Jodå

Den stora förklaringen till gårdagens svårhanterliga känslor, kom i morse. Det var hormonerna som spökade… skönt att veta det, åtminstone. Det är inte så kul att känna sig helt ur humör utan att egentligen kunna hitta någon konkret förklaring – varför just nu, liksom, jag har sovit dåligt länge och i övrigt är det inget nytt som hänt…

I natt var jag nog bara vaken lite drygt en timme. I övrigt har jag drömt en massa… superjobbiga drömmar om närstående människor som varit väldigt kritiska mot hela mig, som inte riktigt har tyckt om mig… men jag gissar att det är bättre att hjärnan bearbetar sådana jobbiga saker medan jag sover, än att de påverkar det dagliga måendet mer än nödvändigt. Fast riktigt varför hjärnan testar sådana tankar, vet jag inte… det har som sagt inte hänt något i det yttre som skulle kunna ge hjärnan bilden av att mina närstående inte tycker om mig. Snarare tvärtom. Kanske är det också hormonerna… eller så är det just det att mina närstående har visat att de tycker om mig extra mycket den senaste tiden, som får hjärnan att slå över åt andra hållet, bara för att den är ovan vid ”mönstret”? Inte omöjligt…

Men nu börjar jag känna mig trött på att fara hit och dit i tankar och känslor. Det skulle vara skönt om det vore möjligt att inte-tänka och inte-känna, ett tag… och det går kanske lättare om jag lägger mer fokus på jobbet. Jag provar med det i alla fall, och med start genast! 🙂