Den där nerven

Tredje gången på bara några veckor då mäns beteende gör mig sårad, besviken eller djupt irriterad. Eller egentligen faktiskt fjärde.

Av någon anledning som jag inte ser helt klart, men kanske har den bara med min sexuella orientering att göra, så händer det mig så väldigt mycket mer sällan att kvinnor har den typen av inverkan på hur jag känner mig.

Det som väcker in livsglädje just nu handlar om… att umgås med andra medan man gör roliga saker tillsammans.

Jag har börjat bli lite sådär som de flesta människor alltid har fungerat… 🙂 Det är bara jag som alltid tidigare har tyckt att själva mötet, den mänskliga kontakten och framför allt det verbala utbytet med en annan människa har varit det som gjort min dag, eller stund.

Numera händer det mig så sällan att människor väcker det allra minsta intresse eller nyfikenhet hos mig.

Jättesorgligt är det. Men ett faktum likafullt.

Så nu blir jag glad av att dansa med människor. Äta god mat, besöka vackra eller intressanta sammanhang eller miljöer tillsammans med människor. Gå och shoppa med människor. Springa ihop med bekanta och spontant bestämma surströmmingsmiddag till helgen. Träffa människor för lunch tillsammans. (Fast just de gångerna ger inte riktigt samma… stimulans. Numera. Förr, JA. Men inte nu. Människor stressar i sina möten, är inte riktigt intresserade av andra, eller i alla fall inte av mig.)

En träff med en gammal bekant som jag en gång fann oerhört attraktiv, ja rent av kände förälskelse för, blir inte riktigt härlig förrän vi öppnar den gemensamma möjligheten att fara iväg på en speciell slags aktivitet tillsammans… det är görandet som ger mig kicken, just nu. Tanken att han kanske vill något mer intimt med mig väcker absolut noll intresse i mig. Snarare lite skav i själen, lite irritation.

En av de här männen som inte-gjorde min dag under de senaste veckorna skrev till mig idag. För att försöka förena oss i ett drama som handlar om andra människor, men där han har vissa intressen. Givetvis har han inte på något sätt accepterat eller förstått att draman är bland det mest gäspframkallande som man kan presentera för mig… för Gud förbjude att han alls överhuvudtaget förstod att jag är en verklig och annan människa än han.

Människor som bara har andra människor som statister i sina egna dramer… jamen hjälp så tråkiga de blir.

En (manlig) vän kan vara oerhört närvarande, varm, engagerad och generös. Och lika gärna alldeles, alldeles distanserad och ointresserad. Jag vet aldrig var jag har honom. Det vet nog inte de flesta som han har omkring sig. Och… jovisst blev jag lite sänkt, fick lite självkritiskt skav i själen, efter vår träff där han… kopplade bort mig helt efterhand. Han har en fantastisk förmåga att få andra att känna sig värdefulla – och precis lika värdelösa.

Men den här gången… så kunde jag faktiskt hålla det ifrån mig. Jag lät det inte rubba mina sedan länge ganska skakiga grundvalar. På något vis lyckades jag… byta fokus, och gå vidare.

Det är jag väldigt tacksam för. Och lite stolt, tror jag.

Visst känns det någonstans lite… märkligt, att en för mig tidigare verkligen väldigt attraktiv man, i nuläget väcker mer irritation och stress när jag försöker tänka mig hur det skulle kunna bli om hans intresse skulle bli starkare. Om han faktiskt ville… något mer med mig. Och det är absolut inte utseendet som har förändrats i någon negativ riktning. Det handlar om… att jag behöver känna att jag kan vara mig själv och ändå känna mig avspänd, fri och älskad.

Så tror jag inte att jag skulle kunna känna mig med den mannen.

(Och så slås jag av att både hans nuvarande sambo och andra kvinnor… ser sig som Vinnare. Om de kan intala sig själva att de är Någon Speciell för den här mannen. Även C är sådan. Tävlar, alltid alltid. Tycker sig vinna över mig (eller andra) om de tror sig få lite tid eller en gnutta uppmärksamhet från den som de tycker är intressant eller attraktiv.

Medan jag själv aldrig någonsin har kommit i närheten av en sådan känsla.

Det enda som betyder något för mig är om den man som jag verkligen bryr mig om också verkligen bryr sig om mig. Där hör andra människor inte hemma överhuvudtaget.

Jag fattar inte den där tävlingen som de flesta trots allt lever i. Har aldrig gjort, kommer nog aldrig att göra.

Jag reagerar snarare tvärtom: märker jag att en människa väcker vinnarinstinkter hos andra, så drar jag mig undan och undviker den personen.

Jag kommer nog aldrig att bli en sådan som lyckas inbilla mig att verkligheten ser ut så som jag skulle önska, i stället för hur den faktiskt ser ut.

Tävlande om känslor har aldrig funnits på min karta. Inte tävlande överhuvudtaget, faktiskt.

Det hänger antagligen ihop med att det är min bekräftelse av mina handlingar eller mitt varande som spelar roll för mig…)

Men när han började prata om en aktivitet som han ville prova på… en aktivitet som jag ägnade mig ganska mycket åt i ungdomen. En sådan som jag emellanåt har saknat och längtat efter under livet. Men som jag inte… riktigt har tillåtit mig att… välja.

Och jag insåg att han faktiskt gärna ville göra den här saken tillsammans med mig.

Att nu hade jag chansen att få lite av precis det där som jag har saknat så vansinnigt djupt under så lång tid att jag har tvingat mig att inte vilja ha det längre för att det har gjort för ont att känna saknaden…

Helt plötsligt står här en Chans framför mig.

Det enda jag behöver göra är att faktiskt ta den.

Så kände jag att… jamen nu jäklar.

Nu kan livet vara på rätt väg, ändå.

Jag vill inte ha en karl. Inte ett skvatt faktiskt. Karlar är krävande och inskränkande och rädda för kvinnor som tar plats och har egna personligheter…

Så om jag kan få umgås med människor av båda könen som inte har så förbaskat höga förväntningar eller krav på mig. Och som jag inte önskar annat än en stund av trevlighet eller glädje med.

Då berör det, lite fint och försiktigt… den där nerven.

Den som handlar om att leva.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s