Huga…

… så intensiv denna dag blev…

Jag hade bokat in ett möte med de som närmast kan kallas ”min arbetsgrupp”. Jag har tänkt på att gruppen består av bara människor som har ett ovanligt stort behov av ”ordning och reda” – och att jag tror att just den egenskapen är det som driver dem till att bli engagerade i det som vi jobbar gemensamt med. Och jag är väldigt glad för att de är så engagerade… 🙂 Men det är också ett ovanligt pratglatt gäng, som man får ta i med kraft för att få till att ”byta spår” emellanåt om man alls ska ta sig igenom mötena i tid. Den gruppen påminner mig om tiden då jag var ordförande i en ideell förening, och blev tokfrustrerad över att det var så gott som omöjligt att få gruppen att prata om det som vi var där för att prata om. hade jag inte orken att agera kofösare, så jag avsa mig det uppdraget till slut.

Nu har jag varit chef några gånger, och arbetslett diverse projekt, så jag tar det mer med ro att jag nästan måste bli otrevlig ibland för att få folk att sluta prata om helt oväsentliga saker. Men det är em kamp, att ta sig igenom… att styra upp, helst utan att någon blir sur på mig för att jag tystar dem, och samtidigt se till att de som inte pratar om oväsentligheter och som är väldigt noga med att mötestiden hålls, inte heller blir sura för att jag inte styr upp tillräckligt mycket…

Men jag gillar det här gänget. Och de gillar mig. Även när vi haft möten som flera av oss är helt slut efter… 🙂

Det mesta av resten av dagen har gått åt till att försöka samordna viss information som egentligen inte alls ligger inom mitt ansvarsområde.

Och så åt jag lunch med en kollega som just haft ett möte med den där chefen som jag tror inte gillar mig… och när h*n beskrev och berättade vad den chefen sagt och hur mötet gått, så kände jag precis igen attityden. Jag har sett denne chef bete sig likadant mot många. I viss mån även mot mig, fast jag inser att han nog är en aning mildare mot mig än mot många andra, faktiskt… Kollegan som jag lunchade med hade i alla fall blivit förbannad på den där chefens attityd. Och nog visat det också, för chefen.

Idag fick jag också bocka av den andra singelkvinnan i min bekantskapskrets… så nu känner jag alltså två män och två kvinnor som är singlar. Dessutom sa denna kvinna att hon precis kände igen min upplevelse, de senaste åren, av att man inte ”får” umgås med vare sig kvinnor eller män som lever i relationer, på fritiden… det är bara par som gäller. Märkligt. Så var det inte innan jag blev tillsammans med exet… och mest frustrerande är det där med att jag inte kan vara lika trevlig och hjärtlig mot män som tydligen är lite intresserade av mig, som jag kan vara mot alla andra. Om jag släpper på och skämtar och är omtänksam med några av de här männen, så får jag snabbt väldigt konstiga reaktioner – som om jag stötte på dem… och det är helt enkelt inte kul att bli bemött så. Så då undviker jag dem, trots att jag gillar dem också.

Mot slutet av dagen kom chefen in och undrade om jag kunde ”göra något skojigt” av meddelandet som han ville att jag skulle distribuera, om julfiraraktiviteter med jobbet. Jag undrade vad han menade, vilken slags ”skojigt”, och föreslog lite tomtemössor på en personalbild… och det var chefen med på. Så jag hade roligt en lång stund medan jag lekte med Photoshop… 🙂 Sådana bilder blir ju aldrig snygga eller ens estetiskt uthärdliga, men nu var det det som chefen bad om, och det är alltid kul att leka med Photoshop. Och han såg det nästan-färdiga resultatet, där han hade fått tomtemössa… och tyckte att det blev jättebra. Så jag hoppas att jag inte blir hängd i morgon, när alla får ”julbrevet”… 🙂

Och så har jag försökt styra ihop ett möte kring en sak som jag är satt att samordna en informationsinsats kring. Ett par av dem jag bjudit till mötet har svarat ”det mötet har jag inte tid med”, och sedan har de mejlledes kommit med massor av synpunkter av exakt det slaget som jag ville att vi skulle träffas, alla berörda, för att diskutera… det är lite tröttsamt med den sortens människor som ”gör sig viktiga” genom vilka möten de väljer att prioritera. Ibland direkt irriterande. De tar ju upp min arbetstid genom att ”tvinga” mig att diskutera saker på tu man hand, som jag bokat av ett helt möte för att effektivt kunna lösa även med andra som är inblandade…

Nåja. Jag märker att min diplomatiska vilja är lite lägre än vanligt, och det har med årstiden att göra. Att folk räknar med att jag ska låta deras otrevliga attityder passera, innebär inte att jag alltid måste göra det. Jag har lika stor rätt som de att svara kortfattat och utan glada gubbar… och klarar de inte av det bara för att det kommer från mig och de tror att de är ”herre på täppan” över mig, så är det deras problem. Faktiskt. Jag är inte otrevlig, bara lika rak och saklig som de själva.

I morgon blir det lite lussefirande på jobbet, och så ett möte med cheferna på min arbetsplats. Det känns som en lovande start på en fredag… 🙂

Annonser