Planlös dag

Vaknade vid fyra i morse. Men hade faktiskt turen att somna om igen efter någon stund. Sov till efter åtta. Skönt.

Läste en stund i sängen och gick sedan upp för att göra frukost. Kom fram till att det skulle kunna vara varmt nog att ta frukosten på balkongen… så jag tog en sväng till förrådet och hämtade mattan till balkongen, och några möbler. Direkt varmt var det inte, men inte svinkallt heller. Tror att det är rekord dock, att kunna äta frukost på balkongen redan i april, och björkarna har inte ens fått riktiga musöron än…

Mamma ringde för att säga att blommorna jag beställt för utkörning på hennes födelsedag inte hade kommit. Skräp också, då måste jag ju reklamera… det är så mycket sånt trams just nu, har ett antal liknande ärenden som jag måste ta tag i när helgerna är över.

Spelade lite spel av det slaget som man inte behöver tänka för att göra. Läste lite i min bok. Och så ringde A och undrade om jag hade lust att ta en fika med henne på stan… och det hade jag. Så jag slängde på mig lite kläder och for till stan. Det var fint att träffa henne, vi har gått om varann rätt länge nu och bara hunnit säga ”ska vi luncha ihop nästa vecka?” men inte förmått boka in någon tid eller dag… så det kändes bra att få lite tid att verkligen prata.

Och hon var sådär på riktigt, så som jag saknar hos de flesta människor nuförtiden. Någon som faktiskt lyssnar och som inte spelar ”jag-ska-stå-i-centrum-så-jag-dissar-allt-du-säger”-spelet. Vi hann båda prata om saker som angår oss just nu, och det kändes väldigt bra.

Sedan deltog vi en samhällsrelaterad manifestation en stund. Kändes angeläget. Och så promenerade vi hemåt, hon följde mig nästan halvvägs. Pratade om hur vi båda faktiskt just nu tycker att människor är så väldigt svåra att förstå sig på… att det är så svårt att ”läsa mellan raderna” i sånt som folk gör. Och så pratade vi en del om hennes relation, som hon är ganska konstant missnöjd med. När hon ska förklara vad hon inte är nöjd med så blir det lite sådär att hon själv konstaterar att hon kanske överdriver, eller är lite väl kritisk eller självisk… och jag känner att det är så länge sedan som jag hade vardagliga relationsbekymmer så jag kan faktiskt inte riktigt relatera till det hon beskriver; jag vet inte hur jag själv skulle känna eller göra om jag var i hennes sits. Jag kan inte riktigt se mig själv i en relation längre… vet inte hur jag skulle vara eller känna. Jag tror att det skulle ta mig år innan jag skulle våga räkna med att han älskade mig även om jag inte bara var ”perfekt” hela tiden… jag har faktiskt inga skäl längre att tro att jag kan bli älskad bara för den jag är. Och det är ju inte som om kandidaterna står i kö heller, så jag får inte direkt någon övning… 😉

Nåväl. Det var fint att umgås med A några timmar. Ett bra sätt att använda den här påsk-annandagen.

Och nu ska jag bara gruva mig lagom mycket inför att gå till jobbet i morgon och behöva hantera strulet med det där projektet och den andra arbetsplatsen… hoppas att jag ska kunna sova i natt i alla fall. Tusan vad det tar kraft, med det där ”bråkandet”, eller vad det nu är de håller på med…

Annonser