Nattstök

De senaste nätterna har jag vaknat vid 3-4-snåret och inte kunnat somna om. Jag har drömt obehagliga drömmar… i natt drömde jag att jag var på resa och inne i en butik tillsammans med en massa andra människor, varav de flesta var mina vänner. Jag lämnade min väska ute i butiken medan jag gick och provade något plagg, och när jag kom tillbaka var väskan borta. Jag letade en stund, men insåg ganska snabbt att den hade blivit stulen. Ingen hade sett något…

Och så tänkte jag på vad jag hade blivit av med: id-handlingar, betalkort och nycklar till mitt hem.

Jag gick tillbaka till hotellet som jag bodde på, med tanken att åtminstone sätta igång med att spärra alla kort. Jag höll inte på att bli insläppt på hotellet, de kände inte igen mig först och jag kunde ju inte identifiera mig… och ungefär då insåg jag att jag inte skulle kunna resa hem, utan pengar eller biljetter, och om jag lyckades ta mig hem skulle jag inte kunna komma in.

När jag satte mig vid datorn för att leta upp telefonnummer för att spärra korten, vägrade datorn visa det jag sökte… bilden svajade runt, såg ut som om det var ett virus i den som pajade hela datorn. Det var då som jag började undra om det var någon som gjorde allt detta mot mig med flit…

Det var nästan exakt samma historia som i en bok jag läst nyligen. Och jag tror att brevet jag fick igår, som inte skulle till mig men hade mitt namn och min adress skrivet på, ingav mig en känsla av att det inte var ”på riktigt”; jag tänkte tanken att det kanske var någon som drev med mig. Summan av dessa saker triggade antagligen igång drömmen… men den var såpass obehaglig att jag vaknade av den.

Och har känt mig grusig i skallen, kroppen och ögonen hela dagen idag. Som för övrigt har varit nästan helt fylld av möten.

Igår skrev den här mannen som jag har kontakt med var han hade sett mig. En plats som jag befinner mig på i stort sett dagligen, och tydligen han också, fast jag hade bara sett honom där en gång innan (och det var efter att jag sett hans bilder). Han uttryckte sig ”vi har råkat på varandra där”, och eftersom jag redan hade gjort rätt klart att jag inte kände igen honom på bilderna så undrade jag lite vad han ville säga med att försöka hävda att jag hade sett (mött) honom där också… Jag undrar om han inte kände sig lite i underläge genom att han erkänt att han verkligen hade lagt märke till mig tidigare. Och så skrev han att ingen ”visste om” mig, ifall jag skulle tycka att det skulle kännas konstigt om vi träffades där.

Det gjorde att jag kände att… ja, det skulle nog kännas lite konstigt att liksom snegla på varann när vi ses där, inte riktigt heja och bara knappt låtsas om varann. Det skulle kännas obekvämt för mig att nästan bli tvungen att försöka undvika honom. Så då kändes det som om det enda vettiga vore om vi faktiskt såg till att träffas nu, så att hur det än skulle kännas i det mötet så skulle vi i alla fall veta var vi hade varann när vi sågs framöver. Och så skrev jag det. Föreslog ett par dagar att välja mellan, och undrade om han ville ge mig sitt nummer så kunde vi bestämma mer konkret den vägen.

Kanske blev det… mer konkret än han egentligen hade tänkt sig. Kanske lät jag för trygg och obrydd med att faktiskt träffas. Jag vet inte. Men han hade loggat in tidigare i kväll, läst mitt mejl och sedan bara loggat ut igen utan att svara… och de dagar jag föreslog var de allra närmaste, och ska vi skriva till varandra varannan dag som hittills så kommer den tiden att ha passerat utan att jag ens fått svar från honom om hur han vill göra.

Jag vet inte om han tycker att det känns lite spännande att liksom gå och tjuvkika på varann, som ett par mellanstadieungar? Eller kanske är han bara… rädd, för något. Han kanske helt enkelt inte vill träffa mig, prata med mig på riktigt. Men det kändes som om han tyckte att det var något bra att vi även i fortsättningen kommer att ses på den där platsen, vare sig vi vill eller inte…

Kanske är han rädd att den ändå ganska fina, lite lagom intresserade och småpratande kontakten som jag har inneburit för honom, ska bli förstörd om vi träffas. Och sedan finns liksom… inget, igen. Han kanske faktiskt är ännu mer svältfödd på uppskattning eller flirt från det motsatta könet, än jag är… så att det lilla som vi har haft ändå är värt rätt mycket för honom.

Eller så vill han helt enkelt inte träffa mig. Men vill eller vågar inte säga det heller

Jag vet inte. Har jag inte fått svar till i morgon bitti så vet jag i alla fall att jag kommer att vara upptagen både i morgon och övermorgon kväll, för då kommer jag att delta i jobbgrejen ena dagen och träna den andra.

Det känns lite… rörande, på något vis, att han tydligen blev såpass stressad av mina förslag att han behövde koppla bort och göra annat i stället för att bara svara ”visst, torsdag kväll blir bra, här är mitt nummer”, vilket ju faktiskt inte ens tar en halv minut ifall han nu skulle ha haft bråttom på väg till något annat.

Ju längre tid han väntar med att svara mig, desto fler dagar blir det med potentiellt pinsamma eller obekväma sammanstötanden… jag undrar hur han tänker. Svarar han inte så kommer jag såklart att ignorera honom framöver. Koppla bort att han finns, låtsas att vi aldrig haft kontakt. För min egen sinnesfrids skull. Och vad har han vunnit på det, oavsett hurpass intresserad eller ej han är…?

Nåja, det visar sig i morgon bitti. Har han inte svarat då så skippar jag honom, eftersom han då har struntat i att ge respons till något som skulle inträffa samma dag. Och det vore respektlöst.

Fast nu är han inloggad ser jag, så kanske svarar han i alla fall.

Mycket funderingar kan det bli! 🙂 Här är det nu dags för förhoppningsvis en hel natts sömn… 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s