Kanske inte ”city”, men nog närmar sig våren

Jag läser Kajsa Grytts självbiografi. Den berör mig på flera sätt och nivåer. Jag både känner igen… tidsandan, från hennes ungdom. Och berörs av… det sköra, och av relationen mellan könen. Och så känner jag igen mig i hennes nuvarande jag.

Skivan Historier från en väg har berört mig oerhört mycket under olika perioder av livet.

På jobbet sliter jag inte ihjäl mig just nu. Jag skäms inte för det, för jag har oerhört nära slitit ihjäl mig på jobbet nästan oavbrutet under alldeles för många år nu. Men när det är lugnt på jobbet kommer jag mig inte riktigt för med att göra vare sig det ena eller andra… jag skulle kunna passa på och ta ut alla övertimmar som jag samlat på mig. Men dem vill jag samtidigt spara till bättre saker.

Såg nyligen en livekonsert med några unga, arga tjejer. Som spelar väldigt hård musik. Manlig musik.

Och rördes och gladdes å ena sidan åt att de här tjejerna tar plats, och att de inte bär på det gamla hederliga perfektionistkravet på sig själva som kvinnor så gott som alltid gör, när de ska ta plats – och som män aldrig någonsin gör eller har gjort. Men slogs å andra sidan återigen av insikten om att det bara är som ung tjej som man ”tillåts” vara stökig, utagerande, arg och allmänt obekväm; då, när männen ändå tycker att man är charmig och ofarlig för att man är just ung.

Man uppfattas automatiskt som maktlös när man är ung. I synnerhet om man är kvinna. Och därmed fullkomligt harmlös. Hur våldsam man är. Vem är rädd för Riot Girls? Inte ens Putin. Han vill bara statuera exempel inför alla sina medborgare, om att han är Putin Almighty.

Arga eller förvirrade kvinnor är bara rakt upp och ner så himla supergulliga, charmiga och sexiga – när de är unga.

När de blir äldre så är de kanske inte fullt så snygga längre, eller så är de faktiskt det, men – de fattar också saker. De går inte att dupera lika enkelt. De äger sig själva i högre utsträckning.

Kanske blir de också mer lika ”mamma”, för de här männen som drabbas av ett ohejdbart behov av att trampa ner dem i första bästa skithög.

När kvinnor blir äldre lär de sig tydligen maktspråket, på något vis. Eller så gör de inte alls det, utan det är bara hos männen som något förändras, så att männen tror att äldre kvinnor har mer makt. Vilket automatiskt innebär att äldre kvinnor blir sexuellt och romantiskt… inte bara ointressanta, utan faktiskt rätt upp och ner paria. Något man som man helt enkelt bara måste försöka knäcka.

Unga kvinnor vill män erövra. Tror sig kunna erövra. Vare sig det stämmer eller inte. Som man behöver man inte låta sig tyngas av en realistisk självbild.

En ung kvinna som är aggressiv eller bara sätter sig på tvären mot männens erövringsförsök, uppfattas bara som en lite charmig argbigga som man lätt kan tukta. Medan en vuxen kvinna upplevs som… ett hot. Såvitt jag kan förstå, av hur männen beter sig. Inte bara baserat på min egen erfarenhet, förstås, utan utifrån alla berättelser jag hört om eller av kvinnor som passerat 30.

Det är när man tvingas se de här mönstren som man blir så jäkla… trött. Och besviken. På att mänskligheten är så fruktansvärt outvecklad…

Överallt i världen är det rätt hårt att vara kvinna. I många delar av världen tvingas kvinnor inte bara att ta hand om sin och mannens avkomma alldeles efter egen bästa förmåga medan mannen har övergett henne och barnen, de blir också utsatta för fysiskt och sexuellt våld. Av män.

I vårt lilla skyddade land drabbas de flesta kvinnor med åren av att tvingas in i en livssituation som innebär att ingen vill vara rädd om dem, ta hand om dem, bry sig om dem… och det är förstås mindre livshotande.

Fast inte nödvändigtvis, ändå.

För människan dör av att inte få höra till, inte få någon omtanke eller ömhet eller mänsklig värme… eller ja, en hel del kvinnor blir älskade och i någon mån omhändertagna av sina barn. Och det är absolut inte skit värt. Men människan, oavsett kön och ålder, behöver bli behandlad som om hen är… viktig. För åtminstone någon annan vuxen människa.

Jag ser det hos Kajsa Grytt också. Även om hon inte sätter ord på just det. Men att… man till slut blir så jäkla sliten i själen av att bli illa behandlad av män, så att man tappar förmågan att bli förälskad. Och ännu mer, förmågan att känna tillit till män. Så något i en stänger av, stänger ute, stänger ner förmågan att signalera intresse på det sätt som krävs för att män ska vilja ha en. Och då kan eller vill män inte kliva över sina ego-gränser och sträcka ut handen och ta på sig rollen som den som väljer att älska, utan att vara älskad i första läget…

Kajsa Grytt är minst lika snygg idag som hon var för 20-30 år sedan. Kanske snyggare, faktiskt. Men även hon har blivit inplacerad, av män, i facket för kvinnor som i bästa fall innehåller MILF. ”Mothers I´d like to fuck”. Vilket absolut inte är en smickrande etikett, ifall någon undrar.

Kompisen som är i skilsmässoläget berättade häromdagen att läget blivit ännu värre än innan, på grund av att hen lyckades med det obegripliga men klassiska misstaget att skicka ett passionerat sms till sin partner.

Det skulle till personen som hen haft en passionshistoria med. Varit otrogen med. Att den historien är mer på det mentala och känslomässiga planet än det fysiska spelar förstås mindre roll för partnern. Nu råder en ännu mer aggressiv och iskall tystnad i hemmet… och de har inte överhuvudtaget antytt till barnen ännu om att de är på väg att skiljas.

Det gör rent fysiskt ont någonstans i mig när jag hör om detta. Det finns bitar överallt i det kompisen berättar som jag kan känna igen från tidigare lägen i mitt liv. I synnerhet det olidliga i att leva tillsammans med någon som man har en fruktansvärt dålig relation med, oavsett varför.

Så – en tacksamhet jag också slås av mellan varven är hur skönt det är att jag inte behöver må dåligt eller bli stressad av att ha en man i mitt liv som förväntar sig en massa saker av mig som jag inte kan, vill eller orkar leva upp till. Vilket samtidigt är förbaskat sorgligt, att det är så…

Jag hade en offentlig digital diskussion härom dagen med en man som envisas med att tala om för inte bara sin partner utan hela världen att han är fullt medveten om på vilka sätt han brister i engagemang, närvaro och uppmärksamhet i relation till sin partner. Det råder ingen som helst tvekan om att han förutsätter att genom att han flashar sina brister offentligt så innebär det att han inte behöver göra något åt dessa brister. Och den här gången tog jag chansen att ifrågasätta det.

Fast det gör man förstås inte socialt ostraffat… 🙂

Diskussionen fick mig i efterhand att fundera en hel del över hur mycket min bild av relationer skiljer sig från majoritetens.

Min utgångspunkt när det gäller alla slags relationer, är att det inte finns några könsskillnader. Det innebär att om du vill få din relation att fungera så kan du inte bara friskriva dig från ansvaret för dina brister genom att berätta om dem för kreti och pleti som är mer och mindre intresserad. Utan du får faktiskt anpassa dig efter de vetskaper du har om hur din partner fungerar, så fort som du faktiskt har förstått dem. Oavsett om du är man eller kvinna. Ifall du vill att din relation ska fortleva, alltså.

Fast då bortser jag ju ifrån att de männen som beter sig mer eller mindre oengagerat, respektlöst eller genomskitigt mot sina kvinnor, också lever med kvinnor som inte bara accepterar utan direkt gillar att deras män är mer eller mindre skitstövlar.

Det var just det faktumet som fick mig att fundera. Och konstatera, igen, att mitt sätt att vara (kvinna) fungerar osedvanligt dåligt ihop med de flesta idag…

Jag funderade kring att om jag vill få en relation med en man att fungera så måste jag faktiskt anpassa mig efter att han, i stort sett oavsett vem han är, är den könsroll som rådde när han föddes och växte upp. Att köns- och tidsoberoende människor i stort sett inte finns. Så att om jag vill ha en man så måste jag vara beredd att göra om det mesta av det som är jag till en köns- och tidsanpassad roll.

Och tjolahopp tjolahej så himla lockande det känns, att tänka sig att i bästa fall vara någon knapp procent av sig själv för att få leva i alla fall till det yttre nära en annan människa… 😉 Eller inte.

Att leva med andra människor innebär att man, vare sig det passar en eller ej, måste förhålla sig till att andra är som de är. Och att det så gott som aldrig innebär någon genuin äkthet.

Inte alls med de orden, men ändå just det samtalet, hade jag idag med en 20 år yngre person som jag emellanåt brukar ha personliga samtal med.

”Kompromisslös” kan man i bästa fall, om man är helt jäkla drop dead gorgeous-snygg och sexig, vara så länge som man är yngre än typ 30. Som kvinna, alltså. Som man råder helt andra regler. Men som kvinna får man lov att ta konsekvenserna av att om man envisas med att vara sig själv trogen efter passerade 30 så får man också finna sig i att med allra högsta sannolikhet leva ensam…

Det är synd att män är så ”visuellt orienterade”, som vetenskapen brukar formulera det. Det betyder att män bara intresserar sig för kvinnor om de tycker att kvinnorna ser väldigt bra ut. Synd är det eftersom ung, attraktiv utsida säger ganska precis noll om ifall det rör sig om en människa som man kan eller vill leva med… men så är det. Utsida + utstrålning av osäkerhet och ”erövringsbar” = det som får män att intressera sig för kvinnor.

Javisst, jag totalgeneraliserar här. Jag vet lika väl som du som läser detta att min beskrivning inte omfattar 100% av alla män. Men hittills i mitt liv har jag inte träffat den där mannen som inte lever efter nämnda ekvation.

Fler tankar som berör de här sakerna finns, och som jag kanske sätter ord på endera dagen.

Idag nöjer jag mig med att avslutningsvis konstatera att det är både härligt och sorgligt att våren äntligen börjat ta fart även hos oss. Och att det är fullkomligt underbart att det är nästan dagsljust ute när klockan är halv elva på kvällen och det fortfarande är mer än en månad kvar tills ljuset vänder…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s