Det har varit

en vacker dag. Solig. Varm också, tror jag. Jag har inte haft tid att vara ute mycket…

Jag skickade ett meddelande igår till personen som uttryckte sig så spydigt mot mig. Och berättade att jag blev väldigt ledsen över det h*n skrev.

Sedan drömde jag, om och om igen under de få timmar jag sov, om den personen och att h*n inte svarade på mitt meddelande och att jag bara blev mer ledsen för att jag kände att ”jaha, nu har jag förlorat ännu en människa som jag hade förtroende för, och gillade”… det gjorde ont, även i drömmen.

For till jobbet i morse, men med känslan av att det var meningslöst. Både att åka dit, att jobba, att finnas överhuvudtaget… vad är det för mening med att leva när de man tycker om och som man bara har haft skäl att tro att det är ömsesidigt med, visar sig vara sådana som verkligen ogillar en…? Vad är det för vits att leva när man måste förutsätta att alla faktiskt ogillar en – både de som visar att de gör det, och de som visar motsatsen…

Jag var jätteledsen även i morse. Tårarna kom smygande hela tiden, och när min nya medarbetare kom in och pratade lite och jag berättade om det hela så började jag gråta igen… och inget svar hade kommit från den där personen som gjorde mig så ledsen. Fast sedan kom det ett, ganska snart… där h*n skrev att h*n inte hade velat vara spydig utan försökte skämta men misslyckades med det, att h*n verkligen inte retade sig på mig utan tvärtom, att jag var en av få ur den kategori som jag tillhör som h*n såg som en vän och att h*n hoppades att h*n inte hade förstört det nu… att h*n var förkrossad och hoppades att jag kunde förlåta.

Det kändes… bra. Bättre än total tystnad, eller oförståelse eller direkt fientlighet. Men skadan… är gjord, såret finns där, och jag är jätteledsen över att vår relation och förtroendet mellan oss har gått sönder. Det går säkert att laga igen, med tiden… men nu kommer vi inte att träffas genom den tidigare mötesplatsen vi haft, och jag är rädd att det blir svårt att bygga upp förtroendet och närheten igen. Det sörjer jag… för det är en av ganska få människor som jag verkligen har tyckt om; en väldigt intelligent människa med massor av humor och värme, en som jag varit glad att den har fått finnas, för mig… Det gör ont. Jag blir ledsen av att tänka på personen… men som jag skrev i mitt svar, det går säkert över. Jag har trots allt gillat den människan stadigt och självklart under några år, så ”basen” finns ju där och det borde gå att laga.

Men just nu känner jag att jag skulle börja gråta om jag träffade den personen…

Annars har jag idag gett upp att försöka hinna allt jag skulle. Var på jobbet halv åtta och hann översätta en text innan folk började drälla in och ha saker som de ville prata med mig om. Har fått ganska mycket gjort ändå, men folk omkring mig är som vanligt inte särskilt samarbetsintresserade eller ens intresserade av att upplysa mig om att de inte tänker göra sitt jobb… jag får stå där i höst och försöka skrapa ihop resterna av mitt halvmisslyckade projekt, som jag genomdrivit bara för att andra har krävt det men som nu ingen vill vare sig ta del i eller ens underlätta…

Vet inte precis vad det är för mening med att jag jobbar där alls.

På eftermiddagen var jag i alla fall på ett samkväm med den förra arbetsplatsen. Och det var som alltid oerhört trevligt… helt enkelt för att många på den arbetsplatsen är väldigt trevliga människor. Fortfarande slås jag av vilken ynnest det är att få umgås med dessa människor – och att de vill umgås med mig

Tillbaka på jobbet fixade jag telefon och sånt medan jag med min totalt slutkörda hjärna försökte komma ihåg om det var något viktigt som jag behövde göra, förutom att vattna blommorna… och så ringde C, och vi pratade en bit på min väg hem. Kom hem, totalt slut… och den älskade dottern kom en stund senare och hade handlat mat till i morgon. Underbart

Solen står högt, och är väldigt vacker. Det är tillräckligt varmt ute för att dörren ska kunna stå öppen utan att det blir ens svalt inne. I morgon är det midsommarafton. Jag hoppas ha sovit tillräckligt till dess för att känna mig mer som en människa och mindre som en disktrasa…

Annonser