Redan igår kväll

svarade han tydligen, den här mer försiktige herren som bor i min närhet. Jag läste mejlet i morse, och blev glad faktiskt. Han skrev bland annat att han tyckte att jag såg bra ut, och att han kände igen mig ”från någonstans” – att han hade tänkt på, när han sett mig, att jag verkade vara glad nästan jämt… 🙂 Det kändes faktiskt både smickrande och glädjande, att han inte bara kände igen mig utan att han också verkligen hade tänkt något om mig när han sett mig… det är faktiskt lite… wow.

Jag vet förstås ingenting om huruvida människor, både de jag känner och sådana jag inte känner, tänker något när de ser mig. Själv tror jag inte att jag skulle kunna sätta ord så tydligt på att jag hade tänkt något konkret när jag sett en okänd människa, om den inte hade gjort ganska stort intryck på mig av någon orsak.

Men det gjorde mig både glad och lite lättad. Han kunde ju lika gärna inte ha gillat mitt utseende, och då hade det nog runnit ut i sanden… Det gör det kanske ändå, det vet man förstås inte, men det vore ju trevligt att i alla fall hinna träffas och känna efter först.

Och något mer engagerad verkar han ha blivit efter att han fått mina bilder. Idag hade han både loggat in och kollat in min profil igen innan jag ens kommit hem från jobbet. Och sedan han fått mitt mejl idag var han in på min profil igen. Så nog verkar han ha fått någon slags myror i skallen i alla fall… 🙂

Jag lunchade med vännen A idag. Jag har hunnit koppla ihop det ena med det andra och insett att det finns en möjlighet att hon känner den här herren, eller åtminstone vet vem han är… och så berättade jag för henne lite om vår kontakt, vad vi skrivit och hur jag uppfattade honom, innan jag visade henne bilden på honom. Varpå hon utbrast: ”honom känner jag! Eller, känner igen i alla fall…” Hon hade pratat med honom några gånger, och hon uppfattade nog honom som en ganska försiktig general. Kanske för försiktig för att passa ihop med mig… hon känner ju mig rätt väl och vet ungefär hur jag funkar. Så jag tror att hennes och min bedömning är rätt lika. Det finns helt klart en risk att jag… tröttnar på hans försiktighet. Att vi inte får kontakt riktigt, att han är för återhållsam eller i värsta fall självförminskande. Och jag klarar inte av att umgås för mycket med människor som förminskar sig. Jag blir irriterad till slut, jag orkar absolut inte bli tvungen att lyfta fram andra hela tiden när de själva gör sitt bästa för att trycka ner sig.

Men vi får se. En sak i taget. Just nu känns det i alla fall bra, allting faktiskt. Det är säkert väldigt mycket våren som stärker mitt humör också; jag har känt av en aning av ”vår-bipolariteten” under några veckor, den där som gör att mitt mående slaviskt följer ljusmängden under varje dag. Men någon gång i förra veckan gav det där svängandet med sig, och jag känner mig rätt stabilt glad från morgon till kväll. Med den energin har i stället kommit en skvätt frustration över att jag inte får något kreativt eller uppbyggligt gjort… men i helgen har TV:n faktiskt inte ens varit igång, och det är nog ett ”sommartecken” ändå.

Samtalet och kontakten med den väldigt drivande mannen i helgen gjorde mig också väldigt glad. Det faktum att jag inte blev ett dugg nedslagen av att bli ”ratad” sådär ganska omgående är något som också gör mig glad; det känns som ett friskhetstecken hos mig själv. Att han ”dumpade” mig på ett sätt som snarast måste tolkas som en komplimang, och att vi även efter det kunde ”prata” (skriva) med samma kontakt, humor och värme, bidrog förstås till att jag inte riktigt kände mig ratad överhuvudtaget.

Och en viss lättnad fanns det hos mig över att han inte ville fortsätta. Jag hade inte velat flytta till hans hemstad, och trodde nog inte riktigt att jag hade fått rätt känslor för honom. Hade han fallit för mig så får jag misstänka att han inte riktigt hade tagit ett ”tack men nej tack” från mig… han var/är den typen, som driver igenom det han vill. Och jag är inte tillräckligt bra på att säga ”nej” så att det får effekt, med sådana män… lärde jag mig, med bloggmannen som tokuppvaktade mig för några år sedan.

En helt annan och ganska lustig sak med herren från i helgen var att det visade sig att han hade umgåtts med min dotters farfar. Hans pappa var kompis med min dotters farfar… det är inte bara min hemstad som är rätt liten, hela landet är rätt litet får man inse ibland. Vad är oddsen för att en för mig helt obekant herre som tar kontakt utan att veta vem jag är, och som bor i en helt annan ände av landet, ska känna en släkting till mig!? Det är bara en gnutta mer konstigt än att bästa kompisen till en av mina ex, som bodde i huvudstaden, visade sig känna min farbror. himla stor släkt har vi ändå inte… ja, det är märkligt hur trådarna går ihop mellan människor. Anonym är man tusan inte längre… 😉

Sedan ringde jag upp den manliga vännen A igår, som försökte nå mig på telefon för en massa veckor sedan och som jag inte riktigt har orkat ringa tillbaka till… han är allvarligt sjuk, men jag tror inte att det är skälet till att jag inte orkat prata med honom. Jag har helt enkelt inte orkat prata med någon, knappt ens med dottern, på min lediga tid. Men igår orkade jag. Och det var så himla mysigt att prata med honom igen… vi hade, som vi brukar ha, djupa och analyserande samtal om oss själva och andra människor. Vi ser ganska olika på väldigt mycket, och ibland blir det frustrerande för att vi inte når fram till varann, men ofta blir det också väldigt givande eftersom vi båda verkligen är intresserade av att få syn på andra aspekter på de saker vi pratar om. Igår var en sådan gång. Jättebra samtal.

När jag berättade för honom om de här herrarna som jag kommunicerat/kommunicerar med, så sa även han att han trodde att många män kan bli hotade av mig. För att jag är så verbal, och analytisk, och drivande och energisk… Han sa också att han trodde att många män (människor) nog lätt kan bli lite förtjusta i mig eftersom jag är så ”bra att prata med”. Det är ju inte precis den erfarenheten som jag har från de allra senaste åren, men jag förstår vad han menar för så har det varit tidigare i mitt liv.

Och så pratade vi om hans sjukdom, förstås. Jag vill ju veta hur läget är. Och… ja, han hade mått urrisigt sedan senaste operationen, men nu var nog det på väg att vända i alla fall. Däremot visste han inte riktigt hur det låg till med den allvarligare delen av sjukdomen… och vi konstaterade att vi inte kan räkna med att han kommer att leva hur länge som helst. Man vet inte. Men man kan hoppas och tro. Att han kommer att leva tills han dör av ålder vid 93 eller så.

Han berättade om sina planer på aktiviteter som är av hans favoritsort. Jag hoppas, hoppas att han kommer att orka göra de där sakerna som han drömmer om.

Och när vi la på, kändes det sådär skönt som det gör när man har haft ett gott samtal med en gammal vän som känns som familj. Han har en lillasyster och jag har en storebror, och jag tror faktiskt att vi har valt varandra litegrann som bonussyskon.

Vännen T som hade planerat att hälsa på i slutet av veckan på väg till en sak hon skulle göra, ringde i kväll och sa att det inte blir av, det där som hon skulle göra. Så hon kommer inte. Men det gör mig inget faktiskt, jag är såpass ”uppe i energi” just nu så jag behöver verkligen kvällarna till att landa mig själv. Även om det hade varit roligt att träffas. Det var några år sedan senast.

Nå. Livet är ganska gott, just nu. Förutom att dottern mår lite skumt, och jag inte riktigt får hjälpa henne… men även hon går åt rätt håll nu, som det verkar.

Jag försöker att inte dämpa det glada för mycket. Men lite, eftersom jag vet av erfarenhet att jag kan drabbas av lite ”baksmälla” om jag låter mig varva upp för mycket. Landa hårt, bara för att jag egentligen inte riktigt har kraften till att dra på med mer energi. Så jag försöker att ta det… lagom, men på plussidan. Blir spännande att se hur bra jag lyckas med det… 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s