Kontraster

Amaryllisen som jag köpte inför julen 2011 fick så fina blad sedan den blommat ut, så den fick fortsätta pryda hemmet även utan blommor. Framåt december tappade den dock precis alla bladen… och jag tänkte att ”nu har nog den här löken gjort sitt”. Men den fick stå kvar på fönsterbrädan. Och den fick en skvätt vatten då och då. Och nu, sedan amaryllisen för julen 2012 blommat livet ur sig och till slut fått gå till de sälla jaktmarkerna… så dyker det upp rara blad ur fjolårslöken.

Det gör mig glad. Liv, liksom.

Denna dag har varit kontrasternas. Oerhört intensiv, från början till slut.

Inledningsvis ett möte med högsta ledningen. Jag var nervös, eftersom jag aldrig träffat högsta ledningen i den här sortens sammanhang. Men det gick bra.

Lite responser från andra i ledningen, som jag häromdagen informerade om att media hade hört av sig och frågat om en del saker och vad jag svarat (ifall några av dem skulle ha oturen att också bli uppringda). Allt lugnt, än så länge. Med lite tur så lyckades jag få journalisten som ringde att tro att det som h*n frågade om helt saknade nyhetsvärde… 🙂

Och så möte med min egen ledningsgrupp. Mycket intressant information, chefen var på hugget (i både positiv och negativ mening, faktiskt), det fattades en del beslut och en hel del saker är sådant som jag ska göra.

Jag reflekterade igen över orden som kollegan sa härom dagen, som handlade om att den som sitter på informationen på ett sätt har makten…

Och så en träff med ett par andra kollegor. Ett utvecklingsprojekt där jag hade förberett ett antal saker, och visste vad jag ville med vissa saker men ville få deras input på andra. Jag kände mig faktiskt väldigt nöjd med hur fokuserat jag guidade kollegorna genom det som vi skulle prata om. Och när träffen var slut fick jag väldigt starka lovord från den ena kollegan… och när den andra ringde i ett annat ärende någon timme senare, sa h*n ungefär samma sak. Tackade. Det kändes väldigt bra.

Jobbade undan flera akut viktiga ärenden. Skickade dem vidare till dem som skulle ta ställning eller ta vid. Lite halvsent innan jag kom mig hem från jobbet, men ändå inte så farligt…

Pratade med en vän som nyss separerat. Det finns små barn inblandade. H*n har varit väldigt ledsen och skör… men där har också funnits en person i vännens närhet, som vännen haft ganska starka känslor för ganska länge. Absolut inget har hänt mellan dem, och vännen har väl bestämt sig för att tro att den andra inte är intresserad… men när jag frågade hur det gick, fick jag ganska klart för mig att det nog inte alls är omöjligt att det kan bli något mellan dem så småningom. Om min vän bara vågar…

Och det berörde mitt hjärta att höra en människa prata om en förälskelse som… liksom är på riktigt. Jag blir både glad, för vännens skull, och lite ledsen för min egen skull… för i min värld har det inte funnits några riktigt hederliga potentiella partners på så många år att jag faktiskt har tappat känslan för hur det kan vara. Att känna den där förälskelsen…

Den 12 år yngre herren som jag skrivit lite med den senaste veckan, fick i helgen ett riktigt psykopatutbrott mot mig när vi chattade. Jag blev så överraskad av hans grova påhopp att jag faktiskt inte förmådde svara honom på något vettigt sätt… men efter att han öst ur sig en salig blandning av ursäkter och fler kränkningar och sedan loggat ut, pratade jag med min dotter om saken. Hon tyckte att han verkade ”sjukt omogen”… 🙂 Och hon tyckte att jag borde skriva just det till honom. Platta till honom tillbaka, liksom. Och jag värjde mig; det känns så otroligt onaturligt för mig att bara vara otrevlig, rätt upp och ner… jag vill alltid förklara, jag vill nå fram till den ”riktiga” människan som jag tyckte fanns i den andra tills han gjorde sig till en psykopat. Och trots att jag vet minst lika väl som min dotter att det killen håller på med endast och enbart handlar om en maktkamp, att det inte finns något att förstå eller förlåta i hans beteende, så har jag så oerhört svårt för att bete mig lika illa tillbaka…

Men nu gjorde jag nästan som min dotter tyckte. Jag skrev till honom och sa att jag ville avsluta kontakten för att han betedde sig respektlöst och nog var för omogen för mig… trots att det kändes så långt under vad jag förväntar mig av mig själv att säga till någon annan.

Sedan loggade jag ut och gick och la mig.

Dagen efter såg jag att han hade skrivit. Han tyckte ändå att vi borde ses… och det var väldigt tydligt att han hade blivit oerhört störd över att jag kallat honom omogen.

Men inte förrän idag har jag haft tid eller ork att skriva ett svar för att ändå förklara varför det inte finns på kartan att jag skulle vilja träffa honom. Jag skrev sakligt, svalt men korrekt. Känner att oavsett hur han reagerar på detta så kan jag stå för det. Och jag vill verkligen, verkligen inte ens vara vän med någon som tar sig rätten att kränka mig så alldeles utan hämningar. Så det spelar mig faktiskt ingen roll hur han reagerar. Han är inte frisk i huvudet och det är inget som jag ska behöva hantera. Som jag vill hantera. Jag har gjort min beskärda del på den fronten…

Men kontrasten mellan min väns känsla och upplevelse av den som h*n har känslor för, och mina erfarenheter av männen som jag dejtat eller försökt dejta det senaste året, är så radikal att det faktiskt blir svårt att överblicka…

Så blev det kväll. Jag äter en ganska medioker middag, dricker ett par glas vin och äter nästan en hel ask fransk nougat till det. Inte särskilt nyttigt. Men just idag känner jag att jag har flera skäl att fira mig själv, att ge mig en klapp på axeln och känna mig nöjd med mig själv…

Jag jobbar på det. Att ta mig ur hjälplöshetskänslorna. Att ta mig för med saker som kan få mig att växa, att våga mer, att ta för mig av det som är friskt och glädjeskapande. Det går inte fort. Men det går åt rätt håll.

Klappar mig på axeln. ”Bra jobbat, Leva. Du gör det bra. Det gör du verkligen. Var nöjd med dig själv nu. Idag kan du vara det. Passa på.”

Så jag gör det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s