Ändå lite överdrivet

Jag ser lite av Desperate Housewives från var-det-nu-kan-vara i Amerikatt. Och konstaterar att det knappt finns någon bortre ände för hur otrevliga, elaka och oförskämda saker de säger till varandra emellanåt, utan att de för den skulle ens överväger att säga upp bekantskapen med varann.

Så när jag tänker lite mer på saken så tycker jag att de männen som passerat i mitt liv och som med buller och bång och diverse dramatik har ”brutit” med (eller mot) mig, har tagit i lite väl mycket ändå. Jag har varken gjort eller sagt något som ens med hemskt mycket vilja skulle kvala in på Desperate Housewives-nivån…

Helt ärligt så försöker jag fortfarande förstå vad det kan vara som gör att de här männen reagerar så oerhört dramatiskt på att jag säger vad jag känner, tycker, vill, behöver och ser. Vad det är som händer i dem, vilka känslor det är som slår igång. Jag skulle faktiskt verkligen vilja förstå.

Det är ju en av de sidorna jag har som vissa har extremt stora problem med hos mig; att jag vill förstå.

Det är också svinkonstigt för mig. Att man kan störa sig så mycket på att någon annan vill förstå?

Nåja. Det om det. Jag har haft en ovanligt skön dag, med känslor av att vilja umgås med vänner och en viss släng av längtan efter en kärlek att leva med. Det senare är en oerhört ny(-gammal) känsla. Det är minst tio år sedan senast. Så jag är väldigt glad. Och nu blir det lakrits och På spåret. God helg govänner.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s