Mer än intensiv

har denna vecka varit. Och än är den inte slut, i morgon ska jag upp supertidigt och träffa den som leder kursen jag går för lite feedback, och så två möten till under förmiddagen och ett under eftermiddagen… puh.

Har varit bortrest ett par dygn, och sedan haft en hel dag med ledningsgruppen på jobbet. Dessutom ett halvdagsmöte, och ett par timmar språkkurs… allt spretar åt alla håll, kräver både snabbt byte av fokus, och närvaro. Tror att detta är den allra galnaste veckan jag haft under hela hösten… och det allra mesta av detta är roliga saker.

Men om kvällarna har jag varit alldeles yr i huvudet och inte kunnat koncentrera mig på något alls, allra minst på att styra tankarna…

Kursen ger enormt mycket intryck och nya tankar. Intensivt och utlämnande umgänge med en halvstor grupp människor som jag faktiskt inte känner. Jag utmanar mig själv precis hela tiden. Bestämmer mig för att vara trygg med det okända och att göra saker som jag egentligen inte vågar. Tror att det gör en hel del med den inre utvecklingen, självbilden, tankarna och utvecklingen… och vad det gör, lär nog visa sig efter ett tag.

Men jag tror att jag faktiskt lär mig något. Om inte annat så märker jag att jag blir bättre på att våga vara öppen även när jag känner mig osäker. Jag vet att risken finns att mitt naiva, gladlynta jag som tror att människor är schyssta tills de eventuellt bevisar motsatsen, kommer att få sig en smäll igen. Det får vara värt det, för jag känner att misstro och rädsla sänker livskänslan för mig… och jag vill faktiskt känna livet i mig. Försöka allt jag kan med att återfå min livsglädje och känsla av att kärlek finns i livet.

Jag tror också att de smällar jag har fått så här långt i livet har varit såpass hårda och brutala att jag nog kan hantera mer ”normal” elakhet, missunnsamhet eller otrevlighet från andra människor. Jag tror inte att jag kommer att råka ut för lika många smällar som är så brutala som de jag redan upplevt… att huden har blivit tjockare. Jag märker att när människor anstränger sig för att försöka sätta sig på mig eller ta ifrån mig min egen livsmakt så noterar jag att det är det de gör, och sedan struntar jag i det eftersom det faktiskt är de och inte jag som har problem. Det är nog arbetsamt att leva med ett konstant behov av att få andras bekräftelse eller försöka hävda sig statusmässigt på andras bekostnad, så jag tycker mer lite synd om dem… samtidigt som jag kan känna ett stråk av sorg över att jag så sällan träffar på människor som jag känner mig lik.

Men de dyker nog upp även i mitt liv. Så småningom.

Och jag tycker ändå att en del av de nya människor jag träffar är lite spännande. Och är glad över att några som jag redan känner, är fina och varma människor utan en massa halvdolda maktagendor.

Min älskade dotter har varit hemma ett par dagar med enormt ont i huvudet och lite feber. Stackars lillgumman… hoppas att det huvudonda ska ge med sig i natt, det är så fruktansvärt jobbigt att ha så ont i huvudet…

I morgon är det fredag. Jag ser fram emot en lugn kväll med lite Doobidoo och kanske någon god mat. Och en helg full av vila, innan nästa vecka kastar sig över mig med nästan lika fullt upp… 🙂

Annonser