Den där biologiska

Men okej. Så här är min familj.

Min pappa och hans fru ignorerar att jag berättar att jag inväntar besked om eventuell cancer av den allvarligare och mer dödliga sorten. Jag menar, varken han eller hans fru kommenterar det jag skrivit överhuvudtaget. Medan särskilt hon, men även han, fortsätter att skriva meddelanden fulla av två saker: totalt ego-fokus och totala hattrakasserier mot mig.

Min bror är antagligen sur över att jag inte uppmärksammade hans frus jämna födelsedag, så när jag fyller år skickar han ett sms i stället för att ringa som han brukar göra. Det är all kontakt som vi har under hela våren. Fast han vet att jag kanske har cancer.

Min mor svarar svävande och uppenbart inte-alls-medhållande när jag, efter att ha läst upp min fars frus senaste mejl och mitt (inte ännu skickade) svar på det, säger: ”jag är faktiskt en människa som är värd att bli behandlad med respekt, kärlek och omtanke”.

Hon tycker uppenbarligen inte att jag har rätt i det.

Sedan får jag avbryta henne ett flertal gånger när hon ringer om något oviktigt, för att berätta att jag ska få veta de allra närmaste dagarna om det blir operation eller ej. Jag säger att jag ska höra av mig när jag fått besked. Men hon visar, helt ärligt, noll intresse för den saken.

Så när jag varit hos läkaren och fått besked ringer jag till min dotter och berättar. Men säger inget till någon annan överhuvudtaget. Och känner att… om mamma vill veta så får hon fråga. Faktiskt.

För en gångs skull låter jag bli att förutsätta det som är självklart för mig, nämligen att min mamma vill veta en sådan sak. För att jag inser att för resten av min familj är en sådan sak inte självklar någonstans överhuvudtaget.

Och dagen efter jag fått besked… skickar min digitala analfabet till mamma ett sms. Hon som faktiskt bara väldigt knappt vet vad sms är för något. I stället för att ringa. gärna vill hon uppenbarligen inte veta…

Ett sms med den korta frågan om jag fått veta något om operationen.

Jag svarar och försöker förklara vad jag fått veta och att jag egentligen inte vet mer än innan, förutom att jag inte är inbokad för operation ännu.

Hon svarar kort: ”vi får hoppas på det bästa”.

Där har ni min familj.

Ifall ni undrar varför jag formulerar mig aningen kritiskt om dem emellanåt när jag skriver här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s