Hjärtats svängdörr

Trött. Trött, trött, trött… och inte särskilt i balans i känslorna. Mer ner än upp de senaste dagarna, och inte helt uppenbart varför.

Snart är det semester… och jag känner mig… fastlåst, igen, i mitt liv, i min livssituation. Vill ur detta, vill något annat, vet inte exakt vad, men tror framför allt inte att jag kan ta mig någonstans själv… i stort sett samma känsla som under midsommarafton, fast lite mildare.

I flera år har jag mest känt mig… milt deprimerad, tror jag. Lite svårt att veta, det har varit normaltillståndet så länge, men tror att det kan vara något sådant. Nu känns det som om jag både har mer energi, som om jag skulle kunna förändra saker, ta chanser, göra sånt som inte bara är väldigt förutsägbart, och samtidigt som om jag sitter fast i något… lågt, dränerande på något vis.

Sand under huden.

Kanske är det det som är utmattning… jag vet inte längre. Något i mitt känsloliv förändrades efter operationen, och sedan dess har jag fått hantera några slitsamma, tärande, tillitsdödande och besvikelseskapande relationer… så nu vet jag inte var jag befinner mig, igen. Det känns mest… konstigt. Och lite läskigt ibland.

Mådde rätt bra i söndags i alla fall. Mannen hörde av sig och ville ses, bjöd in mig att titta på hans nyinköpta bokhylla som var väldigt snygg. Sedan for vi till stan och uträttade några ärenden.

Det kändes så mycket bättre att umgås nu när hans värsta ilska verkar ha lagt sig och jag inte längre känner mig pressad att prestera förhållandebeteenden. Det var en solig och ganska varm dag, och vi åt lunchmacka vid vattnet och sedan middag tillsammans på min balkong. Tog en promenad tillsammans innan vi skildes för dagen. Jag mådde bra när vi skilts åt. Det kändes som en riktigt bra dag tillsammans, och jag blev påmind om att han är en relativt omtänksam och hänsynsfull man. Relativt jämfört med i stort sett alla andra män jag känner eller vet om, alltså… men inte så som jag skulle önska mig, eller som jag är själv.

Pusstjuven har inte hört av sig. Inte ens svarat på mitt sms där jag önskade honom en trevlig midsommar… och jag vet att om jag inte hade fått känslor för honom, och om han inte hade ägnat rätt mycket tid åt att försöka förklara för mig att han nästan bara varit singel under sitt liv förmodligen för att han är urkass på alla sådana beteenden som knyter människor tillsammans, så skulle jag bara ha ryckt på axlarna och glömt honom.

Men nu har jag fått ett hum om hur han fungerar. Så jag inser att det kan hända att han hör av sig mot slutet av veckan när han jobbat klart, och vill ses… och det kan lika gärna hända att han medvetet valde att inte svara på mitt sms för att han kände efter vår dejt förra veckan att han inte alls är intresserad av att umgås med mig mer. Det är påfrestande att leva i den ovissheten… men hör han inte av sig i helgen så får jag nog bestämma mig för att han inte vill ha mer med mig att göra, och försöka glömma honom. Och hör han av sig, så… vet jag inte riktigt hur jag ska ställa mig heller. Den personen som jag är tycker att det är hänsynslöst och respektlöst att inte svara alls när någon hör av sig och önskar en en trevlig helg.

Han är kanske en så fin kille som jag uppfattade när vi sågs, men han är förmodligen också en som inte bryr sig om hur andra känner det när han gör si eller så. Det kan i sin tur bero på att han har ett trasigt anknytningsmönster och att han blir riktigt bra att ha inpå sig om han får så mycket tid på sig som han behöver.

Det jag brottas med är insikten om att jag å ena sidan oftast är alldeles för tillåtande, flexibel och accepterande när det gäller hur andra beter sig mot mig, och att jag å andra sidan knappt har släppt in en enda människa i mina känslor de senaste tio åren… Jag vill å ena sidan ha en man som behandlar mig som om jag verkligen vore en intressant och viktig person som han tycker är hyfsat fantastisk för det mesta. Och å andra sidan… tror jag att det är två, möjligen tre, män som har väckt några positiva, attraherande känslor hos mig de senaste tio åren… så därför är jag inte jättebenägen att bara ge upp direkt om den här killen.

Antagligen skulle jag behöva prata med några vänner om det här, och se vad de tycker och tror om situationen. Av någon anledning, numera gammal ovana skulle jag gissa, så kommer jag inte ens på att försöka få tag på någon vän… men i morgon ska jag luncha med J, och kanske pratar jag med henne om det då. Jag skulle gissa att hon kommer att säga ”men vilken respektlös kille, han verkar inte seriöst intresserad, skippa honom”. Det blir intressant att se hur rätt eller fel jag gissar.

Jag tänker igen på psykologens ofta återkommande ord om relationer jag pratat med hen om: ”men varför vill du ha den där personen, vad ger den dig?”, och ”varför sätter du inte DINA känslor i första rummet?”… och när man knappt har fått någon positiv uppmärksamhet från män på flera år (som inte är av den typen som creapet som skrev till mig på dejtsajten idag och frågade om jag ville ha hans foton av honom när han runkade till min bild?!??), så lär man sig att man inte har råd att bara avfärda dem som beter sig någorlunda normalt trevligt mot en. I alla fall sedan man har ägnat tio år åt att inte ta till sig någon överhuvudtaget, och insett att på den vägen får man ingen kärlek… jag önskar att psykologen förstod lite mer hur man kan bli som jag blivit. Hen tror att jag är en väldigt ”normal” och välfungerande människa bara för att jag kan sätta ord på vad jag känner, tänker och ser. Jag tror inte att hen faktiskt förstår hur mycket skada jag tagit av alla de människor och relationer som jag berättat om…

Men nu hoppas jag på att få sova en natt, hela natten i ett sträck. Det var ungefär en vecka sedan senast, och sömntrasslet bidrar säkert till att hjärnan inte fungerar så att jag känner igen den… och snart, snart, får jag sova så länge jag vill på morgonen. Snart är det semester.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s