Har i alla fall ringt

Till hälsocentralen. Ska bli uppringd. Min läkares telefontid tog, enligt telefonsvararen, slut redan innan den börjat, idag… 😉 Det är bra med teknik, men ibland blir det lite fel. Förmodligen är han ledig idag, och har programmerat telefonen fel. Jag gav upp försöken att nå honom och ringde i stället den gemensamma tidbokningen. Vi får se hur det går.

Och så har jag bokat klipptid. Min frissa var ledig den här veckan, och jag hade hoppats få klippa mig någon av de här dagarna som jag tagit ledigt den här veckan… men det är inget att göra åt, det blir en senare tid.

Ska försöka få tag på någon som kan titta på låset i min dörr också.

I övrigt… En vän som jag fått via bloggen, och som jag också har som vän på det där communityt jag frekventerar, hade föreslagit att jag skulle bli vän med en av hans vänner. Jag skrev ett meddelande till den vännen häromdagen och sa just det, att vår gemensamma vän visst tycker att vi borde bli bekanta med varann… inget mer. I helgen ser jag att någon som bor där den där vännen bor, har varit inne på min blogg och kikat. Och idag ser jag att den där vännen har fallit bort från förslagen till vänner. Jag vet inte om han har tackat nej till att bli vän med mig, eller om det bara är tekniktrassel med communityt som vanligt…

Och någonstans tror jag ju fortfarande att U läste min blogg… och om han gjorde det, så kanske han kom  fram till att jag verkar vara ett nut case. Man får helt enkelt inte tänka så mycket som jag gör… och om man nu nödvändigtvis gör det i alla fall, så får man inte berätta att man gör det. Det verkar ligga helt utanför det socialt acceptabla… och jag blir lite trött.

För jag har faktiskt aldrig någonsin haft min blogg för att ”marknadsföra” mig själv. Jag skriver anonymt, för att jag vill kunna välja helt fritt vad jag skriver om. Jag har aldrig haft tanken, med bloggen, att den ska framställa mig som en oerhört spännande och attraktiv kvinna som lockar till sig män med bloggens hjälp… jag är ju inte ens längre nåbar via bloggen. Om min tanke med bloggen var att ”sälja” mig själv, så skulle jag givetvis välja att skriva om allt annat som händer i mitt liv och alla mina andra sidor… jag är inte så dum att jag inte kan räkna ut själv hur jag kan göra om jag vill framställa mig som världens coolaste och mest intressanta kvinna.

Givetvis skulle även jag känna viss tveksamhet inför att bli närmare bekant med en människa som beskriver sina känslor på de sätt som jag har gjort, särskilt den senaste tiden. Men det är ju inte min avsikt att attrahera människor till mitt ”verkliga” liv, med bloggen… den är inget CV.

Tyvärr är nog de flesta som surfar på nätet väldigt omedvetna om hur man kan använda nätet som socialt forum. De flesta har nog inte tänkt särskilt mycket på vilka olika möjligheter att uttrycka sig som nätet ger – eller att det finns människor som verkligen utnyttjar de möjligheterna… de flesta som surfar runt, tror nog att det de ser på nätet är samma sak som de skulle få se om de mötte samma människor på krogen eller i kön på ICA.

Jag har flera exempel på bloggare som skriver rasande rara saker på sina bloggar, och som är mer eller mindre svin som ”riktiga människor”. Jag har också exempel på motsatsen, dvs de som skriver provokativt och otrevligt men som är hur trevliga som helst att umgås med. Hur man använder sin självtagna plats på nätet beror nog väldigt mycket på hur ”publik” man själv uppfattar att man blir via nätet jämfört med AFK – de som tror att ”hela världen” både läser ens blogg och dessutom kan lista ut ”vem man är” trots att man skriver anonymt, är nog i allmänhet trevligare på bloggen än AFK. De som däremot tänker att ”ingen vet att det är jag”, när de skriver på nätet, visar nog oftare upp sina sämre sidor i det de uttrycker på nätet…

Det känns i alla fall lite tråkigt om det är så att någon som på ett eller annat vis hittar min blogg och förstår vem jag är, tror att det jag skriver om här återspeglar hela min personlighet och mitt liv… eller ens är en stor del av det. Ibland är det så, ibland inte alls… och det är tråkigt om de som läser här inte förstår det. Men jag kan inte göra något åt det. Annat än att, återigen, sluta skriva blogg…

Nu har jag i alla fall fått tag på alla jag skulle ringa idag, och allt som kan är i rullning. Doktorn får jag träffa i eftermiddag. Hoppas att det blir prov på sköldkörtelhormoner (tyroxin) direkt, och om halterna är för höga (vilket är en av de saker jag misstänker, som orsak till både sömntrassel och allmän psykisk obalans), att jag får medicin ganska omgående.

Annonser