Hålla ondskan borta

Ondska.

Det är något som ingen och inget annat än människor kan åstadkomma.

Manipulativa människor kan vara väldigt läskiga.

Farliga. På riktigt.

I Skavlans program får Åsa Waldau vara med. Hon är med största sannolikhet inte ens nästan en anstiftare till mord.

Men manipulativ är hon ändå väldigt tydligt. Ingen som ser henne i tv kan betvivla att hon har ett megastort behov av att göra allt hon kan för att behålla dramastämpeln som en helt annan människa lyfte fram kring henne.

Människor idag har ett osunt, jomen på riktigt inte friskt, behov av att sätta sig själva i centrum.

Få all världens uppmärksamhet.

Sorligt, patetiskt, inte någonstans intressant… det är vad det är.

”Det är inte mitt fel.”

”Jag är oskydlig.”

Det är inte bara meganarcissistiska människor som Waldau som besitter den där obegripliga förmågan att befria sig själva från ansvar för sina egna handlingar.

Min fars fru är av precis samma sort.

Min far också. I alla fall i någon mån.

Men de är så ledsamt långt ifrån ensamma om den tendensen, idag…

Ja, jag tycker att det är ledsamt.

För att inte säga tragiskt.

Eller rent katastrofalt…

”Hos vissa människor innebär allvarliga förluster eller kriser att man åstadkommer större saker än människor som har levt lugna, stillsamma liv.”

Pappas fru skrev ett svar, från pappas mejladress, på mitt mejl till pappa.

I min värld är det sinnessjukt gränslöst att göra på det sättet.

Fruktansvärt pinsamt, faktiskt.

Men det är uppenbarligen bara i min värld.

I dagens narcissistiska tidsålder verkar många tycka att just det inte är särskilt konstigt.

Att en annan människa, partner eller annan, både läser och skriver svar från mig, från min adress, skulle för min personliga del vara katastrofalt pinsamt. För mig skulle det innebära att jag har gett bort precis hela mitt liv till någon annan. Och då menar jag verkligen hela.

Men andra människor liknar visst inte mig i det avseendet heller.

Nåväl.

Min pappas fru har skrivit ett ondskefullt ”svar” till mig från min pappas adress. Inte bara läser hon hans e-post. Hon tar sig också rätten att svara från hans e-post.

Och få fler än jag verkar reagera på just det.

Har jag levt ensam för länge? Har jag missat en del av ”utvecklingen” som handlar om att det har blivit normalt att partners äger sina partners; deras kroppar, själar och allt i deras liv?

Jag vet inte.

Jag vet bara att det på riktigt är sinnesrubbat, det som min fars fru gör.

Det vet jag.

Vad andra än tycker.

Men nu är det ändå så.

Min pappas fru skrev ett svar som bara innehöll påståenden och annat som hamnade alldeles väldigt vid sidan av och långt bort ifrån hurdan jag faktiskt är.

Jag bedömer att min pappas fru är psykiskt sjuk.

På riktigt.

Andra, som har fattat hurdana människor är på riktigt, gör kanske inte samma bedömning.

De tycker nog att pappas fru använder gränslösa och socialt oacceptabla sätt för att uppnå det hon vill. Men att det inte är något konstigt i sig.

Men jag är inte sådan. Jag fattar inte grejen. Jag tycker bara att det hon gör är sinnesrubbat.

Sådär som jag faktiskt tycker om en del av de kommentarer som kommer till den här bloggen.

Sinnessjukt.

Totalt gränslösa människor är för mig detsamma som sinnessjuka människor.

Alla tänker inte som jag.

Men jag tänker som jag gör ändå.

Jag ska försöka klura ut hur jag ska kunna få min pappa och hans fru att fatta att de inte får pissa på mig så som de gör.

Men det kommer jag inte på i en handvändning, tyvärr.

Eftersom jag är den sortens människa som på riktigt inte kan begripa hur och varför man vill eller tycker sig ha rätten att göra just det.

Jag fattar inte människor.

Jag trodde, rentav tyckte, att jag gjorde det.

Men det var innan internet blev en censurfri zon, och innan det bästa en svensk kunde bli var Narcissist allra längst ut i alla sina kroppsdelar.

På ett sätt är det säkert en brist hos mig, att jag inte kan greppa eller fullt ut hantera detta nya.

På ett annat sätt kan jag inte känna annat än stolthet, glädje och faktiskt tacksamhet över att jag inte har förvandlat mig till denna osunda version av mänsklighet.

Så att, vet du… du som gör allt du kan för att leva i denna osunda version av mänsklighet.

Jag tycker synd om dig. Jag beklagar att du tydligen har ansett det nödvändigt att göra dig till en så rutten version av det som är mänskligt.

Jag beklagar din avgrundsdjupa brist på egen själ, egen självkänsla.

Men jag accepterar ändå inte om du väljer att behandla mig som skit.

Serru.

Det kommer du att märka.

Vare sig du är min fars fru, eller någon helt annan.

Det finns sätt att flytta tillbaka dig till den plats som är din. Lagliga, och måhända en aning smärtsamma sätt.

Om det gör ont i dig att tvingas acceptera att man inte får behandla andra människor så illa som just du har ett tydligen svårbetvingligt behov av att göra, så är det problemet ingen annans än ditt.

Jag känner väldigt starkt att det räcker nu.

Serru.

Jag bygger mitt liv på glädjen i att få veta att jag just nu i alla fall inte lider av en dödlig sjukdom.

Att få kramar, samtal, omtankar från människor som vill mig väl.

Att det finns i alla fall en man som vill göra saker tillsammans med mig. Eller vad tusan, åtminstone tre, när jag tänker efter.

Att jag är någorlunda fysiskt frisk, och att jag har utrymmet för att göra allt jag kan för att försöka se till att det inkluderar min hjärnas hälsa…

Det är vad jag tycker är värt att lägga livet på.

Att du tycker att det är vitkigare att använda ditt liv åt att försöka jävlas med andra… ja, det är sorgligt. Men det är ditt val.

Serru.

Peace and love to those of you who deserve it.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s