Livets tacksamheter

I förra veckan var jag på vad jag trodde var en rutinundersökning.

Men efter undersökningen började läkaren fråga mig om jag hade funderat något på operation…

Och det hade jag verkligen inte.

Efter lite oklart, vagt svamlande om olika behandlingsmetoder kom läkaren ändå fram till att jag åtminstone borde genomgå en särskild slags undersökning för att avgöra om den ena eller andra behandlingen ens var möjlig. Så h*n skulle remittera mig till en sådan. Jag fick ta några prover och gick sedan tillbaks till jobbet, aningen chockad men med så mycket att göra att jag inte hade tid att fundera över saken…

Dagen efter ringde en person för att boka in mig på undersökning – fyra dagar senare…

Och den undersökningen är av ett slag som… jag aldrig gjort förr, men har förstått ska vara oerhört obehaglig.

Det är som vid operationen för några år sedan. På torsdagen ringde de och undrade om jag kunde komma på operation på måndagen.

Det är för kort tid för mig. Jag behöver hinna ställa in mig på vad som ska komma. Hinna tänka igenom, försöka sätta mig in i vad alltihop handlar om.

Nu var det som det var. Både då och nu. Den operationen hade gjort mig mindre skada på lång sikt om jag fått förbereda mig.

Den här undersökningen… med så kort varsel var det bara lugnande medel som gällde.

Och jag hade ingen att ens berätta om det för.

Två dagar senare, när jag träffade dottern, berättade jag för henne.

Hon sms:ade efteråt och sa att du kan alltid berätta sånt för mig.

Det värmde.

När jag sedan sprang ihop med dotterns far och lillasyster, så nämnde jag det för honom. Han tog det på djupt allvar, och sa att han kunde skjutsa hem mig efter undersökningen om jag behövde.

Sedan nämnde jag det i ett samtal med en barndomsvän. Som engagerade sig på ett oerhört fint sätt. Som tänkte på mig, skickade telepatiskt stöd under dagen…

Helt fantastiskt.

Mamma, som ringde under helgen, kunde inte uppbåda mer än ett hysteriskt och avståndstagande ”det går nog bra ska du se!”…

Var gång jag får oväntad varm medkänsla och omtanke från folk jag inte alls väntat mig det från… det är så ovant, oväntat och fantastiskt.

Jag är så varmt tacksam.

Särskilt när jag har så mycket sämre närstående människor att jämföra med…

medkänsla och omtanke från folk jag inte alls väntat mig det från… det är så ovant, oväntat och fantastiskt. Jag är så varmt tacksam. Särskilt när jag har så mycket sämre närstående människor att jämföra med…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s