Och så…

… ja.

Så kan jag inte helt hålla ifrån mig att gamla fina vännen A, som faktiskt är ordentligt allvarligt sjuk, valde att skriva ett kort men varmt meddelande till mig härom dagen.

Inte heller att min dotters far har bjudit in mig till inflyttningsfest under tiden som dottern är bortrest.

Eller att dotterns pojkväns mamma just bjudit mig till sitt jämna-års-firande…

… någonstans så…

Ja.

Vi är alla bara symboler för varandra. Vi finns inte längre för varandra som verkliga, unika människor.

Men någonstans så värmer det ändå att det finns ett fåtal människor som…

Vet att jag finns.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s