Mycket på en dag…

En ganska intensiv dag har detta varit.

Fick ganska mycket gjort under förmiddagen, trots att det dök upp en del oförutsedda saker. Hade väldigt trevligt sällskap under lunchen, av några av exkollegorna. Och så hade jag det där mötet som jag gruvat mig en del för… och det började ganska lugnt, men någonstans mitt i började den andra personen klappa mig på huvudet på ett ganska aggressivt sätt… ”men lilla vän” är ett uttryck som jag inte brukar bry mig om, men eftersom jag verkligen har ansträngt mig så in i bomben för att försöka få till ett konstruktivt samtal med den här personen blev jag både arg, ledsen och helt slut av den andras attityd…

Två jäkla timmar höll vi på och pratade om samma sak. Om och om igen sa den andra personen, efter att jag förklarat varför jag tyckte som jag gjorde: ”ja, jag förstår inte vad problemet är, jag har frågat om det flera gånger nu och jag får ju inget svar av dig…” Och så förklarade jag min ståndpunkt igen. Och att det inte handlar om att det är ett problem med att ha saken så som den andra ville – utan att hela perspektivet, för min del, är så totalt annorlunda än den andras… för att mitt perspektiv är att det ska fungera för målgruppen. Inte för vad verksamheten tycker att den vill förmedla. Jag försökte på alla sätt jag kunde… beskrev att utvecklingen när det gäller nätet och för information överhuvudtaget, har gått ifrån att man har haft avsändarperspektiv (dvs ”vi berättar det vi tycker att mottagaren behöver veta, och vi gör det med vår terminologi och med vad vi bestämmer är viktigt”) till att man idag har sitt fokus på vad mottagaren vill, kan och behöver få veta… och på det sätt som tilltalar målgruppen. Inte avsändaren.

Den andra personen lyssnade helt enkelt inte på det jag sa, för att den inte tyckte som jag och inte ville att det skulle bli som jag ville. Svårare än så var det inte. Och vi kom inte fram till någon lösning… oerhört frustrerande.

Och jag är bara den sista i raden av människor, chefer inkluderade, som inte klarar av att kommunicera med denna människa. Inte utan att bli extremt hård, tydlig och ärlig… och jag ville inte behöva bli det idag. Det är inte min roll att ”styra upp” den här människan… men jag talade om att det gjorde mig ledsen och besviken att den personen har haft attityden mot mig av att ifrågasätta mina kunskaper och min kompetens, men framförallt att personen har ifrågasatt min väldigt starka avsikt att åstadkomma det bästa för den personens område…

Jäkligt trist.

Och direkt därifrån till en fest, med en massa kreativa och leksugna människor. Kontrasten var… nästan ohanterlig.

Men det var verkligen trevligt, jag blev inspirerad av den kreativitet som vi fick ta del av och hade flera givande och glada samtal med människor. Jag är glad att jag ändå följde med bästa favoritexkollegan på det där evenemanget…

Och nu har jag ordentlig huvudvärk, ska gå och sova och sedan ha ett möte i morgon förmiddag för att sedan förbereda för grillkväll med dottern, hennes pojkvän och en kompis till henne som gärna också ville fira Valborg med oss… 🙂 Jag känner mig både glad och hedrad över att kidsen helst av allt ville fira Valborg hos mig. Det känns som… en ynnest, att få vara med om det. Det blir nog uruselt väder, men går det inte att grilla ute så får vi köra grillspetten i grillpannan och sitta inne och spela kort i stället. Jag ser verkligen fram emot denna Valborgs firande… 🙂

Annonser