Det regnar

Jag skrev en massa saker här om min träff med J idag, och mina tankar runt de saker vi pratade om, som jag sedan bestämde mig för inte har hunnit mogna tillräckligt än för att jag ska vilja förmedla. Kanske landar jag, och saker mognar, de närmaste dagarna eller veckan… men nu får de vara så länge.

Det är flera saker som får vara ett tag.

Noterar bara att just när jag pratat med dottern idag och hon som första människa åtminstone lyckats låtsas bry sig, så kom det ett sms från pusstjuven… ”ja trevlig onsdag då”… jag vet inte hur jag ska ta det.

Vännen K beskrev honom som ”snäll för det mesta men kan ha det lite svårt med det sociala”. När K sa det tog jag ingen fasta på det, för K vill alltid pinka in sitt revir, med mig i det. K blir alltid svartsjuk på alla män som jag är intresserad av, eller som är intresserade av mig, trots att K och jag aldrig har varit ett par och aldrig kommer att bli, så när han beskriver andra tar jag det alltid med en nypa salt. K är helt enkelt inte rätt person att bedöma andras sociala förmågor, för han är själv så himla speciell… men i just det här fallet tror jag att han kan ha lite rätt ändå. Pusstjuven framstår som allt mer lik en kille jag umgicks mycket med för en massa år sedan… med någon slags intensiv, mjuk värme, men socialt rätt obegriplig. Sensuell, på något speciellt vis som berör mig.

Nåja. Efter några timmar svarade jag honom. Ett rätt glatt meddelande. Ett sådant där det skulle ha passat sig att han hade svarat ”grattis”, ungefär som det hade passat att han svarat ”detsamma” när jag önskade honom trevlig midsommar i fredags… men det är visst inte hans grej. Sånt kan han visst inte. Och visst är frågan i vilken utsträckning jag, som oftast är på en rätt hög kommunikativ nivå, orkar med en sådan människa… jag vet inte.

Men jag blev inte förvånad, eller jätteglad heller för den delen, över att han skrev idag. Han vill väl… bädda, både bildligt och bokstavligt, för att komma hit och träffa mig igen… antar jag. Men jag tror samtidigt inte att han är cynisk eller beräknande, faktiskt. Bara… väldigt osäker. Väldigt van vid att inte bli förstådd, van att bli bortvald för att han inte kan det sociala spelet. Och kanske vill han våga närma sig mig… eller så vill han bara ha sex. Men jag tror just nu mer på det första ändå, faktiskt… jag vet att jag är en ovanligt naiv hög-IQ-människa, men… ja, han vill säkert gärna ha sex, men jag tror faktiskt att han också vill… få höra till någonstans. Eller, jag tror att han vill försöka komma nära med mig. Vill våga. Med just den här killen handlar det inte om ett naivt önsketänkande från min sida (även om jag kan vara kriminellt naiv ibland), utan om signaler och ord som han uttryckt ganska tydligt och flera gånger.

Jag kan, som alltid, ha helt fel. Det visar sig.

Och även om jag har rätt så är jag inte säker på om en sådan som jag orkar med en sådan som han. Om vi är för olika på det sociala och kommunikativa planet.

Jag tycker fortfarande att han är fin på något vis. Men känslan har dämpats lite. Kanske visar den sig bara ha varit en tillfällig sinnesförvirring, som går över helt framöver. Oavsett det så tror jag att jag gärna har honom kvar i mitt liv ändå, för han fascinerar mig på något vis. Jag gillar människor som är lite… skeva. De är mer intressanta, kommer närmare mitt hjärta, än de som alltid skyddar sin egen rygg med beräkning och en attityd av att de kan, vet och fattar lite mer än andra.

Som mannen. Och J. Och C, faktiskt. Dem kan jag (ibland) analysera saker med, men eftersom de tror att de är bättre än jag bara för att jag inte skyddar min själ lika bra som de så kommer de inte närmast mitt hjärta. Mannen tror verkligen att han är väldigt mycket smartare än han är. Men det de har gemensamt är den där förmågan att se till att ingen kommer åt dem, berör dem på riktigt. De tror att de är så överlägsna att de är säkra på att ingen någonsin kommer att kunna skada dem. De är fan inte överlägsna, men däremot fega och ryggradslösa nog för att säkerligen lyckas med att aldrig bli påverkade av någon annan på riktigt.

Och pusstjuven, han är nog i andra änden på den skalan… jag skulle förstås behöva någon som hade delar av bådadera, men de… finns liksom inte.

Så jag får jobba vidare med min egen privata utvecklingsprocess som ingen annan verkar (intresserad av att) förstå, och leta mig fram mellan människorna och släppa in det och de som… jag kan älska. Oavsett om andra fattar varför eller inte.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s