Kära vännen C

ringde igår eftermiddag. Hon var i stan, och ville gärna ses. Vi kom fram till att hon skulle övernatta.

Det var väldigt trevligt, ja rentav givande. Vilket borde ha varit helt självklart för mig; det är ju inte precis något nytt eller annorlunda, att det är så när vi träffas.

Men jag har gått in i någon fas som innebär att jag liksom… hellre är själv, än med andra, på min lediga tid. Och det känns inte alls som om det handlar om något deppigt. Alls, faktiskt. Utan som om jag samlar ihop mig till något… fantastiskt.

Ja, jag låter bli att dissekera det mer än så, just nu… 🙂

Men på söndag kommer T, och stannar till tisdag eller så. Även hon en kär vän. Vi ses kanske en gång om året, om ens det…

Och det blir säkert jättebra. Det också. Någonstans märker jag ju att trots att jag mest blir trött och stressad just nu av att behöva ha människor riktigt nära inpå mig, så får jag också någon slags energi av det. Kanske en energi som är något som jag behöver.

Men jag har aldrig känt tydligare än just nu att oj oj oj vad jag inte vill umgås med människor på min fritid…

Och förutom det så känner jag mig just nu lite starkare och gladare än jag gjort på ett tag. Det handlar delvis om att ljuset är på väg tillbaka, men också ganska mycket om att jag medvetet jobbar med tankarna nu. Ser på dem utifrån, ser på känslorna. Med kritisk blick. Allt som känns ska man faktiskt inte tro på.

Och jag är inte så dum som jag ibland får för mig. Och väldigt mycket mindre dum än vissa som läst eller läser min blogg har gjort vad de kan för att försöka få mig att tro.

Jag har mina fantastiska förmågor och egenskaper. Vissa av dem tycker inte vissa andra är ett enda dugg fantastiska. Och det är ju tråkigt. Men faktiskt inte riktigt mitt problem. Om det alls är ett problem så handlar det mest om att det är sorgligt att människor söker saker att försöka göra sig provocerade av.

Jag duger jättebra som jag är. Det gör de allra flesta människor, faktiskt. Låt oss luta oss tillbaka och slå oss litegrann till ro med det, gott folk.

Vi är människor. Vi är levande varelser, just nu. Låt oss glädjas, om inte annat för bara just det.

Låt oss ha en riktigt god, glad, mysig, trevlig och avslappnad afton, denna kväll mitt i mars i nådens år 2013. Må friden sprida sig i ditt inre, medmänniska. Åtminstone för en stund.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s