Full lördag

Jag hann dammsuga och torka golvet lite här och där där det behövdes, innan ES kom och hämtade mig i förmiddags. Dottern sov hos sin pojkvän i natt.

Han hade med sig både lunch och fika. Mysigt, fint, gott… och vi älgade genom skog och mark och befann oss nära vatten en stor del av tiden. En stund regnade det, men för min del gjorde det inget eftersom jag hade både extra tröjor och regnkläder med – ES blev visst lite kall, fast han är så vansinnigt varmblodig egentligen… och när vi ätit och jag diskat kröp vi in i ett skydd som vi hittade där vi var.

De flesta av samtalsämnena har inte varit ett dugg djuplodande. Men jag frågade honom om hur han betraktar kvinnor, utifrån att de enda människor som han beskrev ur ett personlighetsperspektiv, var män… och jo, han tyckte nog att med kvinnor så fanns där alltid den där attraktionen… så på ett sätt bekräftade han att kvinnor inte riktigt på samma sätt som män betraktas som ”människor” av honom, alltså hela, sammansatta människor med olika nyanser, egenskaper och förmågor. Men han sa också att han tyckte att det kändes lite klurigt att veta hur han kan prata om kvinnor med just mig, eftersom han liksom tycker lite extra mycket om mig… 🙂

Och jag förstår att han är en av de män som jag känner som nog inte kan se kvinnor bara som människor. Samtidigt som han faktiskt behandlar kvinnor på samma sätt som han behandlar män. Att vara ute i naturen med honom känns som… ja, jag har haft många omkring mig med hans inställning till naturen, och ett par pojkvänner av det slaget. Det känns lite som hemma – samtidigt som jag upplever att han såklart väljer ett forum som han känner sig helt trygg i, och där han tycker att han kan… ja, vara den starkare, kanske. Men det gör mig inget.

Vi har haft det… lugnt, fyllt av upplevelser av att njuta av naturen, och på det hela taget rätt mysigt. Det har varit en värdefull dag, för mig. Jag är trött och skulle lätt kunna gå och lägga mig och sova hela natten nu, men… jag ska på konsert i kväll, tillsammans med dottern som just nu sitter på akuten med sin pojkvän som hade skurit sig på glas och behöver några stygn i såret.

Jag tycker att ES är rätt söt. Hans sociala värld är väldigt liten, bara en bråkdel av min. Han har förmodligen någon variant av neuropsykiatrisk avvikelse och kan vara väldigt stressande att prata med när det verkligen är något viktigt man vill prata om, men han är varm, engagerad, allt annat än distanserad och han tycker om mig.

Vi tar det väldigt lugnt… så lugnt att risken finns att attraktionen kommer av sig. Och i så fall är det det bästa. Men jag tror inte att det blir så. Vi kommer inte att träffas mycket den närmaste framtiden – nu kommer hans sambo hem, och han verkar fast besluten att få henne att förstå att han vill att hon flyttar, för han sa att nästa helg kommer att gå åt till att han skjutsar hennes saker till hennes egentliga hem som ligger i en annan stad. Jag är inte förälskad i honom. Jag kanske inte kan bli det längre. Men jag tycker om att vara med honom… och att kramas med honom. Det får vara gott nog, för stunden.

Och idag kan jag nog faktiskt säga att jag känner mig stillsamt lycklig.

Annonser