Utan hud

Idag har varit en… tung dag. Eller vilket ord jag nu ska använda… jag har känt mig skör hela dagen. Ovanligt känslig. Sådär så att det emellanåt känts som om… ”nu går jag sönder”…

Ingen hud. Inget skydd, mot världen… på något vis. Vad jag nu skulle ha behövt skydda mig mot idag, det har inte hänt något särskilt… jag har läst, yogat, gått till jobbet och tillbaka i den underbara solen för att hämta en sak jag behövde, hejat på en kollega som var där och jobbade idag (på påskdagen!!), ätit ordentlig, vilat… inte kunnat låsa dörren… och sedan, när jag skulle iväg för att möta dottern och gå på bio med henne, plötsligt kunnat låsa dörren, med påföljande orosunge i magen för att den inte skulle gå att låsa upp när jag kom hem igen, halvsent på kvällen… det är något knas med just låset på utsidan av dörren. Det går utmärkt att låsa båda låsen inifrån, men på utsidan går det emellanåt inte alls att vrida nyckeln – det är tvärstopp… känns inget vidare, jag måste ringa en låsmeckare när det blir vardag igen.

Men jag känner mig skör. Och får jobba som tusan för att inte känna att jag inte duger… det är tungrott nu. Det är nog flera saker som spelar in, men mest handlar det om U och den ovetskap som jag fortfarande inte vet hur jag ska hantera.

Nåja. Sovdags.

Annonser