka sidor var… och där har jag ju inte mycket att komma med, jag är den du ser och har inga hemliga fantasier.

Så när jag svarat på det… tyckte han väl att jag verkade tråkig intill döden. Till slut skrev han glatt att han inte hade fler frågor just då, utan skulle städa och fixa lite hemma. Jag svarade att jag såg fram emot fler frågor senare… och det läste han inte innan han loggade ut. Sedan har han varit inloggad under kvällen, och fortfarande inte ens läst mitt sista meddelande…

Så jag surnade till och skrev att jag tycker att man väl i alla fall kan behandla andra så som man vill bli behandlad själv, dvs med respekt. Kände han att han inte ville prata mer med mig så kunde han väl hellre ha skrivit det än att bara ignorera mig… sånt tycker jag är enormt oschysst. Det får mig förstås att känna mig sämre än osynlig, typ.

Så nu får det vara med dejtsajten på ett tag. Jag känner mig ensam nog så det räcker ändå. Dessutom verkar det som om ”alla andra” är på fester i kväll och har det trevligt på alla möjliga vis. Utom jag, som sitter hemma och tittar på komediserier för att få livet att passera.

Ringde R tidigare eftersom det känns som om vi måste försöka pratas innan han börjar jobba till veckan. Vi lät väl båda rätt stela kanske, och han sa att han skulle bort på middag i kväll så eventuellt ska vi ses i morgon och prata. Det känns för jävligt att allt alltid ska vara mitt fel, att ingen någonsin tar på sig något ansvar för sina egna beteenden… så jag ser inte fram emot att prata med R i morgon. Har inga goda förhoppningar på det samtalet, det lär väl bli den sista spiken i vår vänskapskista och sedan är jag lika ensam som tidigare.

Den här sommaren har jag visserligen gjort det jag velat, alltså träffat en massa både nya och gamla vänner och människor, haft ett par förhållandeliknande upplevelser och tyckt att jag utvecklats en del… men när sommaren nu snart är över så har inga av de insatserna ”betalat” sig. Jag är lika tråkig och ointressant för allt och alla som jag varit innan… ingen hör av sig, ingen undrar vad jag gör eller vill ses eller ens meddela sig med mig på något vis överhuvudtaget.

Jag kan väl inte säga att jag har fått känna att jag har haft människor som precis har tyckt om mig den här sommaren heller. R ville vara med mig väldigt mycket största delen av sommaren, men jag har ingen känsla av att han heller tycker om mig.

Så… jag kämpar hela tiden för att hitta igen någon slags känsla av att livet är bra, eller i varje fall stabilt. Men jag lyckas inte idag heller. Bara ännu en dags transportsträcka mot döden… typ.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s