Vissa dagar…

… får man inget gjort.

Det kan vara en dag när ens relation har tagit ett tvärt och smärtsamt slut, efter veckor av intensitet på en nivå så att ingen riktig återhämtning rymts.

Då man dessutom ska komma ihåg att gå till tandläkaren och få en hel tand urborrad. Och ladda busskortet med nya resor. Och kollegorna drar med en på en kulturgrej mitt i alltihop. Då lunchen blir sen för att bedövningen sitter i efter tandfixandet. Och man har bokat in ett fika med en vän. Och ska avsluta dagen med ett föreningsmöte.

En dag då man dessutom pratar flera gånger i telefon med mannen som reser hem och som är omväxlande arg och hård, har separationsångest och svårt att landa i att komma hem…

Sådana dagar får det faktiskt bara vara så.

Då svarar man på mejl med enkla frågor och löser uppgifter som kräver så lite tankemöda som möjligt. Och så väljer man att inte bli stressad eller få dåligt samvete för att man inte är en av världens bästa arbetare just den dagen, eftersom man redan har varit just det under tusentalet dagar på raken…

Jag har en del landande att göra. En hel del utvilande. Dessutom ganska mycket själslagande.

Och jag har nöjen och aktiviteter inbokade framöver, lika mycket som det varit under tiden då mannen varit här och då jag dessutom har rymt även honom i livet… jag behöver ge mig tid att inte vara så produktiv, men framför allt att vila. För väggen närmar sig även när jag inte ser den…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s