Dreamy rock’n’roll

Den sista i juli blev en av sommarens mest fantastiska dagar. Riktigt sprängfull av gott, faktiskt.

Jag och dottern for ut i skogen i den soliga förmiddagen och plockade ett antal liter blåbär under mysigt, gott småprat. När jag råkade välta cykeln med bärhinken och det rann ut en massa bär på vägen… och jag suckade ”nej”… sa hon: de där kan vi plocka upp. Och så gjorde vi det, medan vi skojade om att vissa plockar nya bär, men vi plockar om redan plockade… 😉

Jag hade gjort kaffe och mackor som vi åt till liten lunch på en brygga i solen. Och så rätade vi ut våra ömmande ryggar och fortsatte plocka lika mycket bär till, innan vi gav upp för dagen efter några timmar och for hem. Jag ställde bärhinken på balkongen och gick ut och la mig i solen någon timme.

M ringde på dagen och vi bestämde att gå ut på kvällen. Jag hörde med R om han ville följa med, men han tyckte att han fortfarande var för trött så han passade på det. Lite gladare och trevligare igen, så kanske har han på egen hand kommit över sin ilska mot mig för att han tror att det är jag som har fått honom att dimpa ner från det maniska molnet.

Messade pusstjuven att jag var hemma så att han kunde komma förbi och hämta saken som han glömt hos mig. Han svarade inte, så jag ryckte på axlarna och tänkte att han tar det väl nästa gång han kommer till stan. Lika gott det, jag tar det som att han inte har något emot att behålla kontakten med mig.

Så drog jag på mig en klänning och for till stan och mötte upp M. Vi satte oss på krogen där vi bestämt träff och väntade in de två andra vännerna. Ett par glas vin, en massa ”tjejsnack” (plus trevligt umgänge med S´s fantastiskt fina unga son som var med en stund) och lite mat. Just när jag råkade vända mig om kom pusstjuven knatande runt hörnet… så jag vinkade glatt till honom. Han höjde handen lite avmätt… men sedan kom han fram och pratade lite. Verkade dock… verkligen inte vilja prata med mig. Det kändes… konstigt, med tanke på att vi hade ett så avspänt och ganska nära telefonprat dagen innan. Han gick vidare, men när jag gick på toa mötte jag honom igen, och fast det var bara han och jag då (plus alla andra gäster förstås) så betedde han sig fortfarande lika… reserverat. Min känsla blev att han antingen skämdes över att känna mig, eller var rädd för mig… men jag hade inte möjlighet att fråga honom där och då, så jag strök honom bara över armen och gick vidare.

Vi tjejer gick vidare till musikevenemanget vi hade tänkt se. Där var massor av folk, vilket var bra eftersom det blev lite mindre kallt i trängseln… 😉 M sa att en kille hon kände hade spelat med sitt band där lite tidigare på kvällen. Hon hade velat se dem, men vi hann inte med det, så hon spanade för att se om hon kunde se killen för att höra hur det hade gått. Ingen framgång med det dock. Spelningen var bra, mellansnacken var väldigt pinsamma, och när vännerna farit iväg till sina olika håll efter spelningen gick jag och M vidare till en krog. Tog varsin öl och satte oss ute och pratade lite livsallvar en stund. Sedan gick vi vidare till nästa krog.

Där var det ont om sittplatser, men när vi just hade tänkt ge upp och gå igen var det ett gäng killar som reste sig och skulle gå. Den första av killarna log mot mig när han passerade och sa ”ni får ta våra platser”. Jag log tillbaka och sa ”tack”. Sedan visade det sig att den sista av killarna var han som M kände, som hade spelat tidigare under kvällen… så vi blev kvar en stund med honom och fick höra lite om spelningen. Han hälsade närvarande och uppmärksamt på mig; det är inte så vanligt när det gäller killar som M känner, de brukar se rakt igenom mig… så det var trevligt. Snygg var han dessutom, och verkade väldigt trevlig. Efter någon minut kom hans kompisar tillbaka för att se vart han tog vägen, och de hälsade lika uppmärksamt och intresserat på mig som han. Han som visade mest intresse för mig var… en sådan där nästan löjligt snygg kille. Fotomodelltypen. Och den sortens killar brukar verkligen inte ens märka att jag finns… de brukar dessutom vara väldigt dryga, självgoda och oftast rejält otrevliga. Snygga människor behöver inte anstränga sig för att bli accepterade eller gillade, så de brukar oftast vara just otrevliga. Och väldigt bekräftelsesökande, vilket var den enda av stereotyp-egenskaperna för snygga människor som verkade stämma in på just den här killen… det gjorde mig förvirrad.

Det visade sig att den killen var sångare i bandet som M´s kompis spelade i. Den tredje killen var inte med i bandet, men trevlig ändå. Killarna var förstås ganska uppfyllda av kvällens spelning, den första offentliga för det här bandet, och med ganska stor hemmapublik dessutom… M frågade hur bandets musik lät, så snyggkillen drog fram mobilen och spelade upp en låt för oss. Eftersom det var livat på stället fick jag och M trycka ihop våra huvuden kring den lilla mobilen som han höll i handen… 🙂 Det lät bra, och det sa jag. De blev glada förstås.

Sedan tänkte de dra vidare till nästa ställe, och frågade ifall vi inte skulle hänga med dem. M tittade frågande på mig, som sa ”varför inte, vi hade ju ingen direkt plan här ändå”, så vi följde med grabbarna. I trappan på väg ut började de tjoa lite med varann och jubla ”vi har skaffat brudar!”… 😉 Rätt sött, som tonåringar, men med självdistans. De här killarna var 10-12 år yngre än oss, men betedde sig inte som om de såg någon åldersskillnad mellan dem och oss överhuvudtaget…

Vi gick till det nya stället. Killarna… liksom verkligen svärmade kring oss. Uppmärksamma, uppvaktande, otroligt trevliga… en oerhört annorlunda upplevelse för min del. När vi satte oss satte sig snyggkillen på andra sidan om M, men lutade sig fram och sökte min blick när han berättade om spelningen och musiken och allt det som upptog hans sinne då… Helt utan någon attityd av att ens vara medveten om att alla tycker att han är drop dead gorgeous-snygg. Och… ja, han uppvaktade mig verkligen. Men var lika trevlig med alla, ja alla killarna var verkligen så oväntat och ovant jättetrevliga… jag kunde inte riktigt fatta det.

Efter en stund stängde stället och vi gick vidare till nästa ställe. M´s kompis var… supermysig. Smårolig, charmig, härlig… och när vi gått en bit och de uttryckt sin stora glädje över att vi ville hänga med dem, sa han: ”ja… nu är det ju lite jobbigt det här, men…”, och så pekade han på sig själv och kompisarna en i taget: ”… han är gift. Och han är gift. Och jag är gift…” Jag tror inte att de beklagade att de var gifta, men det verkade faktiskt gräma dem lite att den här kvällen hände nu, när de alla ju faktiskt var det… När han sa att det ju innebar att ingen av dem var tillgängliga, ”eller hur?” sa han till snyggkillen, så passade snyggkillen på den bollen… i stället tog han armkrok på både mig och M, och M kommenterade att de så självklart förutsatte att vi var intresserade av dem. Snyggkillen skojade om att det var väl klart att vi var det, men det var verkligen bara skoj. De här killarna signalerade faktiskt inget annat än ödmjukhet, fast de utan tvekan var ordentligt attraktiva alla tre och knappast kan ha haft svårt att fånga tjejer tidigare i livet.

När vi kom till nästa ställe skojade jag kanske lite hårt med snyggkillen, som snedtände lite på det. Som sagt, stort bekräftelsebehov… och jag drev lite med det. En kort stund la han sig till med en lite otrevlig attityd mot mig, och för att slippa ifrån den så gick jag och pratade med M och kompisen som hon hade hittat där. Han var trevlig i alla fall…

Men snyggkillen hämtade tillbaka sin trevlighet, och kom och ”fångade in” oss igen med en påse chips. Då var jag… inte riktigt så intresserad. Inte för att jag var intresserad på det viset innan heller, men jag tyckte att han var trevlig och uppskattade det. Just då kom pusstjuven knatande förbi igen… och jag fångade in honom. Han var själv även nu, fast han sagt tidigare att han skulle träffa kompisar… och dessutom skulle han upp och köra bil till jobbet tidigt morgonen efter, så jag undrade hur det kom sig att han fortfarande var ute och festade. Han sa att han hade druckit tre öl på hela kvällen och skulle fixa att jobba morgonen efter. Jag kände mig lite tveksam till det, men tänkte att han vet väl vad han klarar och inte…

Nu tog jag chansen och frågade om han tyckte att det kändes… fel, eller jobbigt, att träffa mig. Han svarade ”nej varför skulle jag tycka det!?”, och jag sa att jag hade uppfattat en distans från honom som kändes… konstig. Han bara skrattade och tyckte att jag inbillade mig, så jag släppte det. Men han kändes fortfarande… verkligen reserverad och distanserad mot mig. Jag struntade i det.

Jag nämnde en personlig sak vi pratat om när han var hos mig som hade att göra med att ha svårt att få till relationer med det motsatta könet. Jag såg i hans blick att han var helt klar över vad jag pratade om. Jag sa att jag hade pratat med R om det, ”jag vet inte om du minns, men min exkollega som…” och han avbröt mig och sa att självklart visste han precis vem jag pratade om. Han sa något om att jag nog var rätt berusad medan han var rätt nykter. Vet inte om han sa det för att han tyckte att jag verkade osedvanligt korkad som inte insåg att han hade full koll på vem jag pratade om, eller om han bara ville skapa lite distans… på något vis säga att vi inte ska vara så nära varann. Han är svår att läsa… och jag sa till honom att jag tycker att han är komplicerad, men att jag verkligen gillar att prata med honom och att han kommer med infallsvinklar ibland på ”djupa saker” som ger mig ett nytt perspektiv som jag inte tänkt på innan. Jag vet inte hur han tog det.

Kvällen innan i telefon när jag berättade att jag hade träffat en man strax efter att pusstjuven och jag skilts åt under sommaren… så lät han… inte alls glad på rösten. Förrän jag sa att vi inte var tillsammans längre… då slappnade han av och lät glad igen.

Det känns som om… han nog har tänkt rätt mycket på mig ändå. På allt vi pratade om. Komplicerad kille, det här… jag undrar om han inte ändå… kanske både tycker om mig mer än han vill, och framför allt känner sig lite sårbar och rädd för mig över att han öppnat sig såpass mycket för mig. Jag känner ju honom inte särskilt väl, men nog kändes det som om det inte var jättebra med honom igår kväll…

Medan pusstjuven och jag pratade påkallade snyggkillen uppmärksamheten några gånger, frågade om det var bra med mig. Attityden var att han undrade om jag behövde hjälp att jaga bort pusstjuven eller andra killar… 😉

Det kom förbi några bekanta till pusstjuven, och han var lika stel och nästan avigt inställd mot dem också. En av killarna frågade om pusstjuven och jag var ihop, och vi skakade båda på huvudet. Han fortsatte att ställa frågor för att försöka ringa in hur vi kände varann, och jag svarade bara på själva frågan, gav honom inte det svar han ville ha… 😉 Pusstjuven blev obekväm efter ett tag och gick vidare, men innan han gick såg jag honom i ögonen och sa med allvar ”hör av dig”, och han såg lika allvarligt tillbaka och sa ”det gör jag”. Pusstjuvens kompisar stod kvar och gick över till att flörta ohämmat med mig, tills M sa att vi fått bord i en annan del av lokalen, och rockkillarna och vi gick dit och satte oss. Snyggkillen… var som en vallhund. Såg hela tiden till att alla var med, och att vi stannade kvar med deras gäng… det kändes faktiskt väldigt trevligt. Annorlunda, det med.

Snyggkillen satte sig mellan mig och M, men så frågade han mig hur jag trodde att M skulle reagera ifall han trängde sig ner i fåtöljen med henne. Jag sa att jag trodde att hon skulle tokskratta. Så gjorde han det en liten stund innan han satte sig på stolen bredvid mig igen… den situationen kände jag igen, att killar på något vis verkligen markerar mot mig att de inte är intresserade av mig, men av M eller någon av hennes kompisar. Samtidigt kändes det inte som om han egentligen var intresserad av henne… mer bara… att han kände sig trygg med henne. Och jag fortsatte ju att markera att jag inte behövde honom, samtidigt som jag drev lite med honom. Jag ska ta mig en ordentlig funderare på vad det egentligen var som hände här, när jag nu fick en chans att möta en kille som först var intresserad och sedan bytte till den dissiga attityden mot mig.

Frun till M´s kompis satt med vid bordet. Hon verkade väldigt trevlig och sansad. Det verkade som om hon litade på sin man, inte kände sig hotad eller ens störd över att killarna hade dragit med sig några brudar dit. Det kändes… skönt. Som om vi alla var på samma våglängd.

Just när stället stängde och vi skulle gå, skickade jag ett mess till pusstjuven. Skrev att förresten så var han bra mycket mer berusad än jag när vi sågs senast, ifall det nu var någon slags tävling… och att det inte är så dumt att släppa på kontrollen ibland. Och en puss. Han svarade direkt, bara sekunder efter: ”Sant.”

I kväll skickade jag honom ett varmt mess om att jag hoppades att det gått bra att vakna och jobba idag. Att jag fått övernattningssällskap av M, och att det kändes mysigt med frukostsällskap och prat, att det är något jag kan sakna ibland. Skrev att jag var rätt trött idag, men glad, eftersom det var en sådan bra kväll igår. Sedan skrev jag ”ta hand om dig, fina du”, och en glad smiley. Han läste det direkt när jag skickat det, och har förstås inte svarat… kommer nog inte att göra det heller.

När vi kom ut från stället i natt kramade jag och M om M´s kompis och den tredje killen som satt en bit bort. Jag sa varmt ”tack för i kväll, och tack för att ni drog med oss – det har varit en jättehärlig kväll!” Båda såg ut att bli väldigt glada över det… och jag hade tänkt säga samma sak till snyggkillen när vi gick dit för att krama honom god natt, men han kändes så obekväm och stel så jag kom av mig och sa bara ”tack för i kväll, god natt”.

När M och jag satt på bussen hem till mig och konstaterade att wow vilken… helt otrolig kväll det här blev!!!, så hade jag redan börjat gräma mig över att jag inte fått fram till snyggkillen hur trevliga jag tyckte att de varit med oss. Jag kände att… jag vill skriva till honom och säga det. Så nu på kvällen har jag gjort det. När människor är schyssta, trevliga och allmänt bidrar till att göra världen till en bättre plats en stund, så vill jag att de verkligen ska få veta att jag tycker det…

Jag och M satt en liten stund och pratade om hennes familjesituation innan vi gick och la oss. Sov väl inte så himla många timmar, och inte särskilt bra heller på grund av lite för mycket alkohol, men lite efter nio gick jag upp och gjorde frukost åt oss. Sedan satt vi en god stund och förundrade oss igen över vilken alldeles magiskt fin kväll det blev igår… 🙂 Och så pratade vi om de saker i våra liv som är viktiga och angelägna. Det kändes väldigt bra.

Vännen S, som jag träffade på dotterns och min lilla resa tidigare i sommar, messade. Vi har ju inte hörts så mycket tidigare, så jag blir väldigt glad att hon hör av sig mer nu… Hon frågade hur allt var, och när jag kort beskrev för henne om vad som hänt igår kväll kände jag att det var en sådan situation som hon verkligen hade älskat att få vara med om… och då plötsligt insåg jag att hela situationen med killarna var… rätt häftig. En sådan där sak som händer när man är tonåring, men knappast när man är närmare femtio… 🙂

M blev upphämtad mitt på dagen, och det kändes så himla härligt att vi fick både kvällen igår och morgonen idag tillsammans. Att få dela en så himla positiv upplevelse, det behövde vi verkligen…

R messade, skrev att han sovit bra även i natt, och att han skulle jobba på förmiddagen och ha vänner på middag i kväll men att han gärna träffades under eftermiddagen. Jag svarade att jag knappt sovit alls, men haft en otroligt härlig kväll igår, och att jag skulle höra av mig frampå dagen.

När M gått duschade jag och fixade till mig, och sedan gick jag till affären där jag och R möttes upp och handlade och gjorde sällskap hem. Jag frågade om hans senaste dagar, och han berättade att hans exsambo sagt att hon först nu började riktigt fatta att de har gjort slut… vi pratade om att det förstås är jobbigt, men nödvändigt och egentligen bra.

När vi kom hem till honom berättade jag om kvällen igår. Jag vet inte riktigt vad han kände eller tyckte, han sa som vanligt bara positiva saker, men kanske kände han sig lite… jag vet inte, off eller något. Det händer ju verkligen rätt mycket i mitt liv, och den här sortens saker är ju lite utöver det vanliga… och jag sa att jag tänker att det här får jag se som ännu ett steg i den utveckling som jag håller på med. Ännu ett annorlunda men positivt inslag, just som jag önskat mig. Jag är verkligen glad och tacksam över att få sådana här saker, men lyckas inte hundra övertyga mig själv om att det är normalt att så här snygga, coola och supertrevliga killar verkligen kan vara intresserade av mig… jag får se det som ännu en nyttig utmaning för mig att använda för att förändra min självbild och min energi i livet.

Jag pratade också en del om hur jag fungerar och vad andra emellanåt tror att det betyder. Min öppenhet ger en del konstiga responser från andra ibland… många tror att min öppenhet är liktydig med att jag gör mig sårbar, och förstår inte att när jag berättar om saker som hänt i mitt liv så säger det egentligen väldigt lite om vem jag är nu. Det är bara en bakgrund, som jag oftast berättar för att folk ska förstå att jag varit med om det mesta så att de lugnt kan prata med mig om vad som helst som de funderar på. Därifrån landade jag till slut i en ny insikt som handlar om att känslostyrda och dynamiska människor både kan bli störda av att deras charm inte är det som får mig att gilla dem utan att jag i stället kan gilla helt andra saker med dem som de kanske inte själva bryr sig så mycket om, och att de som följer sin intuition och låter känslorna styra deras val nog ofta kan känna att jag ”förstör magin” som de vill tillskriva händelser och personer i sina liv genom att bryta ner och sätta faktaord på de saker som de vill ska vara magiska.

Jag har funderat en del, och även försökt fråga några vänner om vad de tror, kring vad V menade när han sa sista gången vi sågs att han inte kände sig bekväm med att prata om sina tidigare relationer med mig. När jag frågade honom varför så tror jag att han sa något i stil med att han ville att hans och min relation skulle vara en egen och ny, men det kan också vara så att jag bara tolkade honom som att det var så han menade. Det som hände när vi pratade var att jag frågade honom vad det var med passionstjejen som han tyckte mest om, och han hade lite svårt att svara på det… och jag har sagt några gånger att ”passion” är ett slags psykisk ohälsa som oftast uppstår när man är i psykisk obalans. Nu slog det mig att… det kanske var så att V någonstans anar att hans relation med den tjejen inte egentligen handlade så mycket om att de passade så bra ihop, eller ens riktigt handlade om kärlek. Och att han fortfarande hade ett starkt behov av att se sin relation med henne som något… magiskt, som om de var ödesbestämda för varann. Och när jag nu ”petade” i det så blev det allt svårare att hålla kvar i den magiska bilden, så då blev han… kanske lite arg på mig, eller i varje fall störd, över att jag tog ner honom på jorden.

Kanske, kanske kommer han i sin ensamhet att komma fram till och bearbeta de här sakerna själv, och till slut känna att… jo, visst var det verkligen en häftig upplevelse som han hade med henne, men den var nog inte så verklig. Om han vill och står ut med att ta sig dit i tanken, så har han nog en bättre chans att verkligen komma över henne. Men… han kan nog mycket väl ha känt det som om jag kom med mina torra fakta och… liksom smutsade ner hans magiska känsla.

Det kändes som om jag plötsligt fick ett nytt perspektiv på hur andra kan uppfatta mig. Jag har fått massor av sådana nya perspektiv denna sommar, och jag hoppas att jag ska kunna komma ihåg dem och använda de nya kunskaperna på sätt som gynnar det jag vill med mitt liv framöver… jag är så trött på att bara hamna i situationer där folk beter sig eller reagerar på olika sätt mot mig, och inte alls fatta vad det är som händer. Jag vill växa, ta plats i mitt liv igen…

När jag kom hem från R mådde jag… sisådär, kan man väl säga, kroppen började reagera på sömnbristen och alkoholen från igår… 🙂 Så jag la mig och slumrade till i soffan innan jag satte mig med P1 och blåbärsrensandet. M messade och undrade hur jag mådde, skrev att hon var svintrött men superglad efter igår kväll, och att hon varit ute och plockat inte bara blåbär utan annat åtråvärt också idag. ”Fast med tunga ben… ;)”

Ännu ett guldkornsdygn, att spara i min skattkista. Jag hoppas att jag verkligen ska lyckas låta den få behålla sin tyngd och positiva betydelse i mitt tanke- och känsloliv…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s