Idag är det

vår kronprinsessas dag. På festen för henne och Daniel igår såg hon så glad och sprallig ut att man nästan kunde tro att hon tagit något uppåtverkande – blir man verkligen så lycklig av att till slut få gifta sig med sin partner sedan åtta år?? Ja, kanske… vad vet jag. Daniel såg rätt oengagerad och ointresserad ut. Det syns inte på honom att han är förälskad i henne. Men för hennes skull hoppas jag att han ändå är det, så att hon inte kommer att vara olycklig inom några år.

Men visst är det kul med festligheter. Var de än tilldrar sig.

Jag hade helt okej kul härom dagen när vi först hade lite utomhusaktiviteter i det underbara vädret med min arbetsplats, och sedan stor baluns med många hundra människor på kvällen. Inga djupa samtal blev det, förutom rätt givande middagssamtal med min chef, men det var trevligt att valsa runt och morsa på folk åt höger och vänster, lyssna på bra musik i massor och få dansa lite gammal hederlig disco med brudarna… 🙂 Det enda som var lite synd var att jag var så vansinnigt trött redan innan. Men jag tycker nog att jag gjorde det bästa jag kunde av situationen, och hade som sagt både trevligt och roligt med partyglada kollegor från många års olika arbeten.

Fast något flörtande som jag märkte av tror jag inte att jag ägnade mig åt… 🙂 Var nog alldeles för trött för att orka engagera mig så mycket som det krävs för sånt. Det närmaste jag kom flört var nog när jag sprang ihop med A och han både kramade mig och betedde sig lite kavaljeriskt en stund… det slog mig, , att även han nog är en sådan man (människa) som behöver hitta någon ny att bli förälskad i för att han ska komma sig för med att avsluta sitt genomdöda förhållande. Det slog mig också att han är en liknande personlighetstyp som ES… och A har jag ju varit nära vän med i en oherrans massa år, så något med den sorten är det kanske som jag dras till ändå. Trots att jag inte passar ihop med dem. Eller kanske just därförnågot fel har jag antagligen på min inre målsökande robot, eftersom jag inte har hittat en man som jag lever med hela livet.

Eller det är kanske förresten ett felaktigt antagande, att det är ”normalt” att hitta en människa som man lever hela livet med…

Efter fem timmars sömn jobbade jag ändå förvånansvärt både kreativt och effektivt igår. Kanske berodde det på den glada känslan som satt kvar från dagen och kvällen innan…

När jag inte hade hört något från ES efter hans flyttande skickade jag honom ett sms igår morse för att höra hur det gått. Han hade kommit hem mitt i natten innan, och hade nu fullt upp med att förbereda inför en resa som han åker iväg på idag. Han uttryckte dock varma känslor fortfarande… och skrev att han blev glad att jag skickade kramar och omtanke, eftersom det ”ju gick rätt illa sist vi sågs”… och jag svarade att jag höll med om det, men att jag ändå bryr mig om honom och vill ses framöver när han kommit hem och innan jag reser iväg. Han skrev att det känns som om det var så länge sedan vi sågs (och det var det ju) men att han tänker mycket på mig. På något plan känns det faktiskt lite tryggt att få veta att han inte är som de allra flesta andra, dvs att man möts, starka känslor och mycket dramatik uppstår, krisen är ett faktum och sedan glömmer man att den andra fanns… det känns skönt att han i alla fall inte är en slit-och-släng-människa när det gäller relationer. Det är en av de saker som jag behöver få, från andra… bevis på kontinuitet.

Det är ju också ett av de stora plus:en med M… som mejlade och ville ha min respons på ett mejl han skickat. Igår skrev jag mina reflektioner till honom, med brasklappen att han ju känner mig och vet att jag kan vara mer brutalärlig än finkänslig sådana gånger. Kontentan av det jag skrev var att jag tyckte att han förtjänade bättre än att anstränga sig för personen som han skrev mejlet till, så han bör ha förstått att mina ord ändå var av kärlek.

Idag… är en dag som började med regn, men för tillfället är det nästan så att det klarnar lite. Ska se vigseln i eftermiddag tänkte jag, och annars skulle jag behöva göra yoga idag om kroppen inte protesterar för mycket – just nu har jag ont i både axel- och höftleder av någon outgrundlig anledning. Städa lite kanske, och helst byta slang på cykeln så att jag slipper pumpa den varannan dag.

I övrigt behöver jag försöka ta ett omtag i tankarna kring hur jag lever och vad jag vill med mitt liv. Det är en rätt stor fråga som kräver en del fokus – och mod… så vi får se hur det går med den… 🙂

Annonser