Förändrar… igen…

För ganska många veckor sedan kom en korridorgranne på att jag kanske kunde byta till ett lite större men framför allt ljusare rum, som ändå stod tomt… och då hade jag inte tid att ta tag i saken, men förra veckan, när det där stora jobbet var gjort, slängde jag iväg ett mejl till den som ordnar med flyttar inom arbetsplatsen. Hörde inte ett ljud, och hade just idag tänkt ringa den personen för att höra om mejlet kommit fram… och när jag kom in i korridoren, stod där en hög flyttkillar och den som ordnar. De hade redan tömt rummet som jag skulle få flytta in i… och undrade nu när jag ville flytta in. Vi enades om i morgon bitti, och jag satte igång med att rigga hyllor och flytta över de lätta sakerna… det kändes riktigt roligt. Annars är jag väl en aning över-flyttad, sett över de senaste åren… men jag har inte samlat på mig särskilt mycket på det nya jobbet, fick gå igenom och sortera och slänga lite papper, men annars var det enkelt att flytta.

Det blir trevligt med mer ljus, i denna tid av tungt, kompakt mörker… det är inte klokt hur mörkt det är. Regn i luften och på backen gör att allt ljus verkar sugas upp, som av ett svart hål…

Lunchade med A. Hon berättade det hon ville berätta om sin tillvaro, vilket inte var så mycket. Sedan undrade hon hur det gick för mig… det står ju inte stilla så länge i min tillvaro. När jag berättade om det senaste samtalet jag hade med exkollegan, blev hon direkt upprörd å mina vägnar över att han har mage att bara förutsätta att jag besvarar alla hans tankar och känslor… att han inte ens frågat. Men nu har jag alltså sagt till honom hur det är för mig, och han såg lite snopen ut när jag klargjorde att… det inte handlade om så mycket känslor, för min del, utan mer tankar. Logisk värdering, liksom… en bedömning av det jag visste och såg av hans kvaliteter, och ett konstaterande utifrån det att en man som har hans egenskaper ganska troligt skulle passa mig bra.

A är mer känslomänniska än jag. Hon blir förtjust i män hela tiden, fast hon är sambo. Men hon agerar inte på sina känslor… hon vet att de kommer och går, och hon skulle aldrig komma på tanken att berätta för sin sambo varenda gång som hon blir förtjust i någon. Så hon tycker att det var rejält hänsynslöst av exkollegan att berätta för sin fru om hans och mitt samtal… och hon blev riktigt sur när hon också förstod att han förmodligen har beskrivit situationen, för sin fru, som om det var jag som uttryckte mitt intresse för honom. Han verkar faktiskt tro att det är så det är… och att jag varit tydlig med att jag inte vill hamna emellan dem eller ha en ”affär” med en gift man, att jag rakt av accepterar att situationen är som den är och inte vill göra något åt den, att jag sagt flera gånger att jag inte vill såra vare sig honom eller frun… och att jag inte gjort några ansatser till att ta kontakt med honom under de här veckorna när han har hållit sig undan, det verkar märkligt nog leda till, för hans del, att han lyckas göra sig paranoid och inbilla sig att han har några skäl till att vara rädd att jag ska invadera hans hem och skada hans barn… typ.

A tyckte, precis som jag känner, att det var ordentligt oförskämt av exkollegan att nämna ”Farlig förbindelse” i samma sammanhang som han pratade om ”honom och mig”…

Tänk att maktkampen mellan könen verkar vara så fullständigt omöjlig att slippa ifrån…

Favorit-exkollegan ringde på eftermiddagen. Hon har varit sjuk ett tag, och ville kolla några saker för att komma ikapp med jobbet. Vi pratade en god stund, och mot slutet berättade jag för henne om mitt samtal med exkollegan. Hon reagerade likadant som A gjorde… tyckte att han betett sig fegt, och oschysst. Även om han velat skydda sig själv, och man kan förstå det, så var det taskigt att låta mig betala för något som han gjort… Sedan beklagade jag mig lite över att jag inte ”får” umgås med några män som kompisar nuförtiden, för att alla är upptagna och för att det tydligen nuförtiden innebär att det är förbjudet att umgås med människor som inte kommer i par… och då undrade favorit-exkollegan om jag hade några planer för lördag kväll. För annars kunde jag följa med henne på en fest för en kompis, om jag ville… och jag blev alldeles rörd… visserligen tycker jag alldeles väldigt mycket om henne, och tror att hon tycker om mig också, men vi har inte umgåtts på fritiden. Och nu tänkte hon att jag kunde följa med henne på festen, och gå ut efteråt, för att kanske träffa på någon av de utrotningshotade singelmännen som bor där vi bor… 🙂

Hon har som sagt varit sjuk, och är inte helt frisk än, så hon skulle känna efter under veckan om hon trodde att hon skulle orka gå på festen. Så vi bestämde inget. Men tanken var så… underbart fin, så den lever jag länge på… 🙂

Och alldeles nyss upptäckte jag att en av de nuvarande kollegorna, som har en koppling till exkollegans svåger, ville bli ”vän” med mig på det där nätcommunityt jag gick med i, i våras… 🙂 Det är en oerhört rar kille, väldigt allmänbildad, engagerad, trevlig och intelligent. Har sådär osannolikt många vänner på det där communityt… har aldrig sett någon med fler vänner tidigare, faktiskt. Och väldigt ung – och väldigt gift… men ingift släkt med mig på håll, och det gör mig rörd att han ville knyta an med mig på det där communityt. Visserligen har jag så gott som alla hans kollegor som ”vänner” där, vid det här laget, och de är kanontrevliga hela högen men jag skulle inte vilja påstå att jag känner dem, allihop… 🙂

Hittade två av mina kusiner på köpet.

I morgon bitti är det ett möte där jag ska redogöra för delar av mitt jobb, för att kanske få mer engagemang från andra inom det området. Sedan håller jag själv ett möte, där vi ska tänka ut hur vi ska fira vår enorma insats, och börja planera för det framtida jobbet. Och så är det kör i morgon, såvitt jag vet… 🙂 Om jag orkar ska jag försöka göra yoga i morgon också. Vill gärna komma tillbaka till två gånger i veckan igen… om kroppen tycker att det är en bra idé.

Men nu blev det sängdags.

Annonser