Vinden vrider när stjärnor faller

Tillbaka på jobbet. De flesta andra verkar också vara det nu. Det är roligare, och lättare, att jobba när inte de flesta är på semester.

Ovanligt få ”akutärenden” att ta hand om. Efter semestern brukar det ta flera dagar innan man betat av mejlen och åtgärdat saker som de ger upphov till… men trots lång semester i år så hade jag bara några få mejl som föranledde svar eller aktiviteter.

Men andra saker som bokades redan före semestern. Halva dagen tillsammans med en kollega, arbete som krävde både kreativitet, koll och handpåläggning. Det blev bara en dryg timme övertid, denna första arbetsdag… 😉

Ungefär vid förmiddagsfikat råkade jag upptäcka att jag hade fått ett sms till jobbmobilen… och eftersom jag både haft semester tills nu och därmed inte kollat något jobbrelaterat i den mobilen, och i princip inte har använt den för sms:ande, så fattade jag först inte ens vad det handlade om. Men så upptäckte jag att R:s namn stod där…

Han hade messat igår. Frågat hur jag mådde.

Jag blev först bara förvirrad och överraskad när jag läste hans mess. Efter någon minut blev jag också väldigt glad… för faktiskt.

Det här var ju just det som jag skrev om igår… som jag önskade mig. Ifall det hade varit så att vinden hade vänt i mitt liv.

Och vis av alldeles för gott om genomdåliga erfarenheter så tänker jag inte sträcka mig riktigt så långt som till att påstå att vinden har vänt i mitt liv. Det ska allt till en mer uthållig vind i ny riktning för att jag ska säga att det är så som det har blivit.

Men faktiskt riktigt skitglad blev jag.

Och svarade som det var, att jag inte sett hans mess förrän nu… och att det var bara bra med mig, både idag och igår, fast att jag varit rätt trött igår. Det blev alldeles för lite sömn för min del. Frågade hur han mått igår och hur det kändes idag…

Och då fick jag ett väldigt öppet och välformulerat svar. Han bad om ursäkt för hur vi avslutat umgänget i helgen… skrev att han var glad att jag varit klokare än han just då (för att jag avblåste engångssexet). Att han inte ville dra in mig i sitt liv eller dejta. Men att han tyckte att jag var en kul tjej som han gärna ville prata mer med, gärna få till någon slags kompisrelation med, gärna med start över ett fika redan idag…

Nu gick ju inte det för min del, så vi kom till slut fram till att ses om ett par dagar.

Och eftersom jag var upptagen med jobb hela tiden så hade jag inte möjlighet att skicka honom ett motsvarande öppet och ärligt och välformulerat svar. Funderar på att göra det. Eller så tar jag det när vi ses.

Den här killen… ja, han är annorlunda. Jämfört med… tja, alla män jag träffat på de senaste x antal åren. Eller kanske inte riktigt så ändå; tillsammans med kompisen V har jag faktiskt träffat flera killar som… uppvisar vissa av de sidor som R gjort så här långt. Men ingen av de männen har jag fått… mer kontakt med, eller hur jag ska uttrycka det.

Men redan efter utekvällen som V och jag var på för ett par månader sedan sa jag till henne att det gjorde mig glad, och faktiskt överraskad, att få träffa killar som… både tänker väldigt bra och mycket, och har både självförtroendet, viljan och förmågan att uttrycka sina tankar och känslor.

Jag känner att de här killarna ger mig möjligheten att få förstå mer av hur de fungerar. De ger mig fler nyanser av sig själva, och därmed av hur män kan fungera. Under massor av år har jag bara träffat män som… verkar vara helt utan nyanser. Som är svarta eller vita, och som inte ens har distans till någon av sina svartvita sidor eller åsikter.

Så att få träffa och umgås med de här männen känns… faktiskt lite som en gåva.

Även om de inte får amorösa känslor för mig så ger de mig en inblick i mäns värld som jag faktiskt inte tror att jag har fått tillgång till alls tidigare i livet…

Jag tror att det är bra. Jag vet inte säkert än. Men jag tror det.

Jag känner att den här R är… den där hårdare sorten, på något vis. Otålig, krävande, på något sätt. Öppen, så länge som han känner för det. Den sorten som man nog måste… behålla självrespekten ordentligt inför, för att inte tappa hans respekt.

Jag tycker att det är både väldigt överraskande och positivt att han… gjorde som han gjorde. Och skrev som han gjorde.

Att väldigt gärna vilja ha sex med någon som man samtidigt säger att man ”inte tänker gifta sig med” är ju rätt ordentligt respektlöst. Det är att inte överhuvudtaget se den andra människan. Väldigt… hårt. Kallt.

Men att han konstaterade att han gillade att umgås med mig utan att jag behövde säga just det först, och att han dessutom i samma meddelande föreslog att fortsätta lära-kännandet genast… det känns ordentligt bra. Att han kände det som jag där, liksom.

Samtidigt har jag svårt att riktigt förstå hur han kan verkligen gilla mig som människa, och uppenbarligen vara attraherad av mig, men samtidigt verka vara så genomklar över att han inte någonsin kommer att kunna få förhållande-känslor för mig. Jag tänker att även om han tyckte att jag var kul att umgås med så borde han… snarast vilja undvika att umgås mer med mig, efter att vi skulle haft sex i helgen om inte jag backat ur. På något vis tänker jag att det borde kännas… rätt ordentligt obekvämt för honom. Så har alla killar reagerat som jag hamnat i liknande situationer med. Och så har jag nog själv reagerat också, när jag tagit mig närmare en kille som jag inte haft ”rätt” känslor för men som har verkat vilja ha ett förhållande med mig.

Fast nu vet jag ju inte om R uppfattade situationen så. Som att jag potentiellt ville ha något mer med honom. Han kan nog lika gärna ha uppfattat det som om jag egentligen inte alls var intresserad, på vare sig det ena eller andra viset… jag sa inget om att jag ville dejta honom. Jag vet inte ens om jag skulle vilja det. Jag hade kanontrevligt med honom och han uppvisade ett antal sidor och egenskaper som överraskade mig positivt. Och det kändes som om vi förmodligen är rejält kyss-kompatibla, i utsövt och nyktert tillstånd… 🙂

Han väcker i alla fall känslor i mig. Av några olika slag. Vad de handlar om vet jag inte än. Men det faktum att han… helt klart är manlig, och samtidigt… så nyanserad. Och öppen. Det öppnar upp dörrar i mig som jag inte ens visste att jag hade dragit igen… Det känns som om mycket av den han verkar vara, hur han beter sig och verkar fungera, berör mig på djupare ställen än jag kan minnas att det kändes att vara förälskad. Jag är definitivt inte förälskad i honom; så svårförälskad som jag blivit så hade det varit inget mindre än ett mirakel i storleksordningen ”Jesus går på vattnet över Genesaret” om jag hade lyckats bli det, på så här lite tid dessutom… 😉

Men jag är inte beredd att utesluta att jag skulle kunna bli förälskad i honom. På något annat vis än jag varit förälskad tidigare, tror jag…

Asch, jag vet inte.

Det är så länge sedan som jag var förälskad senast så jag vet faktiskt inte riktigt hur det känns.

Jag nöjer mig med att konstatera att den här killen har lyckats få mig att bli berörd på själsliga ställen som legat i skyddad träda sedan länge. Sårbara ställen…

Som jag inte är säker på att jag borde blotta inför honom. Eftersom han nu verkar tvärsäker på att han inte vill vara mer än kompis. Och därför kanske inte är rätt kille för mig att öva ”våga vara sårbar” med… Mest troligt kommer jag att hålla garden en bit över huvudet när vi ses igen.

För min egen och mitt livs utveckling så hoppas jag att jag lyckas hitta den alldeles rätta balansen i skyddandet av mina känslor. Inte för lite. Men inte heller för mycket… för jag vill verkligen bryta det livsglädjedödande mönster som mitt liv har inrättat sig i under alldeles för många år.

I natt ska himlen bjuda på stjärnfall. Om jag orkar ska jag ta mig ut och försöka se dem.

And make wishes. For my life.

Jag vill våga göra mig sårbar igen. Inför människor som skulle kunna bli nya själsnära till mig.

Jag är ganska säker på att det är vad som måste till för att mönstret ska brytas.

Och jag har inte råd med fler käkkrossande smällar…

Och jag vill att vinden ska vända. Att livet ska le mot mig igen. Att jag ska få både intressanta, utvecklande och goda människor i mitt liv. Att jag ska få människor som stimulerar mitt inre och som jag kan känna mig trygg med.

Må Universum stå mig bi.

Det är faktiskt min tur nu.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s