Intensivt nu…

Började dagen vid femsnåret med meditation, läsning, funderande, frukost i sängen och lite kreativt pyssel. När dottern väl kom upp och vi hade gjort oss någorlunda redo för dagen båda två, ville hon att jag skulle hänga med henne och kompisarna för att shoppa kläder… så jag fick hoppa i lite bättre kläder och vi slängde oss på bussen. Sedan mötte hennes kompisar upp vid den första butiken.

Efter en hel del tittande och provande slutade det med att dottern köpte sig en snygg och billig vinterjacka. Sedan for vi till ett fik allihop och åt svindyrt fika – det blev liksom lunchen för dagen för mig och dottern, och det var väl ingen riktig höjdare att äta kaka vid tresnåret, som lunch… men men, vi piggnade till av det i alla fall! 🙂

Och så blev det lite mer spring i affärer. Jag hittade snabbt en jättefin blus och en grå kofta som passade till. Och så tog vi bussen hem igen.

Jag gjorde yoga, för första gången den här veckan. Har haft såpass ont i ryggen/nacken att det inte har gått att göra yoga ens… och den gör fortfarande ont, men inte alls på det där låsta, akuta sättet. Så det gick bra att göra yogan. Oftast blir ryggsmärtor bättre när jag gjort yoga, men är det tillräckligt illa så går det inte alls…

Sedan åt vi middag tillsammans. Såg en mysig engelsk serie där kvinnan som är huvudperson är fullkomligt socialt, empatiskt, moraliskt och solidariskt perfekt. Dessutom är hon väldigt bra på att styra och ställa så att saker blir bättre i det lilla samhället, men utan att trampa folk på tårna – en tvättäkta diplomat. Man blir glad av att se den serien.

Dottern och jag hade en ganska intensiv diskussion kring det här med hur man klär sig eller använder andra slags attribut, och huruvida man har ”rätt” att bli indignerad om folk kommenterar det. Dottern menade att man aldrig kan acceptera att folk öser sina fördomar över en, medan jag försökte förklara att det inte alltid handlar om att de har fördomar – ibland handlar det om deras egna erfarenheter, och då kan det vara på sin plats att reagera mer med medkänsla eller lyssnande, än med indignation. Jag tror att jag lyckades få henne att förstå vad jag menade innan hon stack iväg för att festa med kompisarna… 🙂

Sedan har jag jobbat lite. Redigerat bilder och lagt upp på webb. Kul, kreativt… 🙂 Och så har jag bestämt mig för att träffa den där mannen som jag eventuellt ska hjälpa med hans kreativa projekt. I morgon blir det, och ifall vi känner att det verkar intressant så blir det nog en konstutställning efter fikat. Det känns… spännande. Lite nervöst – dels att träffa en helt ny människa som man inte ens vet hur den ser ut, och dels att liksom bli lite granskad, för det där kreativa projektet… 🙂 Men det känns väldigt skönt att båda är införstådda med att det inte handlar om någon dejt. Vi ska inte bli något par, eller ens testa tanken. Det gör att det känns lite mindre nervöst, ändå.

Det rör på sig något så vansinnigt i mitt liv, just nu… kanske lite mer än jag egentligen har krafter till, för jag märker att jag sover sämre än vanligt. Men samtidigt vill jag ju förändra saker, hitta nya vägar i mitt liv… och då måste man utsätta sig för nya situationer. Det kan tänkas att den här killen jag ska träffa i morgon kan föra med sig att nya dörrar öppnas för mig – nya människor, eller nya intressen.

Det enda som inte rör på sig alls, är situationen med J. Han har inte hört av sig än… och det har gått över tre veckor sedan han skrev att han skulle ringa mig relativt snart. Jag har funderat på att messa honom om den där boken han tipsade om och som jag läst… men jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag tycker att jag ska behöva göra det. Bollen är hans, han har själv sagt att han kommer att ta den… och jag tror att jag tänker avvakta ett tag till. Jag kan tänka mig att han känner sig rejält osäker på var jag befinner mig i känslor och tankar; jag svarade ju inte på hans sms för tre veckor sedan, och faktum är att han inte har hört något alls från mig på 1½ månad. Det är inte omöjligt att han är ganska skraj för att ringa. Inte vet vad han ska säga… för att han inte vet om jag har gått vidare helt och struntar i det som varit och i honom, eller om jag är förbannad och kommer att göra samtalet svårt för honom av den anledningen. Jag hoppas att han ändå tar sig i kragen, tar sitt ansvar för sig själv och sina handlingar, och ringer mig snart…

Och nu är det sovdags.

Annonser