Tankar på olika nivåer

Ibland när jag skriver här så handlar det om tankar och reflektioner som är på den nivån som när jag pratar med människorna i min köttvärld (alltså irl, för den som ännu inte snappat upp nyordet ”köttvärld!” :)). Det är tankar som ligger närmare ytan och som är mer kommunicerande, mer dialogiska. Då skriver jag nog på ett sätt som kan uppfattas som om jag är medveten om att du som läser finns där, och jag tar i någon mån ansvar för hur du kan tänkas uppfatta eller ta emot mina ord.

Jag kan vara upprörd över något samhällsfenomen och uttrycka mig förenklat och ibland kategoriskt, jag kan ibland vilja påverka dig som läser till att också reflektera över de frågorna som jag gör. Det betyder inte nödvändigtvis att jag söker en dialog med dig som läser, men det betyder att jag hoppas att även du ska fundera och kanske prata med dina köttmänniskor om saken. Och det handlar inte alltid om att jag skriver om saker som är negativa. Jag kan även vilja (orka försöka) väcka mjuka, glada, kreativa idéer som kan hjälpa både mig och dig att bidra till att både vi och resten av världen ska må bättre.

Ibland använder jag bloggen som ren dagbok. Då dokumenterar jag ganska detaljrikt (och mer eller mindre förändrat, för att minska igenkänningen om någon av mina köttmänniskor skulle läsa det jag skrivit) vad som har hänt i mitt liv. Jag vet att det finns de som tycker att jag då skriver för mycket, att det blir för detaljrikt. Många har svårt för att ta in mängder av skriven text, och ganska många har svårt för att ta in mängder av information överhuvudtaget. Några skulle önska att jag skrev en inledande sammanfattning så att de slapp läsa alla detaljerna för att få veta hur ”historien” slutar… 🙂

Men de gångerna skriver jag inte för att underhålla en tänkt läsare. Då skriver jag för att dokumentera, och för att bearbeta saker själv. Jag skriver också för de läsare som liknar mig i avseendet att de har ett naturligt analyserande förhållningssätt, som vill lära sig saker av livet (och av andra människors erfarenheter) och som inte lider av stora textmängder.

Och så finns tillfällena då mitt skrivande handlar om att djupdyka i mig själv. Då skriver jag mina känslor, analyserar mig själv, försöker sätta ord på det som händer inuti mig som följd av hur mitt liv ser ut i övrigt just då. Det kan handla om barndomsminnen och hur jag plötsligt kommer på ett nytt sätt att se på dessa eller inser att saker som hänt mig har präglat mig till hur jag fungerar idag. Jag kan behöva sätta ord på det som händer i min självanalyserande process, för att förhoppningsvis med tiden förstå mig själv bättre och – inte minst – kunna komma på vad jag kan göra för att se till att styra mitt liv till att bli mer så som jag önskar. I det skrivarläget är jag extra känslig för att få andras åsikter om mig eller det jag skrivit.

Men på det hela taget handlar mitt bloggskrivande väldigt lite om att söka dialog med dig som läser. Jag skriver inte blogginlägg för att få mina texter recenserade, eller för att jag önskar råd, eller för att få bekräftelse. Jag vet att jag på det viset är en väldigt annorlunda aktör på nätet idag. Och jag förstår att du som läser kan ha svårt att förstå att en människa kan välja att uttrycka sig på nätet, för alla att se, om h*n inte söker dialog eller bekräftelse… att de flesta ser självvald närvaro på nätet som en önskan om social interaktion. Det gör även jag i vissa avseenden, men då väljer jag andra medier än den här bloggen.

Jag tar gärna emot kommentarer eller mejl som ungefär säger ”jag har läst och tror mig ha förstått”, eller ”jag känner med dig”. Jag tar även gärna emot dina berättelser ur ditt liv, som du kommit att tänka på av att läsa på min blogg. Men jag vill varken ha ”vilken fantastisk människa du är” eller listor över de fel du tycker dig hitta hos mig. Jag önskar att du ska förstå att det du ser av ”mig” här, är små nedslag i mitt liv eller några få delar av den jag är. De saker som upptar majoriteten av min tid och mina tankar, hamnar inte här, och de saker jag kommunicerar med mina köttmänniskor om är nästan aldrig de saker jag skriver om här.

Bloggandet är ett komplement i min tillvaro, inte en självbiografisk beskrivning av vem jag är och vad som hänt och händer i mitt liv. De flesta av mina köttmänniskor skulle inte överhuvudtaget känna igen att det är just jag som skriver den här bloggen om de råkade snubbla på den, ett faktum som också visat sig genom att det faktiskt bara är en person ur mitt köttliv, under mina snart åtta år av bloggande, som har råkat hitta bloggen och känt igen mig.

Det betyder inte att jag visar upp en falsk bild av mig vare sig här eller mot mina köttmänniskor. Det betyder bara att det finns tillfällen och sammanhang där det känns rätt att visa upp vissa sidor av sig själv, och andra där det inte gör det. De flesta föräldrar berättar t ex inte detaljer om sitt sexliv för sina barn, för att göra en jämförelse som jag tror att de flesta kan känna igen sig i.

Precis just nu handlar mycket av mina tankar om förhållandet som jag haft det senaste halvåret och om hur jag nu ska bli ”en egen människa” igen. En del av de tankarna kommer nog att hamna här på bloggen. Jag hoppas att du som läser här ska kunna känna och visa respekt för det. Och att du kanske ska känna igen dig i delar, eller få hjälp att lättare förstå dina köttmänniskor som kanske har likheter med mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s