Vil-nöd

Sov fyra timmar i natt. Sedan effektivt arbetsmöte med chefen – utvecklingsfrågor, så det ville till att vi båda klarade att tänka lite ”utanför lådan”… och det gick hyfsat.

I slutet av vår sittning nämnde jag saker som kollegan berättade i telefon igår kväll, och det berättade jag bara för att få lufta min egen frustration över att kollegans närmaste chef inte backar upp de saker som h*n själv driver utan kan vända på kappan när som helst. Tillbaka på rummet försökte jag hinna ikapp med arbetet, men blev hela tiden avbruten av problem som behövde lösas pronto och telefonsamtal från flera långpratare… och så ringde kollegan jag pratade med igår. Och jag nämnde vad jag berättat för chefen… och kollegan blev alldeles ifrån sig. Jag förstod inte riktigt varför hon tyckte att det var en sådan katastrof att vår högsta chef fått veta de här sakerna… men till slut förstod jag att hon var rädd att högste chefen skulle ta upp saker med hennes chef som skulle leda till att hon skulle få på moppo. Ganska alarmerande, att det är så som hennes chefs attityd mot henne är… att hon har skäl att vara rädd för att bli angripen av sin chef…

Men hon ville prata med högsta chefen direkt, för att försöka… sudda bort orden… och jag sa att jag följer med, det är ju jag som har ”skvallrat” (utan att fatta att hon kunde känna det så, men dock). Och jag känner förtroende för min chef… och har inga som helst problem med att tappa ansiktet inför honom, han är själv så prestigelös så det kändes inte ett dugg jobbigt av det skälet. Det var i relation till kollegan som det kändes lite hemskt… jag vill verkligen inte förstöra min relation till den kollegan.

Så vi bad om fem minuter med chefen, och jag inledde med att säga att ”du vet det där jag berättade för dig för en stund sedan, det ville inte kollegan att jag skulle föra vidare till dig, så jag har gjort bort mig…” Sedan berättade kollegan själv i stort sett samma saker som hon berätatt för mig, fast tyvärr tyckte jag att hon slätade över lite för mycket i sin iver att inte verka illojal med sin närmaste chef, inför högsta chefen… jag tror att hon underskattar vår gemensamma chef en aning, faktiskt. Och han tog det med ro, skojade lite om att han hoppades att inte han hade trampat i klaveret… ja, jag tycker som sagt att han är en av de bästa chefer jag haft, och det håller jag fast vid.

När chefen och jag sedan stod i lunchkön sa jag till honom att jag helt enkelt inte hade fattat att kollegan inte ville att jag skulle säga något till chefen… och han sa att han inte riktigt förstod varför det blev en så stor sak för kollegan. Nå, allt löste sig med andra ord, det var bara jag som behövde jobba lite för att kollegan kanske ska återfå förtroendet för mig… och det fick jag tillfälle till sent på eftermiddagen. Vid det laget hade nog kollegan insett att det inte var en sådan katastrof som hon först reagerat med att det var, och tyckte att jag inte skulle ligga sömnlös över den här saken för den var ur världen nu. Skönt…

Jag har löst saker åt folk hela dagen. Och bokat in ett möte med en praktikant som jag ska ha under en massa veckor i vår. Jag hoppas att praktikanten ska vilja och kunna göra en del saker kopplat till mitt ansvarsområde som jag själv inte hinner med att göra… vi får se när vi ses i morgon, om h*n är med på noterna. Det kan nog bli riktigt trevligt att ha en praktikant! 🙂

I lunchrummet försökte jag undvika han som mejlade i fredags, för jag har ju inte haft någon som helst tid att ta något snack med honom… men han sökte min blick och hälsade, så jag antar att han vill återställa en god relation och inte har fattat riktigt hur illa jag tycker att han hanterat den här saken. Jag vet inte om jag ens kommer att hinna ta det där samtalet med honom innan jul… och sedan är det ju lite sent, kanske. Eller inte, eftersom de saker som stör mig med situationen med den arbetsplatsen är sådant som har hänt under hela hösten… jaja, vi får se hur jag gör.

I övrigt har jag bytt hårfärg idag. Litegrann. Och sladdat genom decimetersnön till affären och handlat mat, och sedan faktiskt fått iväg paketen som skulle skickas… med rim och allt, det var delvis det som gjorde att jag kom i säng sent igår… men jag är rätt nöjd med rimmen. Kom inte ihåg att spara dem dock… men jag hoppas att de faller mottagarna någorlunda i smaken, i alla fall. Och nu är det bara alla andra klappar att tänka ut och se till att införskaffa… puh… i morse la jag i alla fall in om att ta ut semester från på fredag till efter trettonhelgen. Det känns så galet mycket som om jag behöver ledigt nu… och med ledigt dagarna innan jul, hinner jag nog få till klappar och julmat. Hoppas jag…

Ser Bridget Jones, och inser att jag blir allt mer lik henne… även om jag inte är fullt så osäker som hon, och inte precis varit singel hela livet när jag var 32… 🙂 Men jag inser när jag ser filmen att den där historien med exkollegan som inte var någon historia men som han gjorde sitt bästa för att försöka göra till det, har sina likheter med Bridgets relation med den genomläbbige Daniel Cleaver/Hugh Grant… nåväl nåväl, jag vet ju att Bridget till slut får den från början arrogante och tråkige Mark Darcy, som visar sig vara både lojal, trevlig, vettig och kärleksfull i slutänden. Kanske finns det en Mark Darcy för mig också, någonstans… någon gång… 🙂

Annonser