Hittade en länk

som jag hade velat skicka till J. Den handlade om poängen med att som man ”kapitulera” inför att verkligen älska en kvinna. Tänkte att han kunde ha nytta av den oavsett vad han känner, vill och väljer, i sitt liv. Men för att inte förhasta mig och göra något som jag inte har tänkt över de möjliga konsekvenserna av, så lät jag bli. I alla fall för stunden.

På vägen hem från den trevliga utekvällen med en drös kollegor kom jag igen på låten ”Underbara människa” av Eva Dahlgren, som jag spelade för J innan han for härifrån efter sin första vecka hos mig… funderar emellanåt på om han minns den, och om den i så fall påverkar honom alls, där han är nu – var det nu är… Skulle vilja skicka honom den texten också.

Men låter bli. Av samma anledning som ovan.

På samma sätt som jag låter bli att skicka honom ett sms där jag säger att jag tänker på honom. Fast det är så.

Äter skum-kaniner och -kycklingar i diverse olika smaker som jag hittade i ett skåp och som är kvar från i påskas. Och grunnar över att jag uppenbarligen har så lite fysisk ”buffert” just nu att fyra glas vitt, lätt vin, intaget tillsammans med ganska rejäl middag under fem timmar, kan få mig att känna mig ordentligt rund under fötterna…

En ganska konstig afton har det varit. Tillsammans med huvudsakligen tidigare kollegor, och i en blandad anda av semester/avslappning/jobb-bortkopplande, och samtidig medvetenhet hos de flesta om att vi trots allt har en gemensam jobbvardag som vi måste förhålla oss till… nåja. Några av oss gjorde i alla fall ansatser att försöka bortse från våra jobbrelationer…

Medan vi tog av buffématen frågade den enda kollegan som jag låtit få veta  att jag försöker laga hjärtat efter en kärlekshistoria som tog tvärslut, vad det var som egentligen hände… och om någon mer än hon visste, alltså ifall det var okej att prata öppet om det. Jag sa som det var, att ingen av de andra visste vare sig att det hade funnits en kärlek eller att den hade försvunnit… och att jag inte ville prata ”offentligt” om saken. Men hon ville ändå veta, så jag drog en treminuterssammanfattning för henne medan vi tog av vår mat… och hann inte riktigt komma till slutreflektionerna innan vi var tillbaka till bordet igen. Jag hann inte få fler reaktioner från henne än ”då verkar han ju seriös i alla fall”, när jag berättade att J dragit igång skilsmässan inom loppet av några dagar efter att vi träffats…

Sedan handlade kvällen om allt och inget, men inte alls om J.

Några timmar senare lyfte hon samtalsämnet att det inte bara är så att man ska hitta en människa som man passar ihop med – och det blir svårare ju äldre man blir – dessutom ska man lyckas hitta varandra när båda är i rätt fas för att inleda ett förhållande… hon tog sig själv och sin make som exempel, och så sa hon att utifrån det mikroskopiskt lilla som hon hunnit få höra om mig och J så trodde hon att han skulle höra av sig till mig inom ungefär ett halvår. ”Han verkar ju trots allt som om han försöker vara en seriös människa”…

Jag spådde mig tidigare idag. Och korten sa att det inte var helt självklart att det förhållande som jag just hade lämnat var ”rätt” för mig, men också att jag skulle ta det lugnt och vänta och se så skulle det så småningom lösa sig… Det är inte alls omöjligt att J inte alls skulle passa med mig när det kom till kritan, för vem passar egentligen perfekt ihop med någon annan. Men korten sa att det skulle ordna sig av sig självt om jag bara lät saker ta sin egen tid… och kollegans ord stämde liksom så väldigt bra in på spådomen. Kanske är det trots allt jag och J som ska leva ihop resten av livet… vem vet.

Mitt i natten är det, och jag hoppas kunna träffa favoritexkollegan (som är den andra av två kollegor som alls vet om att jag träffat J) som jag känner att jag av okänd anledning tappat kontakten med den allra senaste tiden, under helgen eller i början av nästa vecka. Kanhända blir det så… just nu känner jag mig bara, av ännu mindre känd anledning – fri

Annonser