Illa behandlad, psykiskt sjuk eller ond

Får en inre bild av rapporteringen från Breivik-rättegången, där olika experter kommer med olika förklaringar till Breiviks massmord.

En del människor försöker hitta humana förklaringar till andra människors onda handlingar. Andra tänker snabbare att när en annan människa begår riktigt elaka, empatilösa handlingar så beror det på att den är en i grunden helt självisk och dessutom ond människa.

Det är lite som det där med att glaset är halvfullt, eller halvtomt.

Antingen utgår man från en negativ grundbild, eller från en positiv.

Jag tror att det är vanligare att människor som vuxit upp i sammanhang där andra människor har haft god självkontroll och en aktiv strävan efter att inte uttrycka sina destruktiva känslor, uppfattar glaset som halvfullt – och andra människors onda handlingar som ett utslag av olyckliga omständigheter.

Jag tänker inte påstå att det ena synsättet är mer rätt än det andra. Nej, jag tänker absolut inte säga att det är mer ”rätt” att tro glas om att vara till hälften fyllda eller människor om att vara i grunden goda.

Men det är antagligen lättare att leva som om det vore på det viset.

För några veckor sedan hade jag och min dotter ett samtal om nära relationer. Det blev tydligt att hon har betydligt lättare för att hitta mer humana förklaringar när hennes pojkvän beter sig själviskt och oschysst, än jag har med motsvarande situationer.

Jag tror att människor framför allt är djur, och som djur är vi både socialt orienterade och inställsamma för att få höra till flocken (när vi känner oss svaga), och i grunden konkurrensinriktade (när vi känner oss starka).

Härom dagen hörde jag någon säga att vi västerlänningar har blivit allt mindre inriktade på att försöka förstå eller acceptera varandras brister. Att förhållanden tar slut betydligt snabbare än tidigare, för att vi blivit allt mer inriktade på att om vi inte hittar Mr eller Miss Perfect, så är det inte intressant överhuvudtaget.

Den ökande andelen singelhushåll pekar mot att den slutsatsen kan stämma.

Jag vet inte alls hur representativ jag är inom det området. Jag har varit en människa som har lätt för att känna stark kärlek även för människor som beter sig ganska ordentligt illa, mot mig eller andra. Jag har varit en väldigt förlåtande och förstående människa. Men till följd av ett antal enormt skadande erfarenheter av hur ondskefullt och helt oempatiskt människor kan bete sig, så har min grundinställning till människors inneboende godhet eller ondska förändrats.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s