Någonting lär man sig

Härom dagen var det en yngre herre som hade besökt min dejtsida. När jag kollade hans sida tyckte jag att han skrivit en ganska rolig och lagom kaxig presentation, dock med en första ”punkt” som faktiskt var ologisk. Så mest på lite skoj, jag sökte inte honom och han sökte inte mig, skrev jag ett lättsamt meddelande där jag berömde hans presentation men påpekade den bristande logiken på den där punkten.

Han svarade relativt snabbt, och höll med mig om det ologiska. Och sedan fortsatte han med en cynism som… det tog mig ett tag att riktigt greppa.

Jag är så gott som aldrig redo för att fatta att män som är väldigt ”på” och dominanta, ska ha så totalt omöjligt svårt för att hantera motsvarande bemötande från en kvinna… eller hur djupt de här männens kvinnohat går.

Jag käftade inte emot honom, eftersom jag direkt insåg att här hade jag att göra med en ordentligt aggressiv man. Jag svarade utan att backa, men med lättsam attityd. Det blev snabbt tydligt att han hoppades kunna knäcka mig, få mig att hata mig själv lika mycket som han hatade kvinnor; alla kvinnor. Så jag talade om att män som hatar kvinnor inte biter på mig. Att jag ser igenom det där och inte tar på mig det kvinnohat som sådana som han vill att jag ska. Fast inte riktigt med de orden.

Jag blev lite överrumplad. Över den här killens starka reaktion. Över bristen på självinsikt, självironi, humor och självdistans. Helt ärligt, hans presentation gav faktiskt inga indikationer om att han skulle vara en sådan kille.

Och graden av hans cynism påverkade mig, hur jag tänker och känner. Han lyckades dra ner min tilltro till människor, åtminstone för stunden. Det var väl i kombination med snubben som var här och besökte mig, han som bor massor av mil ifrån där jag bor, som efteråt skrev ett så hjärndött robotartat mejl där han bland annat uttryckte sina sexuella krav på ”kvinnan som ska leva med honom”. Och med flera artiklar jag läste i förra helgens DN. Som också faktiskt handlade om mäns massiva hat mot kvinnor. Bland annat om Sydafrika; att det är mer statistiskt sannolikt att en sydafrikansk kvinna (oavsett färg) ska bli våldtagen än att hon ska få utbildning. Oerhört svårt är det att förstå de sydafrikanska männens våldsamma hat mot kvinnor.

Jag skrev till den här killen att jag faktiskt verkligen inte fattar poängen med mäns hat mot kvinnor. Och det är sant. Jag kan inte relatera vare sig känslomässigt eller logiskt till det behovet hos män. Och det är i sig lite besvärligt; jag brukar faktiskt kunna förstå det mesta av mänskliga känslor, och det hjälper mig att hantera människor. Men kvinnohatet som män bär på kan jag tyvärr inte alls förstå.

Den här killen skrev att män hatar kvinnor för att de (männen) vill ha sex med kvinnorna men får det inte alltid, kan inte kontrollera det till hundra procent så som de vill. Men jag tror att det är bullshit. Det finns ingen logik i det resonemanget. Ingen känslomässig logik heller.

Det verkar mer som om män (och då pratar jag, som vanligt, inte om ALLA) faktiskt är väldigt mycket mer robotlikt konstruerade än kvinnor. Som om män har ungefär fem känslolägen och drivkrafter. Totalt sett alltså, oavsett vad som händer dem under livet.

Jag hoppas djupt och hett att det inte är så… men jag blir allt mer tveksam. Till om det bara är naivt korkat av mig att tro att män är levande, komplexa, intelligenta varelser.

Efter denna korta kontakt var jag ute och fikade med en kvinnlig vän som faller för både män och kvinnor. Fast när jag lyssnar på vad hon säger skulle jag nog hävda att hon är ganska mycket mer lesbisk än bisexuell. Nåväl, nu berättade hon att hon varit på en dejt med en kvinna som… verkade lovande. De hade bokat in en ny dejt. Intresset verkar ömsesidigt. Och just det kan jag ju bara gratulera henne till; att intresset är ömsesidigt händer ju så gott som aldrig.

Min vän ville å ena sidan mena att… ja, ungefär att alla män är skitstövlar. Men å andra sidan ville hon inte riktigt höra hur inihelvete bränd jag är när det gäller skälen att lita på män. Det blev ett… lite konstigt samtal. Jag mådde inte jättebra (fysiskt) innan, och efteråt mådde jag riktigt uselt, både fysiskt och psykiskt. Drömmarna och natten efter blev… inte roligt.

Jag är förbaskat långsam med att fatta vilka människor jag ska hålla mig ifrån. De där som får mig att må dåligt. Vid det här laget har jag blivit något bättre när det gäller män, men när det gäller kvinnor är jag fortfarande seg som en förbaskad sengångare…

Och så stör det mig infernaliskt att kroppen, hormonerna och hjärnan lever så mycket egna liv att jag varken förstår eller kan styra över hur jag mår, alla gånger…

Förra veckan hade jag en dag då jag kände mig lycklig, faktiskt hela dagen. Orsakerna till det var en bra bit ifrån uppenbara. Liksom orsakerna till att jag mådde som skit dagen efter den här fikadejten… jag kan se samverkande faktorer, men ändå kan jag inte fullt ut hitta förklaringar till att jag mår som jag gör. Det stör mig.

En nära vän (äldre än jag) har nyligen förlorat sin mor. Hen är förkrossad. Jag läser hens ord, kan känna det hen känner, men ändå inte själv sätta mig in i hens situation; i min familj har mina far- och morföräldrar dött, men av ”naturliga” orsaker och i ”naturlig” ålder.

Så jag tänker att det förmodligen skulle vara, kommer att bli, inihelvete jobbigt när båda mina föräldrar dör.

Men om min egen död, så småningom, känner och tänker jag mest… gud så skönt det ska bli att slippa ifrån det här jobbiga jävla livet.

Jag fattar att allt mellan människor handlar om spel. Allt handlar om maktspel, vem som ska ha högre status än den andra.

Jag fattar att det är så.

Men tamigfan inte varför.

Jag fortsätter att leta, med allt ljus och alla lyktor jag kan uppbringa, efter de goda människorna. De som har både intelligens, medvetande om sig själva i världssammanhanget, och trygghet och självtillit nog att kunna älska andra människor.

Jag vet inte var de finns. Jag ser dem inte i mitt liv, vart jag än tittar. Men jag gör vad jag kan för att försöka fortsätta tro att de finns.

Någonstans.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s