Snart…

Fick besked från hjärtdoktorn som hittade avvikelser i mitt EKG medan jag var på sjukhuset för en massa veckor sedan. Att jag skulle få någon slags besked från vården efter ultraljudet på hjärtat hade jag kanske väntat mig, även om min vårdcentralsdoktor redan engagerat sig så att det räcker och blir över… men jag trodde nog inte att den forskningsglada doktorn som jag träffade två gånger på sjukhuset, skulle meddela sig. Men det gjorde han alltså. Han skrev att eftersom ultraljudet såg bra ut så skulle inga fler undersökningar göras i nuläget – och så avslutade han med att önska god jul… 🙂 Sånt tycker jag är lite trevligt.

Igår hade jag ett möte som jag gruvade mig lite inför (ja, jag hade tre möten under dagen och utan pauser emellan, men det var bara ett som jag gruvade mig för). Idag har jag haft ett annat möte som jag gruvat mig lite inför. Gruvandet inför gårdagens möte handlade om att de jag kallat till mötet skickat ”varför ska jag gå på ditt möte”-signaler innan… och inför dagens möte handlade det mest om att jag skulle hålla en presentation på 45 minuter inför hela min arbetsplats. Jag ville göra bra ifrån mig på båda mötena, därav spänningen innan… och det gick rätt okej på båda.

Men annars har denna vecka varit fullkomligt hysterisk – jag har haft tre eller fyra möten per dag, vilket har inneburit att jag har fått stresshafsa för att hinna för- och efterarbeta och att hinna fixa alla andra saker som ramlar in precis hela tiden… helt galet. Igår kväll gjorde jag yoga på ren viljestyrka – jag var helt slut, men insåg att jag nog inte kommer att orka med resten av denna vecka om jag inte gör yoga… och efter yogan höll jag mig lite ”nedstängd”, kommunicerade inte med någon utan tog det bara väldigt lugnt. Hade jag kommit i säng sent igår så hade jag definitivt inte klarat denna dag… och de svarta ringarna under ögonen börjar bli mer permanenta nu.

Efter dagens möte, som slutade sent, gick jag tillbaka till rummet och jobbade undan allt jag orkade. När spänningen efter dagens insats släppte lite, blev jag nästan som berusad, så himla trött… och de sista timmarna jag var kvar på jobbet var ungefär lika intensiva som alltid. Besök av några kollegor som ville ha hjälp med saker, ett antal mejl att besvara och några webbsaker att fixa till… ja, shit pommes frites vad jag behöver semester nu.

Hade ett annat möte på förmiddagen, och efter det mötet sa den som var ”min” kollega högt så att alla omkring oss hörde det, att hon var så glad att jag varit med på mötet och att hon tyckte att jag var så otroligt duktig och kunnig… 🙂 Väldigt oväntat var det, men jag blev glad såklart.

Dottern hade ringt tre gånger medan jag var på mötet. Jag ringde upp henne när jag såg att hon ringt, och hon inledde med att säga ”hej, jag ville bara säga att jag tycker om dig”… 🙂 Vi har inte haft någon kontakt alls sedan i söndags. Och så ville hon säga att hon kommit på en dyr men lyxig sak som hon gärna ville ha i julklapp – utöver alla saker som hon redan önskat sig, förutom att hon egentligen bara önskat sig pengar… skulle jag ensam uppfylla hela hennes önskelista så skulle det dra iväg på bortåt 10 000 kronor. Och det går faktiskt inte… men jag måste bestämma mig för vad jag ska ge henne för sak/upplevelse, utöver pengar och utöver de ”för tidiga julklapparna” jag gav henne när hon flyttade för några veckor sedan. Jag har pengar så att jag kan dela med mig till henne, och jag är den enda av hennes släktingar som inte är snål… 😉

Hon kommer hem och äter med mig i morgon. Då kommer jag att vara en urkramad trasa… men det är fint att hon kommer. Vi ska handla julklappar på söndag, för det är hennes enda lediga dag. Och sedan ska jag fira midvintersolståndet på måndag, och handla all julmat på tisdag… hade jag inte tagit ledigt de dagarna så hade jag gråtit av utmattning innan julafton…

Idag kom ett mejl från lillasysters mamma också, hon bjöd in oss allihop till fika på julaftons förmiddag eftersom lillasyster skulle skifta föräldrar då. Det känns som en väldigt mysig sak att delta i… men jag måste höra med både dottern och mamma om de vill fara dit på julafton, och sedan med lillasysters mamma om min mor kan följa med. Vi kan ju inte lämna mamma ensam hemma hos mig på julaftons förmiddag… Det finns stunder då jag är glad över att min dotter har fått denna stora, utvidgade familj. Eller, jag är alltid glad över det som princip – men de gånger delar av denna utvidgade familj har betett sig som elaka svin har jag inte varit så himla glad…

Och under dagens möte med hela arbetsplatsen, gav jag offentligt beröm åt gruppen som jobbat med mig inom en del av mitt jobb. Och så fick jag ett ”tack” från en av dem, och en applåd av hela arbetsplatsen… 🙂 Det var överhuvudtaget trevlig och glad stämning. Jag fick komplimanger för min tröja (som faktiskt i verklig mening är ”en gammal trasa”, även om jag inte svarade det – den är säkert tio år gammal och faktiskt lite fransig i ärmarna) från två olika kollegor, och för mitt halsband från en tredje… och själv gav jag komplimanger för snygga hårfärger och fina kjolar, men sånt gör jag ju alltid. Jag är bara inte van vid att ha folk omkring mig som gör likadant tillbaks… 🙂

En dag kvar. Inga möten i morgon där jag behöver vare sig prestera eller tänka. Ett socialt evenemang på eftermiddagen – kanske behöver jag tänka ut om jag ska klä upp mig lite inför det, men det är också allt jag behöver prestera, i morgon… ja, förutom att jobba som en tok på mitt rum, såklart. Men det är lugnt, jämfört med hur denna vecka varit… Och när jag går hem i morgon tänker jag inte bry mig ett enda dugg om att jag har tusen saker att göra som väntar på mig när jag kommer tillbaka från min långa ledighet.

Punkt.

Annonser