Kaffe i solen

Vaknade lite väl tidigt i morse, men mådde helt okej. Tre glas vin under en hel kväll klarade magen tydligen av hyfsat i alla fall… och det kändes rätt bra att kunna njuta av solen genom rena sovrumsfönster… 🙂

Frukost i sängen. Lite radio. Och lagom när jag skulle sätta igång träningspasset ringde M. Hon skulle in till stan och fixa lite saker, så vi bestämde att hon skulle plocka upp mig på vägen.

När vi fixat våra ärenden på varsitt håll köpte vi med oss lite fika och satte oss i solen vid vattnet. Det var riktigt gott, solen värmde skönt i ansiktet. Vi hann prata lite relationssaker också. Hon var också ute med en vän igår, men hon kom hem mycket tidigare än jag, så hon var sugen på en utekväll idag också. Jag kände mig lite halvljummet sugen på det, så jag sa att jag hör av mig om jag vill med. Det ville jag inte, visade det sig… 🙂

Jag fick en ny kontakt på dejtsajten igår. Han hade gillat min presentation, och när jag läste hans gillade jag den också. När det gäller de ”yttre parametrarna”, som ålder, utbildning och sånt, så stämmer han oerhört väl in på min ”profil”. Jag stämmer rätt bra in på hans också, men en gnutta mindre. Och rätt som det var så skrev han ett fint och trevligt meddelande till mig. Han skrev bland annat att när han läst min presentation kände han att han passade perfekt in i det jag skrivit att jag söker.

Han hade skrivit att han inte är ute efter att ”ragga”, utan i första hand söker en vän. Jag svarade och kommenterade att det kändes väldigt vettigt, särskilt mot bakgrund av min senaste dejt-erfarenhet. Det visade sig att den här killen (H) framför allt nog ville gardera sig lite, för att han är rädd eller har svårt för att komma nära i en relation… och han skrev att han inte var ”problemfri”. Han gick inte in på vad han menade, utan skrev att han gärna berättade ifall jag ville, men att han själv tvekade om hur öppen han borde vara i det här läget; att han har en tendens att vara för öppen för snabbt… Än har han inte haft möjlighet att svara på det jag skrivit idag, han har sitt barn hos sig den här helgen, men han skrev i alla fall ett meddelande bara för att säga att han läst det jag skrivit och skulle svara så fort han fick möjlighet… det tyckte jag var omtänksamt och lite fint.

Det ska bli spännande att få höra vad det är för slags problem han dras med. Jag tror att det lutar åt att han har problem med närhet… och beroende på vad det handlar om och hur han beskriver det, så kan det hända att jag måste välja bort att tänka ”möjligt förhållande” med honom. Jag ska inte ha en man till just nu som får mig att må mer eller mindre dåligt för att han inte kan hantera närhet och värme på ett positivt sätt. Men än så länge känns det bara spännande att se om det här är en människa som jag kan få stort utbyte av att prata med. Det händer inte så ofta att jag hittar sådana.

M och jag pratade en del om hur många vi ser omkring oss som lever i obegripligt dysfunktionella förhållanden. Människor som satsar allt på att försöka få barn fast de har ordentligt dåliga förhållanden, människor som inte gör slut med varann fast de knappt ses eller inte kan prata med varandra om något annat än vardagssaker… och alla de som lever i relationer med någon som verkligen, verkligen får dem att må dåligt. Jag förstår det inte. Visserligen hann mitt förhållande med mannen bli sådär destruktivt (för mig) innan vi avslutade det på riktigt, men jag är säker på att jag inte hade låtit det fortgå särskilt länge till om han hade bott i närheten. Många, många fortsätter att leva år ut och år in med en människa som får dem att må riktigt, riktigt dåligt… och det blir obegripligt för mig. Poängen med en kärleksrelation är ju att den ska få båda att må bra, känna sig glada och trygga och omtyckta…

När jag känner mig lite misslyckad eller ”fel” för att jag inte hittar en kärlek, kan det vara bra att komma ihåg hur förhållanden är för de flesta… ett sådant förhållande skulle jag förstås kunna ”skaffa” mig när som helst. Ett där man inte mår bra, med någon man inte älskar eller ens tycker om, eller som inte tycker om en själv… det vore ju busenkelt, om det viktigaste vore att bara ”ha ett förhållande”. Men det är det inte. Inte för mig.

Det har varit en bra dag. Och nu ska jag krypa till kojs med någon av de ny-lånade böckerna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s