Men vad konstigt

Jag skrev ett inlägg här tidigare som jag publicerade, och WordPress sa att det publicerats som det skulle, men nu finns det inte här… det förstår jag inte. Störande, eftersom jag fick till det så bra… 😉 Nåja. Jag får väl försöka få till det igen! 🙂

Jag messade mannen i lördags innan jag skulle iväg och fixa med den punkterade cykeln, och skrev att ifall han kände för en promenad kunde han göra mig sällskap i ena riktningen. Vi behövde ju prata, och det kändes som ett lagom kontaktförsök från min sida. När jag gjort det kände jag att jag fortfarande kände mig så glad när jag tänkte på tjuvpussaren från kvällen (natten) innan. Vi har ju en gemensam vän, så jag letade upp honom den vägen och skickade honom ett mess om att jag tyckte att han verkade rätt mysig. Och önskade honom en fin lördag. Det kändes bara bra att få förmedla en positiv känsla till den som gett upphov till den. Jag trodde inte att han skulle svara, faktiskt… men det gjorde han, med ”detsamma, Leva”. Sedan undrade han vad jag hade för planer för dagen, och så surrade vi på lite om det. Jag frågade honom om något som han tydligen tyckte blev för knöligt att skriva svar på, för efter fem minuter ringde han… 🙂

Sedan pratade vi medan jag tog bussen till stan. Innan vi la på hann han föreslå att han skulle komma på fika hos mig på eftermiddagen, och dels så kände jag att det betydde ”ha sex” och det var inte vad jag ville inleda med med honom, och dels var jag osäker på ifall jag och mannen skulle umgås. Men jag svarade lite löst, så han sa att han kunde slå en signal när han hade fixat sina ärenden så kunde vi se då. Vi lämnade det så.

Jag fixade med cykeln och busskortet och lite annat när jag ändå var på stan. Kände att det blev lite rörigt i min skalle om hur jag skulle tänka och göra med de här två olika männen som förmodligen båda ville träffa mig under dagen, så jag gick till stamstället och hoppades att träffa någon av vännerna där. Det gjorde jag. När jag fått redogöra för hela situationen för S sa hon att hon tyckte att jag skulle dumpa mannen (eftersom han försökte pusha mig till något jag inte ville eller mådde bra av helgen innan) och satsa på den yngre pusstjuven. Det kändes väl… som ett rätt riktigt råd. Men jag måste ju hantera situationen på rätt sätt och i rätt ordning, om möjligt…

Mannen ringde, och vi sa att jag skulle höra av mig när jag kommit hem, för att kanske ses. Pusstjuven ringde inte igen, så jag tänkte att han väl kommit på att han inte var så intresserad trots allt. Inte hela världen i så fall.

När jag kommit hem och vilat lite så ringde mannen igen. Ville gärna ses. Jag sa att jag redan ätit, men gärna tog en promenad med honom för att handla middag åt honom. Så vi tog en promenad, pratade om ditt och datt och inget djupt, och så följde jag med honom hem och kollade en stund på prinsbröllopet innan han somnade i sin fåtölj… 😉 Då gick jag hem. Vi sa att vi skulle höras på söndagen; han hade lite jobb han behövde göra i några timmar, och säkert blev han frustrerad över att det var han som fick lov att ta kontakten igen på söndagen… då skrev han att han var på jobbet nu, och att det skulle ta resten av dagen, men att han skulle ringa när han kom hem. Jag svarade att det lät bra.

Sedan hade jag ett magont-skov precis hela dagen, och mådde riktigt risigt. Orkade inte ens utanför dörren. När han ringde på kvällen lät han… sträv. Irriterad, eller något åt det hållet. Vi sa till slut att det nog vore bra om vi kunde ses och prata innan midsommar, preliminärt måndag eller tisdag kväll. Gott så.

På måndag morgon fanns där ett meddelande från pusstjuven, som han skrivit kvällen innan… en godnatthälsning. Jag svarade med ”god morgon”, och att han ju inte hört av sig i lördags men att jag var glad att höra från honom. Sedan messade vi lite fram och tillbaka. Jag skrev att jag skulle få hämta min lagade cykel på eftermiddagen, och han erbjöd sig direkt att skjutsa mig dit… 🙂 Jag visste ju inte riktigt vilken tid det skulle kunna bli, men sa att jag hör av mig om jag behöver skjuts. Det är nära att gå dit, men jag mådde rätt risigt under största delen av måndagen också… Sedan nämnde han att ”man ska ju äta också”… 😉 Han ville ses på kvällen. Jag svarade att jag inte visste om jag kunde, att jag eventuellt skulle få besök av en kompis och att vi fick höras om det senare. Och så skrev han något kryptiskt som jag inte förstod, och då ringde han och vi pratade en stund.

Jag ringde M, för jag kände att nu behövde jag verkligen hjälp med hur jag skulle tänka… och fick väl lite ordning på det.

När jag for hem från jobbet ringde jag upp pusstjuven och sa att i kväll passar det inte. Men om han skulle vara kvar i stan även på tisdag kväll, så kanske…? Han hade lite planer och hade först tänkt fara från stan och fixa en grej på eftermiddagen, men när han förstod att jag kunde vara tillgänglig på kvällen styrde han om det till förmiddagen och sa att ”jag hör av mig i morgon eftermiddag”.

När jag kommit hem, hunnit äta och vila lite, kom där ett sms från mannen. Han föreslog promenad och sedan prat, och det passade mig perfekt (om man bortser ifrån att jag var jäkligt slut). Vi tog promenaden, och hade riktigt lättsamt och trevligt. Ända tills vi nästan var hemma, och han berättade om en jobbgrej och jag ifrågasatte det lite… då blev han irriterad igen. Det verkar rätt tydligt att han blir ordentligt störd när jag inte håller med honom…

Så kom vi in, tog varsin kopp te och satte igång att prata. Jag frågade hur han tänkte och kände, och fick inledningsvis bara övergripande ord som ”förra veckan var ju ganska arbetsam”… så jag bad honom vara mer konkret, sätta ord på vad som kändes hur, och kring vad. Han sa att han försökt fundera kring de saker jag sagt, och att det var svårt att bli klar över hur han kände kring de saker jag beskrivit att jag sett hos honom under åren som han själv aldrig reflekterat över.

Sedan berättade jag, igen, hur jag vill ha det i en relation. Vilka beteenden jag gillade och inte, från den andra parten. Några av de saker jag nämnde hade han väl insett att han inte passade in på… och han la på sig det där distanserade, lite ironiska leendet som skickar signalen att han ser igenom en och tycker att man är lite korkad. Jag har brukat anpassa mig efter det, låtit honom få bli ”den som har/ser/tycker rätt” genom att visa att jag blir osäker, men den här gången gjorde jag inte det. Jag såg tillbaka på honom utan att le. Och till slut funkade det, han släppte det där leendet…

Under största delen av samtalet ville han bara inte hålla med om något jag sa. Han betedde sig som att han minsann visste hur människor och relationer fungerar och att han inte hade en tanke på att förändra sig eller utvecklas. Till slut sa jag att om jag var i hans situation, nyligen separerad från ett förhållande som jag inte tyckte fungerade bra, så skulle jag ta alla chanser jag kunde för att försöka förändra de saker som uppenbarligen gjort att det förra förhållandet gått i stöpet. Och att jag uppfattade honom som att han inte var ett dugg intresserad av att utveckla sig själv överhuvudtaget.

Då släppte han garden och den obstinata attityden, och sa: ”det handlar bara om motstånd mot förändring.” Jag bad honom utveckla det, och han sa ”det är jobbigt att förändras, det är bara det”. Jag svarade att jag förstod det och att det var helt okej att känna det så.

Sedan sa han att det hade varit en så jobbig vecka förra veckan att det hade fått honom att backa lite känslomässigt. Jag sa att för min del så hade det också varit en jobbig vecka, men att det inte var det jobbiga som fick mig att backa utan de konkreta saker som faktiskt hade hänt mellan oss. Hur jag såg framför mig hur de sakerna skulle påverka vår relation i längden… det vill säga inte bra.

Men jag lät honom få vara den som sa att det kanske är läge att vi backar tillbaka lite mer mot vänskap. Inte förrän precis i slutet satte jag ord på att jag ville att vi skulle vara vänner… och han var nog kanske inte riktigt där känslomässigt, han ville nog mer än jag hålla dörren öppen för steg tillbaka till ett förhållande. Jag sa inte att det var uteslutet, även om jag kände att det är så. Åtminstone så länge som vår relation fungerar som den gör, och förmodligen även om han skulle förändra sig… men det sa jag inte.

När han skulle gå kramade vi om varann hårt. Jag sa att jag tyckte att det kändes som om vi fått till det bra, även om det var jobbigt… att vi skulle vara lite stolta över hur vi hanterat detta. Han höll med, fast kanske inte med jätte-entusiasm… men jag tror ändå att vi avslutade det på bästa tänkbara sätt för att det ska gå att hitta till en vänskap igen.

Det var lite svårt att somna sedan. Inte för att jag ångrade mig eller ens var ledsen, utan för att det hade varit ett arbetsamt samtal.

Så, ganska trött i morse också… lunchade med dottern och berättade om läget med männen. Hon tyckte att det lät bra.

När jag träffade psykologen lite senare och gav en övergripande redogörelse för vad som hänt med mannen, sa hon: ”men vad känner du då? Det låter ju inte som om han är en så… kul typ? Varför skulle du vilja ha ett förhållande med honom?” Och jag sa att han har många sidor som jag uppskattar; ordningsam, stabil… och hon fyllde på med ”… kanske lite asperger?” Sedan lyfte hon fram fler av de saker jag sagt, och tyckte att de tydde på att han kunde ha lite asperger-drag. Jag hade faktiskt inte tänkt den tanken… men nu när hon sa det så kunde jag se att det kanske kan vara så. Att hans behov av att styra upp det mesta, att allt ska ske enligt planer, kan bero på att han är lite asperger.

När pusstjuven inte hört av sig när det var dags för mig att lämna jobbet, messade jag honom och frågade hur det blev, ifall det funkade att ses i kväll. Han ringde upp och sa att en kompis hört av sig och ville ha hjälp med en praktisk grej, och att han skulle höra av sig när han var på väg tillbaka.

Jag räknade ut att han förmodligen skulle vara iväg i några timmar, så jag åt när jag kom hem. Så ringde han, betydligt tidigare än jag hade väntat och än han själv hade trott att det skulle bli också.

Jag sa att han inte kunde komma hem till mig, av skäl som jag gärna skulle berätta när vi sågs. Jag bad honom köra in på gården och så gick jag ut när han kom och klev in i hans bil, sedan förklarade jag att jag dels inte kände mig helt bekväm med att han skulle komma hem till mig första gången vi träffades ”på riktigt”. Det tyckte han var fullt begripligt, vilket faktiskt förvånade mig… han hade alltså försökt tänja på mina gränser, förmodligen för att han trots allt ville ha sex, men han var klar över att jag hade alla skäl att säga nej till det. Hm… nåja, skönt ändå att han inte blev arg eller irriterad över min gräns. Sedan berättade jag om mannen och att vi just brutit, och att jag inte ville att mannen skulle råka se pusstjuven gå in eller ut hos mig. Det förstod han kanske lite mindre, men mest för att han nog inte var helt bekväm med att höra att jag hade andra män i mitt liv… men jag var tydlig med att jag inte hade rätt känslor för mannen och inte ville ha ett förhållande med honom.

Sedan for vi iväg till ett fik. Han pratade mest i början, och det var ganska svårt att riktigt hänga med i vad han menade… så jag lyssnade mest och försökte greppa honom. Jag tror att han var sådär osammanhängande för att han var lite nervös… för till slut kunde vi prata så att båda förstod varandra, även om relationer och hur vi fungerar.

Ett tag in i samtalet (eller hans monolog 😉 ) frågade jag honom vad han var nyfiken på med mig. Han svarade: ”ja, du sa ju något om ‘grovhångla’… ;)”. På lördagen, när jag sa till honom i telefon att jag inte var helt frisk, frågade han om jag trodde att jag hade smittat honom. Jag svarade nej, ”det är ju inte som om vi grovhånglat”… och då skrattade han, överraskat och aningen generat. Och det var alltså vad han valde att lyfta fram när jag frågade vad han var nyfiken på med mig… det går att tolka som ett sätt att bara slippa erkänna att han (som de allra, allra flesta män när det gäller kvinnor) inte var särskilt nyfiken på just mig som person. Det går också att tolka som om han ville att jag skulle förstå att sex med mig var det enda han var intresserad av…

När jag frågade honom i början hur han hade det på relationsfronten skojade han först och sa ungefär att han hade en dam i varje hamn, men sedan sa han att han egentligen aldrig hade haft något riktigt förhållande… och när jag frågade varför blev svaret mest att han hade ett så stort behov av att gå sina egna vägar. Senare visade det sig att han hade varit tillsammans med en tjej i tre år, visserligen med något avbrott på vägen, men ändå, definitivt ett förhållande… så jag tror att han helt enkelt är väldigt bra på att prata men inte har så lätt för att öppna sig.

Han försökte också förklara några gånger att han inte var bra på att flörta, eller uppvakta. Att han behandlade alla kvinnor likadant som polarna, utan någon finess. Likt många svenska män verkade han tycka att han helt enkelt inte ska behöva anstränga sig för en kvinna han vill ha eller har ett förhållande med. Den inställningen gör verkligen männen mindre intressanta, så är det ju…

När han sa att han inte var bra på att flörta sa jag att jag ju hade sett att han var rätt bra på det. Då skrattade han, såg ner och blev faktiskt röd om kinderna… 🙂 Lite gulligt ändå.

När han skjutsat hem mig satt vi kvar i bilen och pratade i över en timme… Han sa att han inte är särskilt bra på det där med att hålla kontinuerlig kontakt och fråga den andra hur dens dag varit varje dag. Ge blommor och annat romantiskt, det var han helt värdelös på… och jag sa att för mig är det rätt viktigt att kontakten bygger på frivillighet, att man inte får styra upp umgänget eller kontakten så mycket att det tar död på den goda känslan.

Han antydde på olika sätt att han gärna skulle ha sex med mig, men jag fick ingen tydlig känsla av ifall han var intresserad av ett förhållande eller inte. Kände att det inte hade gett något att fråga honom om det nu… han behöver mer tid för att lära känna varann innan han klarar att vara öppen med det. Han nämnde det också några gånger, att relationer behöver tid… och så känner ju jag det också, väldigt mycket. Men han lät positiv till att ses igen, och frågade lite om mina semesterplaner och redogjorde rätt ingående för sina; som om det angår den andra, som om det finns någon slags vag underförstådd framtidsplan för oss…

Han är en driven kille som gärna hittar på saker. Rörlig. Lite utan rötter… och jag fick någon liten känsla av att han kanske längtade lite efter att få någon slags ”bas” i tillvaron, trots allt. När jag frågade honom ifall han ville ha familj och barn så sa han att jo, det skulle han nog gärna… och då tänker jag att han knappast tänker sig ett längre förhållande med mig, om han alls tänker ”förhållande” och inte bara sex. Jag tror inte att han tänker något konkret alls kring mig eller oss just nu. Att han verkligen är en sådan som behöver tid på sig för att känslorna ska hinna med… och sådan är ju jag också, för det mesta. Jag känner att jag skulle kunna bli förälskad i honom, men skulle vi försöka kasta oss in i något nu så skulle även mina känslor bromsa. Det känns faktiskt väldigt skönt att inte ha bestämt något alls om oss, mer än att vi gärna ses igen.

Jag fortsätter gärna detta i väldigt långsamt tempo. Han åker iväg och jobbar en vecka nu, och jag kan tänka mig att jag kanske messar honom på midsommar. Även om jag helst skulle se att han gjorde det först, eftersom det känns som om han är mest tveksam… ja, jag får se hur jag gör med det.

Det enda som jag behöver hålla fast vid är att lyssna på mina känslor och låta dem styra. Att inte gå med på sex med honom innan jag vet eller känner att han känner något mer än bara sexpartner för mig. För jag skulle inte må bra av att ha sex med honom, jag är för nära förälskelsekänslorna för att orka med den obalansen…

Just nu känns det mest bara som en lättnad att ha gjort upp med mannen, att veta att vi inte ska inleda ett förhållande. Och så var det en trevlig och intressant upplevelse att umgås med pusstjuven idag.

Nu kan jag få vila några dagar… oj så välbehövligt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s