Och från -20 till -5, igen…

Vädret är minst sagt växlande. Det bästa med det är att man inte hinner tröttna… 😉 Idag blåser det kraftigt, är klart och bara fem minusgrader igen. Bara det inte går över noll innan jul, så får det nästan vara som det vill för min del… eller, det är det ju oavsett vad jag vill! 🙂

Veckan har varit fullständigt galen. På den lilla lediga tid jag haft har hjärnan vägrat fungera – den fattar ingenting, och så får det väl vara medan det pågår. Jag hoppas att den ska ha kapacitet att återhämta sig när jag fått några dagar utan lika många ”måsten”…

Kollegorna har varit ljuvliga. De allra flesta är generösa, omtänksamma, positiva, trots stressen som vi alla dras med så här precis innan årsskiftet… och jag är ju likadan mot dem, fast det skiljer sig ju inte från andra tider på året. För att göra klart för alla att julkortsmontaget jag skickade ut på uppdrag av chefen härom veckan, där chefen fått en tomteluva, inte på något vis innebar att jag gjorde mig lustig på hans bekostnad (han såg det ju innan jag skickade det, fast det visste ju inte alla andra), så gjorde jag likadant på mig själv när jag skickade ut ett kollektivt meddelande igår där jag passade på att önska alla god jul. Tillbaka kom flera varma julönskningar, inte bara från dem jag jobbar mest med utan faktiskt också från andra, men några av dem gjorde likadant… bjussar på fåniga bilder på sig själva.

Även om jag inte hittat några nära vänner på min arbetsplats, så är det genomgående kompetenta, varma och trevliga människor. Just nu är jag lite extra glad att det är på den arbetsplatsen jag jobbar, eftersom jag är rejält irriterad på några av dem som jobbar på en annan arbetsplats som jag (tyvärr) måste ha mycket att göra med…

Han som mejlade med oseriöst ställda krav förra veckan, hade jag ju tänkt försöka träffa och prata med denna vecka. Det visade sig inte ens finnas tid att ringa honom för att försöka boka in en träff… det gick helt enkelt inte. Och eftersom det han mejlade om rör en sak som han sagt att han inte vill exponera om jag inte gör om den, och den behöver exponeras ett par veckor in i januari, fick jag till slut igår kväll inse att… jag måste skriva ett mejl. Innan jag gick hem för julledigheten.

Så jag skrev ett mejl som hade huvudfokus på den praktiska frågan vi diskuterat, men där jag talade om att jag är besviken på hur han hanterat detta. Att det är förvånande oseriöst för att komma från honom, som jag faktiskt har högre tankar om… Jag skickade det även som osynlig kopia till min chef, för att han ska ha chansen att veta vad han har att förhålla sig till om det blir mer tjafs om det här.

Men det var ingen rolig sak att behöva göra, sent på fredag eftermiddag när alla gått hem och min dotter väntade hemma med mat… och det dåliga humöret som jag fick av att skriva det där mejlet, höll tyvärr i sig hela vägen hem, trots att cykeln är så trög nu att jag blir andfådd efter fem minuter på plan mark. Så tyvärr var det nog inte så himla kul för min dotter att behöva umgås med mig igår… även om hon lyssnade med både förståelse och lugn, och beskrev liknande saker hon hade på sitt jobb just nu.

Dessutom passade min lite-för-intresserade korridorgranne på att stryka mig, nästan omärkligt men inte helt, över bröstet sedan han kramat mig god jul… och tidigare på dagen hade han pratat om att han tyckte att jag skulle ha kortkjol och högklackade skor på det sociala evenemanget vi alla skulle på. Första gången han sa det, kontrade jag snabbt med att ”det tänker du ha då, förstår jag? ;)”, men han hängde inte med på skämtet och när han sa det för andra gången senare, och inför andra människor, insåg jag att detta är en sexuell maktgrej som han håller på med. Jag har varit tydlig på alla sätt jag kan med att jag uppskattar hans vänlighet och omtanke men har inga tankar eller önskemål om att få mer romantiska eller sexuella kontakter med honom, och… det verkar, efter strykningen över bröstet, som om han inte tar in mina markeringar. Alls.

Jag tycker inte om att han tar i mig på klart opassande sätt. Inte överhuvudtaget, och i synnerhet inte inför andra människor… jag känner mig förnedrad av det, och jag får flashbacks från situationer med min morfar under uppväxten… och jag vet inte hur jag ska hantera detta. För tyvärr känner jag mig inte hundra säker på att min chef skulle ta mig på allvar om jag sa något till honom om det… jag är lite rädd att han vid det här laget tycker att jag skapar lite väl mycket turbulens omkring mig. (Fast det är det inte alls säkert att han tycker, det kan vara mina tidigare erfarenheter av att bli trakasserad av en chef, och klämd i rumpan och tungkysst av min morfar mitt framför näsan på familjen, och inte bli trodd av massor av folk runtomkring trots att de var med när det hände, som gör mig extra rädd att ta upp något så känsligt och kanske inte bli trodd.) Det är den där balansgången som man måste hålla, som kvinna – ska man bli trodd när man verkligen blir trakasserad, så måste man låta det mesta av andra slags maktmarkeringar från folk omkring sig passera obemärkt.

Jag vet inte ens om jag tror att lagar och regler om sexuella trakasserier och mobbing är till någon gagn för att förhindra sådana trakasserier – för när det kommer till kritan så är det väldigt få människor som förmår hålla isär sina invanda könsrollsbilder från situationen som de måste hantera om någon uttrycker att den känner sig ansatt… Lagar och regler, som informeras om på arbetsplatser, ger sken av att ”allt blir bra” om man talar om att man utsätts för trakasserier. Den som anmäler kan ofta bli ännu mer kränkt när den får upptäcka att reaktionerna på anmälan blir… att man blir ännu mindre respekterad efteråt.

I morse skickade jag i alla fall ett sms till dottern och bad om förlåtelse för att jag varit på så dåligt humör igår. Och lovade att det ska bli bättre nu.

Nu ska jag fokusera på julförberedelser. Och till julen hör trevliga beteenden, så det är bara att fokusera på att vila och att bli lugn och glad… det ska jag nog hinna bli till julafton. Idag blir det städning och så ska jag ta mig till stan och kanske hitta någon julklapp, och eventuellt börja handla lite julmat.

Det är ljuvligt när det är ljust ute. Och klart, dessutom. Om två dagar är det det allra mörkaste dygnet för detta år, sedan vänder det igen.

Annonser