Gränser

Pratmänniskan frågade, helt i enlighet med tidens bild av människan, om det kunde vara så att jag söker mig till människor som… behandlar mig illa, ungefär. Och så kan man förstås välja att se det om man vill.

Jag ser det mer som att jag är för lite tränad i att sätta gränser mot andra, att hantera det faktum att de flesta människor faktiskt har andra mest för att se hur långt de kan utnyttja dem eller ta makt ifrån dem. Små saker, som när dottern idag i princip beordrade mig att hoppa in i duschen genast för att hon skulle ringa tillbaka om tio minuter, och jag inte satte mig på tvären mot det – för att jag inte kunde se någon anledning att göra det. Men det faktum att hon använder maktspråk mot mig, även hon… och att hon sedan inte ringde tillbaka ändå. Det säger en del om hur hon tycker att hon kan behandla mig.

Och det är den sortens gränskränkande beteenden som andra använder mot mig ganska ofta, som jag tycker är extremt energikrävande att behöva förhålla mig till… och det är en stor orsak till att jag hellre är själv. Än brottas med människor som har bestämt sig för att de vill brottas, bara för att.

Nu ska jag strax ge mig iväg för att träffa K och hennes familj. När jag ringde för en stund sedan för att bestämma planer, ägnade hon sig mer åt att prata med dem hon hade omkring sig (familjen) än åt samtalet med mig… och sådant händer mig faktiskt mest hela tiden. Jag brukar inte bry mig, inte reagera… och jag inser att med sådana människor måste jag markera för att de ska ha respekt för mig.

Så nu känns det mest bara jobbigt att behöva spendera eftermiddagen med dem. Men jag måste väl lära mig, trots att det inte ligger i min personlighet att notera och agera mot sådana maktmarkeringar… jag måste väl frångå min naturliga personlighet ett tag, för att sätta gränserna. Och det känns inte ett enda dugg som någon rolig utmaning. Bara otroligt energikrävande och jobbigt. Jag måste planera i förväg sätt som jag kan ta mig ur sådana situationer där de/hon kommer att hunsa med mig… och det känns helt sinnessjukt att mänskligt umgänge ska bygga på att man måste lägga en massa energi på förhand åt att ha ne plan för hur man ska bemästra gränsöverskridande människor.

Sådana vänner och familj borde jag faktiskt inte ha. Så det får väl vara det mer långsiktiga målet: att förändra relationen och att distansera mig…

Sedan får jag försöka fundera över hur mitt liv har blivit så här. Varför de vänner och släktingar jag har är av det slaget. Varför jag inte har människor som inte har makt som första prio på sin agenda…

Men nu ska jag överleva den här dagen, helst med lite självrespekt i behåll.

Annonser