Plötsligt… händer… något?

Intensivt på och kring jobbet. Magkatarren slår till varannan dag och ger mig dålig sömn. Ska styra upp, ska styra upp, ska… jobbar på det. Hela tiden faktiskt, så jag fuskar inte. Men det är svårt. Hela tiden hamnar jag i att inte inse förrän efteråt att jag pressat mig för hårt nu igen… och jag har fortfarande inte helt lärt mig vilka situationer och händelser som får energin att ta slut. Besvärligt. Men än står jag på benen.

I veckan firade vi en kollega som slutat. Väldigt trevligt. Kanske extra mycket så för att den nya, tillfälliga kollegan uppvaktar mig så fint och trevligt… 🙂 Så det var som att vara på dejt där, med alla andra kollegorna också runt bordet.

Jag är så glatt överraskad över att få chansen att träffa en trevlig, vettig, väldigt tänkande och medveten och klok man, på jobbet. Ja, det säger nog inget om dem jag jobbar med, utan mer att det verkligen är som att leta efter en nål i en höstack att försöka hitta män som… har åtminstone ett större antal av de där kvaliteterna som jag söker, behöver och faller för.

Attraktionen är inte fysisk. Den är mental. Och känslomässig. Och det är så ljuvligt att få träffa en man som verkligen visar att han är intresserad av mig… de verkar annars ha dött ut här i norra änden av landet. Det är verkligen skillnad mellan norr och söder (och mellan) i det avseendet. Jag har noterat det under flera år. Åker jag 80+ mil söderut så spanar männen, de säger hej och de flirtar och är trevliga… visar sitt intresse. De är inte snåla. Eller rädda, eller faktiskt ointresserade av kvinnor. Och den här kollegan är inflyttad söderifrån. Han visar intresse för människorna omkring honom. Det beror säkert också på att hans väldigt speciella uppväxt och bakgrund har lärt honom att vara rädd om människor.

Den enda riktigt stora nackdelen med honom är att han inte kommer att vara här så länge till. Och han längtar hem till söderut-staden, han otrivs här, känner sig inte hemma och har inte lyckats lära känna staden… det berättade han för mig förra veckan, när han plötsligt spillde ur sig till mig hur dåligt han mådde just då. Jag är förundrad och imponerad över hans otroliga förmåga att göra det bästa av sitt liv och hålla humöret uppe för det mesta, sedan jag fått veta om hans riktigt tuffa bakgrund…

Men när vi då pratade kände jag att jag får ju ta med honom på något i stan så att han får se lite. Dessutom sa han att han tyckte att det var vråljobbigt att inte ha vännerna omkring sig, inte ha folk att umgås med på vardagsbasis. Så jag låg på lite om att hitta på något i helgen. Han ville gärna, men han ville inte att jag skulle ”offra mig” för hans skull. Så jag fick vara väldigt tydlig med att jag tycker det är väldigt trevligt och intressant att umgås med honom.

Så igår promenerade vi till stan. Och där hade jag tänkt visa honom en av de ganska nya byggnaderna. Men insåg när vi kom till stan att det var allahjärtans, vilket skulle innebära att det kunde bli svårt att få plats för att äta någonstans senare på kvällen… så vi gick till mitt stamställe, och fick ett bord där. Det blev ju lite… intressant, att sitta där med en inte-dejt, och ändå liksom vara på dejt… men men, jag vill utmana mina trygghetszoner, så jag tog det mer ro. Han spelade rätt mycket på det inför mina vänner som jobbar där… 😉 Och jag lät honom hållas. Kände att jag kan förklara för dem en annan gång, ifall det skulle behövas.

Det blev en himla massa timmars prat där, till slut. Massor om relationer, om hur man fungerar, vad man gjort och vill och söker… ja, det blev ju som en dejt ändå på något vis. Med antydningar från båda håll om att vi tänkt tanken… men inget vare sig sagt eller gjort rent ut.

Han sa att han hade tänkt på, efter middagen i veckan då vi firade av kollegan, att han inte ville försätta mig i en knepig situation på jobbet. Oavsett hur vår relation ser ut så insåg han att kollegorna märker och funderar och pratar om det de ser: att han och jag bondar, på något sätt. Det kändes helt otroligt att han inte bara hade tänkt på mig, utan verkligen hade tänkt igenom hur han bör hantera situationen med mig för att det ska bli så bra som möjligt… när han var på väg till vår mötesplats igår hade han funderat på om han skulle våga krama mig eller inte. Jag gillar verkligen hur han resonerar, och märker att vi har samma slags uppmärksamhet på vibbarna mellan människorna vi har omkring oss. Just det är något jag inte vet om jag ens riktigt någonsin stött på hos en man tidigare i livet… och som jag verkligen önskar mig.

Eftersom vi inte hann med bio och allt det jag tänkt att vi skulle gjort igår, föreslog jag att vi skulle gå på bio idag. Han skulle träffa den enda kompisen han har här, och höra av sig när han visste hur det skulle bli med det. Och förutom att det var ovanligt svårt för mig att somna igår kväll :), så vaknade jag efter ett par timmar med väldigt ont i magen… det tog några timmar innan det la sig såpass att jag fick sova lite till. Så jag är rätt mör idag… När han hörde av sig visade det sig att han skulle vara med kompisen rätt nära där jag bor, så jag föreslog att han skulle komma till mig och vi sedan skulle göra sällskap till bion. Och nu känns det som om det blev det bästa alternativet, för jag tror att jag ska säga till honom att vi får skjuta på bion… och hans buss går precis utanför mitt hus, så det blir inget extra krångel för honom oavsett.

Jag tänker och känner en massa, förstås… det som känns bäst är att jag känner igen sättet att känna, från hur jag fungerade innan exet. Äntligen, äntligen börjar mitt känsloliv komma tillbaka… Så oavsett vad det blir med den här killen så känner jag redan nu att detta är en riktigt fin, bra sak för mig. En till sådan situation som jag söker och verkligen behöver, har behövt väldigt länge, men inte förmått skapa.

Jag måste bara försöka komma ihåg att vara uppmärksam på när det blir mer intensitet och umgänge än min kropp och hjärna klarar av, innan det gått för långt. Mota utbrändheten i grinden innan den redan tagit över… det är bara det. Annars är livet gott, på det hela taget.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s